För en tid sedan fick familjen Bruun en gåva en vänlig läsare räddat ur ett grovsoprum, en plats 1970-talets matlitteratur har skäl att frukta. Det var kokboken ”Rätt året om”, som gavs ut av Rabén och Sjögren 1973. Rätt året om är en skolboksliknande skapelse där sida upp och sida ner med text efter text ”lättas upp” med rubriker i den rätta konsumblå färgen på ett sätt som känns väldigt bekant för den som hade oturen att vara i skolåldern—>läs vidare…
Ingen självklarhet på 70-talet Mat i färg är en ”bilderbok för inspiration” som gavs ut av Icas provkök 1970, i 70-talets babyålder med andra ord. Texten författades av Lillemor Broström, men däremot var det tydligen inte lika lätt ens för Ica att få någon att vilja ha sitt namn förknippat med recepten, varför upphovsmannen/kvinnan till dessa matminnen höljts i historiens dunkel. Redan vid en titt på omslagsfotot blir man sugen. Böckling med makaroner och inlagda rödbetor. Smaskens. En smakkombination som—>läs vidare…
Kom in på en öl och en smörgås är namnet på ytterligare en reklamskapelse från Pripps, som måste varit ett otroligt innovativt och produktivt bolag vid den här tiden. Boken har inget angivet tryckår, men andas sent 60-tal, och är en gåva till Den Bruna Maten från en vänlig läsare som uppger att den härstammar från 1967, en uppgift som låter mer än trolig. Detta är alltså en föregångare till God mat och gott öl, och ursprungligen har den haft—>läs vidare…
En ovärderlig hjälp i kampen mot forna tiders högtidsseder Nu låter det här en smula revolutionärt, och underryckaren för möjligen tankarna till en kökets Baader-Meinhof-liga, men den verkliga avsikten med denna lilla bok som gavs ut av serietidningsförlaget Semic 1977 torde ha varit raka motsatsen. Här ville man slå ett slag för våra fina gamla mattraditioner, en aktningsvärd handling som tyvärr visade sig vara ett tveeggat svärd, i varje fall sett i nutida ljus. Bjudningsboken var en sorts årlig publikation—>läs vidare…
Med hockeyfrilla genom gourmetvärlden Carl Butlers kokbok, som gavs ut av Forum 1974, säga ha varit en klassiker i kokkonstsammanhang. Klart är i varje fall att väldigt många verkar ha haft den. Om de uppskattade den eller ej är en annan femma, men den gav upphov till minst en uppföljare, så någon någonstans måste ha ansett det värt det, trots att antalet exemplar man finner på loppisar låter antyda motsatsen. Efter vad vi på DBM fått för oss var denne—>läs vidare…
