lammkött Arkiv

5

Påskspecial på Den Bruna Maten

Denna vecka blir det en riktigt brakande fyrarätters påskspecial här på Den Bruna Maten, så följ med och låt er suktas av en gången eras läckerheter.

Bordet är nystädat (händer ungefär en gång i månaden), påskkärringen och fastlagsriset framdukat i någorlunda tidstrogna färger. Vänligen notera den polska såsen som visserligen har betydligt äldre anor än 70-talet, men ändå kan rekommenderas å det varmaste, smakar ungefär som flytande Aromat, mums med andra ord.

I dag skulle det vara påsk, men tyvärr hade inte våra receptboxar några avdelningar för säsongsbetonade läckerheter, så vi fick helt enkelt improvisera. Via säkra källor hade vi tagit reda på att påsken är en tid som starkt förknippas med sill, ägg och lamm, och efter detta anpassade vi oss utan att knota. Dagens recept blev: Sillsexa, Ägg a la Russe, Grillade lammspett med apelsin, samt den lysande avslutningen Glödande apelsiner.

En sexa är ett trevligt gammalt uttryck som min mormor brukade använda, och som jag fel eller rätt alltid tolkat som en mindre fest. Detta ord borde k-märkas och tillvaratas liksom sin likaledes sorgligt ringaktade kusin Vickning. Sillsexan i det här fallet var relativt enkel att tillaga. I ärlighetens namn ska sägas att den inte tillagades alls, utan bara lades upp, och med detta lyckades Farbror Bruun alldeles utmärkt. Sill, kapris, rödbetor, lök och ett par råa äggulor. Det låter inte mycket, men var riktigt gott, vilket tyder på att familjen Bruun redan har halkat långt ner på den traditionella matlagningens hala och slippriga backe. En intressant konsistens fick anrättningen när man hällde ägget över den. En konsistens jag kan tänka mig var mycket vanligt förr på de kliniker där lungsjuka vårdades.

Host, host, men betyget landade på hela 3,9, kvällens högsta.

Här ser vi den fint upplagt tillsammans med kvällens andra förrätt, Ägg a la Russe. Ägg a la Russe är hårdkokta ägg på en bädd av ärtor, alltihop täckt av currymajonnäs. Vad allt detta har med Ryssland att göra är en sak ingen av oss lyckades lista ut ens efter provsmakningen, men Ryssland, eller snarare dess sovjetiska ersättare var ju ett land på tapeten detta årtionde, så kanske namnet helt enkelt var en hyllning till kamrat maten. Curryn är då svårare att förklara, men 1970-talet var ju, trots Vietnam-demonstrationer och Chile-insamlingar knappast något kosmopolitiskt årtionde varför man kanske buntade ihop allt som lät utländskt och exotiskt (vilket vi har upptäckt att kryddor överhuvudtaget verkar varit) till ett enda, i det här fallet ryskt. Illa var det hur som helst inte, och slutbetyget blev 3,8, nästan lika bra som sillsexa.

Så var det dags för huvudrätten, och en sak vi direkt kunde konstatera är att så gott som all mat ser ganska äcklig ut i riktig närbild, det något slemmiga lammköttet inget undantag. Detta gäller även nutida mat, så torka bort det överlägsna flinet käre läsare.

Redan efter genomläsningen av receptet stötte vi på patrull. Denna rätt skulle grillas. Man skulle ju kunna tycka att redan namnet Grillspett borde antytt det för familjen Bruun, men så var inte fallet. Herr Bruun svär sig härmed fri från varje misstanke om ansvar i denna fråga. Vi är inte säkra på om bordsgrillar förekom på 70-talet, men ansåg oss ha rätt att se genom fingrarna med detta. Tyvärr skulle tomaterna grillas de med, vilket innebar att de inte fick plats samtidigt som spetten i familjen Bruuns sorgligt underdimensionerade grill. Tomater har dock  egenskapen att hålla värmen på ett alldeles utmärkt sätt ville vi minnas, varför vi helt enkelt grillade dem först. De fick ett lätt sjukligt utseende när de mosats till och mjukats upp och dessutom skinnet lossnat på flera av dem. Lite som en påse sopor som lämnats ute i sommarvärmen. En annan tråkig sak var att vårt tidigare antagande om deras värmebeständiga egenskaper visade sig totalt felaktiga. Vi fick äta dem inte bara mosiga och trötta, utan även kalla.

På en vacker bädd av paprikablandat ris vilar de härliga grillspetten med lammkött, champinjon, paprika och apelsin. Apelsin? Varför i hela världen vill man grilla en apelsin? Den förlorar sin smak, men inte sin trådighet, och de i kanterna lätt svartnade slamsorna påminde i bästa fall om kokt och vidbränd apelsinjuice. I bästa fall.

Glöm nu apelsinerna för ett ögonblick och betrakta bilden här ovan. Visst ser det gott ut? Det gjorde det på riktigt också. Såg gott ut. Inte smakade gott. Det var nämligen enbart kryddat med ett inte alltför överväldigande mått salt och peppar, och smakade följaktligen ingenting alls. Vi känner sedan tidigare till att kryddor var en svindyr lyxvara under medeltiden, nu vet vi att det  var likadant under 1970-talet. Skillnaden bestod förmodligen i att 70-talet var jämlikt. Om bara få hade råd med kryddor skulle ingen  använda dem, i solidaritetens namn. Det stadigt sjunkande betyget hade nu nått ner till 3,4.

Glödande apelsiner glöder på mer än ett sätt. Dessa skalade och sockrade apelsinhalvor har varit en bra stund i ugnen så att de blivit riktigt varma, och dessutom garnerats med en glödröd touche a la cocktailbär. Fröken Bruun hade gjort en fin sockerlag dessutom och anrättningen var en smula underlig, men långt ifrån äcklig. Tills vi kom till cocktailbären. Dessa hade en konsistens och smak som misstänkt påminde om någon sorts klon av papier maché och mandelmassa, och trots allt som stod på förpackningen kunde ingen av oss tro att de någonsin vuxit på ett körsbärsträd. Betyg? 3,5, och betänk i sammanhanget att det behövs en fyra innan vi når upp till epitetet gott. Här kommer recepten för den som själv vill leka masochist i köket.

7

Köttfärspudding på nytt sätt och apelsinmousse med pistaschmandel

Köttfärspudding på nytt sättApelsinmousse med pistaschmandelEfter det att Den bruna maten presenterade ”Röda havet” och ”Lingonpäron” för en tid sedan kom det synpunkter på att rätterna inte var tillräckligt bruna . ”Låter som Den röda maten…”, menade någon, och det kan man kanske förstå. Men familjen Bruun vill poängtera att vi tillåter oss lite variation i det här avseendet – mest på grund av en viss självbevarelsedrift -och för att använda några av våra receptmakares ofta  förekommande uttryck: vi avnjuter gärna den bruna maten med lite ”piff”, ”läckra tillbehör” och ”härlig garnityr”.

Denna vecka bestämde sig dock familjen Bruun för, mest för att markera och bevisa sin äkthet, att slå tillbaka mot kritiken och tillaga något av det allra brunaste som finns, nämligen köttfärspudding på nytt sätt tillsammans med bruna bönor. Och vad får då en köttfärspudding att vara ”på nytt sätt”? Innan vi går in på det tar vi oss en titt på det något brutala tillagningsförfarandet:

Färs med ägg

Köttfärspudding på nytt sätt är en riklig maträtt med många ingredienser. Basen är på fläsk- och lammfärs.

Blanda färs

Färsen blandas väl, det måste man vara noggrann med.

Äggvita på färs

För att uppnå en "studsig" konstistens blandas på slutet i uppvispad äggvita

So far so good, skulle man kunna säga, visserligen utan att ha provsmakat. Att det sedan visade sig bli mindre bra när det var dags för köttfärsen att svetta till sig i ugnen, det har vi sett tidigare bevis på här på DBM, och den här gången var inget undantag.

Flottäcke

Nej, det är inte ost. Ett flottigt täcke pryder puddingen, som stått och blivit kokt i sin buljong och egen köttsaft.

Förväntningarna var väl inte särskilt höga när det var dags för att servera, även om nyfikenheten var stor om vad som just skulle tänkas vara ”på nytt sätt” med köttfärspuddingen. Det spekulerades i att det skulle kunna vara faktumet att färsen innehåller både fläsk, bacon och lamm; det kan väl tänkas att man på 70-talet inte ödslade lammkött på något så vardagligt som en färsrätt. Som tillbehör serverades alldagligheter som potatis, broccoli och bruna bönor, naturligtvis i enlighet med receptets rekommendation.

Tallrik med köttfärspudding

Sjuttiotalstricolore

De intiala, lite avmätta, kommentarerna om denna rätt rörde sig kring begrepp som lunchrestaurang, pilsnerkrogmat och storkök, och det rådde enighet om att det praktiska i den – tillagningen i storpanna – talade för det senare alternativet med skolmat och bespisning i åtanke. Ja, med många munnar att mätta är köttfärspuddingen som allra mest lämplig, då det inte finns några som helst spår av minimalism eller egentlig finess i den, trots att den är ”på nytt sätt”. En rätt som går medströms utan att göra några egentliga anspråk.

Det tog ett tag innan man vande sig vid den breda smaken av lamm, buljong och bacon, men efter en stunds mumsande konstaterade fru Bruun att hon inte skulle bli besviken om hon blev serverad köttfärspudding på en lunchrestaurang, i alla fall inte med 70-talsmat i åtanke. Utifrån detta var vi sedan överens om att detta var gott (i alla fall mer än gott nog), och betyget hamnande på en stark och kanske lite förvånande 4:a.

Apelsinmousse vispning

Äggula, socker samt saft och skal av apelsin redo att vispas

När den tunga och stabbiga känslan av att ha ätit köttfärspudding hade lagt sig var det dags för desserten – apelsinmousse med pistachmandel – med andra ord var det återigen tid för en rätt med en av de mest frekvent förekommande ingredienserna på Den bruna maten: gelatin. Att tillaga mousse från grunden kräver planering, kan vara komplicerat och innefattar flera moment, men lyckas man är det (i alla fall i dessertväg) ofta något som imponerar på gästerna.

Apelsinmousse

Några blådruvor fanns inte att tillgå, så moussen fick klara sig utan detta.

Ett fint och vällagat stycke apelsinmousse, det får man ändå säga, men vid betygsättningen fanns vissa anmärkningar på att den var något smörig i konsistensen, vilket drog ner genomsnittet som hamnade på 3,5.

På det stora var detta ett lyckat matlag, då det på DBM är ovanligt att både varmrätt och efterrätt betygsmässigt placerar sig så nära omdömet ”Gott”. Något brukar ju annars alltid gå åt helvete, så denna vecka kanske det finns någon annan än familjen Bruun som kan tänka sig att provlaga?

Köttfärspudding på nytt sätt receptApelsinmousse med pistaschmandel recept

Kära läsare, nästa vecka uteblir recepten men farbror Bruun lovar en annan upplevelse i samma klass. Väl mött!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...