desserter

De flesta av oss minns nog, förmodligen med viss fasa, skolans minestronesoppa. I mitt fall kommer jag ihåg att den tillagades på två olika sätt – ibland med tärnad falukorv, och ibland med köttfärs uppblandad med tomatsås – men med den gemensamma nämnaren att den tillhörande spaghettin undantaglöst var överkokt och svullet grynig av stärkelse. Egentligen är det fel att kalla den för soppa, då den snarare hade attribut och konsistens av en ganska så stabbig stuvning. En köttröra, som man—>läs vidare…

Familjen Bruun beklagar att de inte hörde av sig i förra veckan men omständigheter gjorde att man inte kunde träffas som planerat! Nåväl! Man gjorde igår lördag sitt bästa för att reparera skadan och samlades på slaget sju för förtäring utöver det vanliga… Den här gången kom inte mindre än två receptkort från Mästerkockens konkurrent Köksmästaren med. Även fast ingen kan beskylla Köksmästaren för att sakna brun karaktär, så är den ändå inte lika rolig som Mästerkocken eftersom de i—>läs vidare…

Nationaldagen till ära ville vi ha någonting som kändes genuint äktsvenskt, och vad kunde väl mer symbolisera moder Svea än vitkål, massor av vitkål? Dessa ingredienser är ännu rätt färgglada, men det bruna väntar alldeles runt hörnet. Kvällsgott utan pretentioner är ett namn som utmärkt beskriver vår målsättning denna afton; vi hade absolut inga pretentioner när vi började laga förrätten. En nyinköpt och äkta sjuttiotalsduk prydde bordet, och ett frigolithuvud fick ersätta fröken Bruun som jobbade sent och bara skulle—>läs vidare…

Denna vecka blir det en riktigt brakande fyrarätters påskspecial här på Den Bruna Maten, så följ med och låt er suktas av en gången eras läckerheter. Bordet är nystädat (händer ungefär en gång i månaden), påskkärringen och fastlagsriset framdukat i någorlunda tidstrogna färger. Vänligen notera den polska såsen som visserligen har betydligt äldre anor än 70-talet, men ändå kan rekommenderas å det varmaste, smakar ungefär som flytande Aromat, mums med andra ord. I dag skulle det vara påsk, men tyvärr—>läs vidare…

Efter det att Den bruna maten presenterade ”Röda havet” och ”Lingonpäron” för en tid sedan kom det synpunkter på att rätterna inte var tillräckligt bruna . ”Låter som Den röda maten…”, menade någon, och det kan man kanske förstå. Men familjen Bruun vill poängtera att vi tillåter oss lite variation i det här avseendet – mest på grund av en viss självbevarelsedrift -och för att använda några av våra receptmakares ofta  förekommande uttryck: vi avnjuter gärna den bruna maten med—>läs vidare…