Förra veckan stoltserade makarna Bruun med sin nyförvärvade sjuttiotalsduk. När turen föll på farbror Bruun att bjuda in till supé ville han naturligtvis inte vara sämre, och en liten samling av autentisk sjuttiotalsdekor är även på denna sida av släkten Bruun under uppbyggnad:
Ett bord redo att prydas med:
Under glada tillrop om dekoren gick familjen Bruun till bords, och stämningen var topp eftersom middagen (enligt receptkortet) skulle inledas med en överraskning – Gurka på överraskningsvis. Nyfikenheten om vad som skulle kunna tänkas vara överraskningen var stor, även om vissa misstankar fanns om att den låg i att denna gurka både…
..skalats..
...kokats...
...och ugnsbakats.
Med andra ord: en överraskning som innefattar väldigt mycket merjobb. Då gurka egentligen är en väldigt tråkig och smaklös grönsak – till 90% bestående av vatten – fanns det efter detta tillagningsförfarande inte särkskilt mycket av själva råvaran kvar då de cheddargratinerade gurkbåtarna togs ur ugnen.
Det enda som räddade Gurka på överraskningsvis var fyllningen, som trots receptkortets ordination om att blanda i ett par matskedar urgröpt gurka inte smakade det minsta mer gurka. Smaken dominerades istället av fyllningens inslag av vitlök, skinka och cheddar, medan gurkbåten – som tappert kämpade om att behålla formen – inte förärade denna rätt med mer än sin eventuella nyttighet som grönsak. Betyget blev 2.9, och familjen Bruun konstaterade enhälligt att smält ost och skinka markant höjer ätbarheten i vilken rätt som helst, så även i Gurka på överraskningsvis.
Farbror Bruun fick sedan springa många gånger mellan salong och kök- huvudrätten avkrävde i det närmaste mer eller mindre konstant uppmärksamhet då det fordrades ett tiotal pannkakor för att få till den.
På menyn stod pannkakstårta. Ja, det låter väl trevligt och gott, gärna med litet glass, grädde och sylt. Det kan man ju inte misslyckas med, eller? Ärade läsare, det kan man, nämligen genom att ta…
..kokad vit fisk...
...stuva den med MYCKET persilja...
...och varva detta - lager på lager - mellan pannkakor.
Förvånande nog visade sig Pannkakstårta med fiskfyllning vara förhållandevis ätligt, då det smakade ungefär som crêpes, men så fort tankarna gick till hur Mästerkocken valt att döpa denna rätt vred det till sig i magen. Man föreslår visserligen på receptkortet att den kan varieras som just crêpes, men varför man istället inte vände på alternativen förblir ett mysterium. Familjen Bruuns betyg blev 2.6, och detta i sammanhanget relativt höga betyg kan eventuellt härledas till att Gurka på överraskningsvis hade sköljts ned med rätt så många glas vin. Pannkakstårta med fiskfyllning kommer aldrig att hamna på menyn igen, det kan vi med säkerhet säga.
Efter två rätter i rad med måttliga betyg var förväntningarna på kvällens dessert – Banancharlotte – ganska höga. En charlotte är en engelsk efterrätt som skapades runt år 1800 till George den III gemåls ära, och har alltså också lyckats med konststycket att smyga sig in i Mästerkockens receptkortsamling.
Vad gäller ingredienser kan vi förutom banan räkna upp ananas, grädde, citron och gelatin, som ser ut ungefär så här då de blandats samman:
De fåtaliga ingredienserna till trots är Banancharlotte en rätt som kräver planering, vilket i princip gäller allt som har med gelatin att göra.
Klä en oljad form med skivad banan och fyll den med ovan nämnda fyllning, och efter några timmars stelning i kylen resulterar detta förhoppningvis i Banancharlotte. Om man dessutom pryder charlotten med litet flisad choklad kan det se så här trevligt ut:
Banancharlotte blev ett mycket välkommet och uppskattat inslag på tallrikarna, och hyllades av alla utom kusin Bruun. Viktigt att nämna är att kusin Bruun är vegetarian och inte åt av vare sig Gurka på Överraskningsvis eller Pannkakstårta med fiskfyllning, vilket med största sannolikhet även inverkade på hans betyg som bara blev 2. Kring resten av bordet var förtjusningen ett faktum och höga betyg delades ut – lite sur i smaken tyckte väl någon – av andra uppskattades just detta som kontrast till kaffet. Snittet hamnade till slut på 3.8, och att Banancharlotte inte lyckades ta sig över den magiska gränsen för ”Gott”, 4, får helt enkelt skyllas kusin Bruun.
Ärade läsare, med detta tackar vi för den här gången och ger er recepten. Samtidigt önskar vi er alla en Glad Påsk, och vem vet – det är inte helt omöjligt att påskharen kommer på besök till Den Bruna Maten nästa vecka.
