Kära läsare. Välkomna tillbaka, här bjuds det till ännu en festmåltid av och med familjen Bruun. Det är lika bra att klargöra det direkt: I kvällens meny presenterad ovan gick det ganska fel redan från början. Till vår förrätt behövdes grapefrukt. Grapefrukt är rimligen gul, bör vara i alla fall. Hos den lokala handlaren var det dock extrapris på något som hette röd grapefrukt, men eftersom vi tyckte att den såg så fantastiskt gul ut på utsidan tänkte vi att—>läs vidare…
Hallå. Familjen Bruuns senaste matlagningsäventyr ändrades i absolut sista stund p g a akut råvarubrist så om den här menyn känns mer ogenomtänkt än vanligt så ber vi om tillgift. Men antagligen kommer Ni inte märka någon skillnad alls. Hur som. När man ska skapa Olivägg med räkor börjar man med att hårdkoka ägg, skala samt klyva dessa och därefter, gärna något brutalt, separera gulan från vitan: In på banan kommer därefter osten. Den skall, är tanken, komma tillhopa med—>läs vidare…
Godafton. Kvällen till ära presenterar familjen Bruun ett finbesök. Den specialinbjudna gästen till middagen var nämligen farbror Bruuns mor, en trogen Mästerkocken-prenumerant på 70-talet, som dessutom har följt våra försök och kulinariska äventyr här på DBM. Hon har tillsammans med många andra läsare insett att vi i detta avseende behöver all hjälp vi kan få, och kombinerade sin visit i huvudstaden med att komma till familjen Bruuns räddning. I alla fall försöka. Och när vi ändå är inne på äventyr:—>läs vidare…
Denna vecka har familjen Bruun återupplivat den gamla hederliga traditionen med biobesök, och lyckats förbättra detta med en maträtt från, ja ni gissade det, 1970-talet. Att gå på bio är en sysselsättning man inte ägnar sig åt så överdrivet ofta i dessa dagar av nedladdning (Hej alla ni på antipiratbyrån som läser detta. Självfallet är det ett skämt. Familjen Bruun är en snäll och noggrann familj som anmäler alla sina göranden och låtanden till pappa staten och aldrig skulle få—>läs vidare…
Nationaldagen till ära ville vi ha någonting som kändes genuint äktsvenskt, och vad kunde väl mer symbolisera moder Svea än vitkål, massor av vitkål? Dessa ingredienser är ännu rätt färgglada, men det bruna väntar alldeles runt hörnet. Kvällsgott utan pretentioner är ett namn som utmärkt beskriver vår målsättning denna afton; vi hade absolut inga pretentioner när vi började laga förrätten. En nyinköpt och äkta sjuttiotalsduk prydde bordet, och ett frigolithuvud fick ersätta fröken Bruun som jobbade sent och bara skulle—>läs vidare…
