Om du nu inte skulle bli övertygad av rubriken: kvällens middag med familjen Bruun kom att bli speciell på mer än ett sätt. Hela familjen var för ovanlighetens skull samlad, och den specialinbjudna gästen brylling Bruun kom när det var dags för nattmaten att bjudas på en upplevelse hon sent lär glömma.
Men, låt oss börja från början. Och i begynnelsen var rotselleri - ja, även denna vecka.
Skalad, skivad och kokt – så pass välkokt att all bitter smak lämnat den och istället satt sig som påträngande odör som välkomnade både middagens förväntansfulla gäster och förbittrade grannar redan i portuppgången. Vi har noterat det först den senaste tiden, att rotsellerin är en väldigt ofta förekommande dominant i alla möjliga typer av recept från 70-talet, så det är inte alls omöjligt att ni kommer att få se mer av den.
Ja, rotselleri är egentligen perfekt festmat, då ingen granne någonsin kommer tycka att det är värt att närma sig lägenheten för att klaga över hög ljudvolym eller annat som kan tänkas störa (mer än stanken av själva rotsellerin). Fast då gäller det å andra sidan att ha gäster som står ut med att bli bjudna på just rotselleri. Hur eller hur, här ovan ses den intet ont anande medaljongen, pyntad med muskotkryddad spenat, i väntan på att bli krönt.
Förberedelser: fyll en stekpenna med vatten, kläck i ägg och låt koka i några minuter.
Enkelt? Nåväl, det visade sig att man enligt receptet först skulle slå upp äggen i kopp, och sakta låta dem glida ner i vattnet, men detta moment glömdes i den hungriga ivern bort.
När tiden var kommen för servering och kröning av medaljongarna blev därför vissa betydligt vackrare än andra. Ja, världen är en orättvis plats. I övrigt en något udda erfarenhet att koka kläckta ägg i stekpanna, hälsar köket.
Men det där gick ju bra.
”En läckerhet för en grönsaksälskare och en fröjd för ögat är den här sellerimedaljongen”, skriver Mästerkocken.
Nej, man nämner ju inte grannarna. Här ovan kan vi däremot beskåda anledningen till att tillagning av ägg på det här viset (eller ren vårdslös hantering från familjen Bruuns sida) resulterar i förlorade ägg.
MEN – det kunde varit värre, och detta smakade definitivt bättre än vad vi trodde att det skulle göra. Ungefär som att äta en klassisk men smaklös spenatsoppa serverat på en kokt skiva rotselleri, toppat med slemmiga ägg. Harmlöst, knappast läckert och blekt. Och illaluktande.
Någon tyckte att rotsellerin liknade ananasskivor och det skrockades kring att det faktiskt inte hade varit så förvånande om denna variant på receptet hade föreslagits under ”Pröva till omväxling”. Den enda som var imponerad av denna rätt var brylling Bruun, som med en inlevelsefull förtjusning över det första mötet med Den Bruna Maten delade ut ett högt betyg – intet ont anande om det öde som senare väntade henne.Vi andra höll med luttrade miner betygen låga och slutbetyget blev 2.2.
Kvällens huvudrätt valdes mer för sitt namn – Gömda fisken – än för sitt innehåll.
Fisken är här gömd under ett täcke av krabba och burksparris…
…och toppad med en sås gjord på burkspadet från krabban och sparrisen, grädde och ägg.
Burkspad från konserver. Är det fortfarande så att det är någon där ute som använder det i sin matlagning?
Fiskgratäng med mycket grädde är ganska gott, tycker de flesta. Och om man uppskattar färglös mat och smaken av burksparris är det här inte illa alls. Betyg 3.3.
Som den uppmärksamme läsaren redan noterat blir det denna vecka ingen dessert, utan istället bjuder vi till nattmat. Detta beror på att en ingrediens till den först tilltänkta desserten saknades hos den lokala handlaren, men också för att vi tycker att vickningen är en oförtjänt bortglömd måltid som förtjänar att återinföras i högre utsträckning. Därför är det förmodligen inte sista gången desserten får ställa sig åt sidan på DBM.
Mästerkocken:
Den lilla nattsmörgåsen – frestande eller hur? Man känner sig ofta rätt så sugen fram på kvällskvisten, särskilt om det börjar bli lite sent. Men för mycket mat ska man aldrig sätta i sig sent på kvällen, då sover man lätt lite oroligt. Det man äter kan däremot gärna vara varmt. Buljong är nästan bästa nattmaten. Istället för sandwich – samma idé fast omvänt. Buljong som kall förrätt. Kall buljong är också en härlig sommarsopppa.
Nu blev det inte så att vi serverade den här rätten varm, då den förbereddes redan tidigare under dagen. Istället valde vi att spela ut vårt triumfkort: gelatin.
”Get behind me, Satan!”, utbrast fru Bruun. Och vi tror inte att vare sig årstider eller temperatur på anrättning spelar någon roll här. Köttbuljong, gelatin, en skvätt portvin och soja. Garnityret består av isbergssallad, pimentooliver och hackade ägg. Det här skulle nästan kunna beskrivas som en kusin till Skinkägg i gelé, men eftersom den här rätten inte åts som förrätt, och således inte på tom mage, gav det upphov till vissa olyckor.
Ja. I stället för nattsmörgås. Vi tror att klockan var runt ett på natten. Vi vet, och den som vet det allra mest är brylling Bruun, att det är första gången som någon – som man säger i Danmark – ”taler i den store telefon”, av den bruna maten.
Tills vi hörs igen – recepten:
