”Numera har vi möjligheter att skaffa fina grönsaker året om, även om det är ont om grönsallad mitt i vintern på en del avlägsna orter, dit transporten är besvärlig. Men vitkål bör finnas, likaså morötter, gurka och apelsiner”
-Mästerkocken
”Tyvärr”, några besvärliga transporter stod inte i vägen för familjen Bruun och för denna veckas förrätt, då den lokala matbutiken levererade storartat med dignande berg av samtliga ingredienser som krävdes.
Vintersallad med solsken: Utseendemässigt för den närmast tankarna till någon slags pizzasallad. Smakmässigt till en pizzasallad med socker och pressad apelsin istället för vinäger.
Aftonens förrätt gick med andra ord inte hem hos familjen Bruun. Faktum var att den knappt gick att äta. ”Trådig”, ”kvalmig”, ”jordig” och ”torr” var några av kommentarerna som föll kring bordet och betyget hamnade på låga 2,4. Dessvärre missade vi att pynta bordet med aluminiumfolie, som gjorts på receptkortet, men det hade nog inte hjälpt upp poängen något vidare.
Till huvudrätten: Blomkål under färstäcke. Vad som exakt hände och de känslor som uppstod under tillagnings- och serveringsprocessen är svåra att förklara i ord, trots att receptets instruktioner följdes slaviskt, så låt oss bildledes ta det steg för steg istället.
Det började ganska oskyldigt. Ett blomkålshuvud.
Ett kryss i ”stocken”!
Blomkålshuvudet förvälldes sedan i fem minuter innan det var dags att bre på färstäcket.
Sedan började ”det roliga”.
Klick! Kloff!
Färstäcket. Som en kötthjälm kring blomkålshuvudet.
Resultatet efter nästan en timme i ugnen.
Som ni kanske noterar var det ingen i familjen Bruun som tyckte att Blomkål under färstäcke förtjänade ett uppläggningsfat, utan det operera***…serverades direkt på sin form.
Mmm! Inklätt blomkålshuvud!
Som tillbehör serverades lingonsylt och ättiksgurka, och som ses här nedan även resterna av Vintersallad med solsken.
Nu undrar ni kanske om det här gick att äta?
Det beror kanske inte alldeles oväntat på om man tycker om blomkål eller inte. Den mosiga konsistensen i kombination med att den utseendemässigt liknar hjärna blir för många för mycket att hantera, vilket även blev fallet för Herr Bruun som under mycket dramatiska former spottade ut sin enda tugga av Blomkål under färstäcke i sopkorgen. Han fick flashbacks till Färserat vitkålshuvud, och därmed omgivningens sympatier.
För oss andra i familjen var det här – tro det eller ej – helt okej (eller i alla fall ätligt) även om vi saknade lite potatis och brunsås vid sidan av. Betyg: 2,8.
Kvällens efterrätt krävde minst sagt en fast hand. På denna kaksprits från 70-talet.
Och nej, den liknar inte en kaksprits. Hade jag sett den utan att veta vad det var för något så hade min gissning nog varit att den kom från veterinären.
Något man inseminerar något med, typ.
Men kakor skulle spritsas, och inte vilka kakor som helst, utan En massa kakor av mandelmassa!
Det gick trögt. Väldigt trögt. Det blev absolut inte en massa kakor, och trots att hela familjen försökte styra upp det lyckades vi inte åstadkomma varken bättre eller fler än så här:
Dåligt. Låt oss skylla på spritsen.
Men kakor blev det i alla fall av dem till slut. De smakade som mandelmassa med cocktailbär, och eftersom mandelmassa och cocktailbär smakar exakt likadant så smakade de bara…mandelmassa eller cocktailbär. Då både för- och varmrätten hade bjudit på relativa vidrigheter blev det ändå strykande åtgång på dessa biskvier, och betyget nådde ända upp till 3,5. Med tanke familjen Bruuns tidigare erfarenheter av cocktailbär får detta ses som en mindre succé. Kvällens vinnare!
Recept:
/Familjen Bruun
