Kära läsare. Välkomna tillbaka, här bjuds det till ännu en festmåltid av och med familjen Bruun. Det är lika bra att klargöra det direkt: I kvällens meny presenterad ovan gick det ganska fel redan från början. Till vår förrätt behövdes grapefrukt. Grapefrukt är rimligen gul, bör vara i alla fall. Hos den lokala handlaren var det dock extrapris på något som hette röd grapefrukt, men eftersom vi tyckte att den såg så fantastiskt gul ut på utsidan tänkte vi att—>läs vidare…
Första fredagen i november satte sig fam. Bruun till bords. Ingen medveten sparsamhet hade iakttagits men kvällens trerättersmeny skulle bli en av de minst kostsamma i DBM:s historia, inte minst med tanke på att den lokala matmånglaren hade falukorv för 10 kronor stycket vilket gjorde huvudrätten given. Men i tur och ordning nu: till förrätt vankades det Sillmums! Sillmums… Ett sådant namn är svårt att motstå. Och i ärlighetens namn var det mest för namnets skull som rätten blev utvald—>läs vidare…
Ädla skuggor, vördade fäder: tro inte för ett ögonblick att vi övergivit receptboxarnas guldfält! Ha bara överseende med att vi undantagsvis lagat en måltid efter ett par kokböcker från det sena 60-talet och tidiga 70-talet som omväxling. Vi tror att det kan roa. För det var väl nästan 40 år sedan man kunde laga en ”Persikoburgare” och komma undan med det? Ja, kära nån… Receptet är från en kokbok – ”Bildkokboken” – från 1969 men det blir liksom inte mer—>läs vidare…
Välkomna in. Slå er ner vid bordet, och jag hoppas ni är riktigt hungriga. Kvällens meny är stekt gurka, varma aprikoser och ananas från burk. Ta för er rikligt, så att ni står er hela vägen hem. En trerätters middag börjar ju redan i affären, och inköpslistan ovan visar att denna afton faktiskt var väldigt ekonomisk. Vad som är dyrt eller billigt kan ju ändras en del genom åren, och ett recept hämtat ur kategorin ”när kassan är skral” kan—>läs vidare…
Nationaldagen till ära ville vi ha någonting som kändes genuint äktsvenskt, och vad kunde väl mer symbolisera moder Svea än vitkål, massor av vitkål? Dessa ingredienser är ännu rätt färgglada, men det bruna väntar alldeles runt hörnet. Kvällsgott utan pretentioner är ett namn som utmärkt beskriver vår målsättning denna afton; vi hade absolut inga pretentioner när vi började laga förrätten. En nyinköpt och äkta sjuttiotalsduk prydde bordet, och ett frigolithuvud fick ersätta fröken Bruun som jobbade sent och bara skulle—>läs vidare…
