För en tid sedan fick familjen Bruun en gåva en vänlig läsare räddat ur ett grovsoprum, en plats 1970-talets matlitteratur har skäl att frukta. Det var kokboken ”Rätt året om”, som gavs ut av Rabén och Sjögren 1973. Rätt året om är en skolboksliknande skapelse där sida upp och sida ner med text efter text ”lättas upp” med rubriker i den rätta konsumblå färgen på ett sätt som känns väldigt bekant för den som hade oturen att vara i skolåldern under 1970-talet. Konsumfärgen är antagligen ingen slump. Rabén och Sjögren ägdes av KF, och recepten i Rätt året om är alla skapade av deras provkök. Namnet anspelar för övrigt på att boken vill lära oss vilka recept som passar på vintern, och vilka som passar på sommaren, hösten eller våren.
Brysselkål i senapssås hittas i kategorin julmat.
Här skulle minsann inte lagas någon mat vind för våg, utan syftet med en kokbok är ju naturligtvis att undervisa. Den obildade allmänheten ska ledas in i rätt fålla och stanna där. Basta. Minns ni kostcirkeln? En pedagogisk ring full av mat där vi som på 70-talet var lekisbarn varje dag inför hela klassen var tvungna att redovisa att vi verkligen ätit någonting ur varje tårtbit. Detta var pedagogik på ett sätt som fungerade över förväntan. Nio barn av tio fick ett förhållande till mat som påminde om det en invånare i Nordkorea antagligen har till Kim Jong Il. Någonting dystert påtvingat man hade en inneboende rädsla för, men samtidigt inte kunde undvika. Kostcirkeln har ännu efter många decennier förmågan att framkalla rysningar och illamående hos dessa raders författare, precis som minnet av lekisdiktatorn Ulla, en kvinna i obestämbar ålder och försedd med ett par enorma glasögon ur vilka den uppläxande blicken fixerade olydiga småpojkar.
- Nej Petter. Du hade inte frågat om lov innan du använde kritorna, det är därför vi nu måste riva sönder din teckning. Det förstår du väl att det inte fungerar om det hela tiden är en person som jobbar mot alla andra. Seså, gå nu och berätta för dina kamrater varför jag är tvungen att göra så här, och sedan håller du dig där jag kan se dig. Är det dina föräldrar som sagt att du ska bete dig på det här sättet? Vi måste nog ta upp det här på nästa möte.
Kostcirkelterror, vardagsmat för ett 70-talsbarn.
Undervisning var som sagt en sak som inte bara drabbade barn, utan även den vuxna målgrupp till vilken ”Rätt året om” riktar sig. Här har man dock varit lite kreativ, och slängt in några vackra verser och dito pappersbilder, vilket är ett tilltag vi ändå måste applådera. Detta är vitaminskunskap i den högre skolan, och den ger oss lust att, kanske inte äta vitaminer, men i varje fall att klippa och leka med färgat papper.
”Med ett bra och genomtänkt förråd av konserver klarar man fint av sommarmaten” skaldar någon vi förmodar är bokens huvudredaktör Anna-Britt Agnsäter, och om detta håller familjen Bruun med utan att tveka. Varför ska man köpa massa äckligt färskt när det finns så fina konserver? Här skådar vi också en av 70-talets många intressanta dubbelnaturer. Å ena sidan kostcirkelns militanta hälsofascism, och å andra den klämkäcka vurmen för allt som var konserverat och konstgjort. En konservburk är ju ändå lite grann som ett kinderägg för vuxna. Den är spännande att öppna, går att äta, och även om man inte får någon leksak så har man i gengäld en trevlig och vacker omslagsbild.
Konserver, människans bäste vän.
Stående ovationer måste vi också ge till de här vackra smörgåsgubbarna. De var avsedda för att juletid hålla barnen borta från de förhatliga och onyttiga gotter som tidigare generationer förstört högtiden med. Om barnet inte ville inse att smörgåsar var bättre än godis så måste det undervisas. Det är ju ändå för dess eget bästa.
- Ingen knäck eller kola idag, det blir smörgåsar, ser du. De är mycket nyttigare och godare. Godis kommer bara att förstöra dina tänder och då får du gå till tandläkaren och borra igen. Kommer du inte ihåg hur ont det gjorde, det vill du väl inte vara med om igen lilla gubben? Nej jag tänkte väl det. Nej du, inga sura miner. Att du bara kan tänka på dig själv hela tiden och alltid ska förstöra för alla andra. Om du inte kan vara solidarisk mot resten av oss får du gå in på ditt rum.
Det må nu vara hur det vill med syftet, men det går ändå inte att bortse från att det faktiskt är estetisk tilltalande smörgåsar som serveras här. Man kan ju visserligen fråga sig hur många stressade föräldrar som mellan Vietnamdemonstrationer och anti-Israel-möten verkligen tog sig tid att laga dessa små konstverk till sina telningar eller som bara slängde åt dem en skiva sirapslimpa med Kalles kaviar, men trevliga är de ändå dessa smörgåsar, varför vi även ger er recepten. Håll till godo.
