Havsgrön soppa. Låter det inte gott? Nej, faktiskt inte. Alla vi som bor eller bott vid havet vet exakt hur havsvatten ser ut, och det har än så länge aldrig gett oss lust att dricka eller äta det. Grönslemmigt i vikarna, fullt av alger och skarn, stinkandes av salt och tång. Havssoppa, nej snarare havssopa.
Djupfryst spenat och buljongtärningar kan bli hur gott som helst. Kanske.
Det var alltså inte direkt med de bästa förutsättningar som kvällens huvudrätt började tillagas. ”Spenaten kan ibland bli grön som ett iskallt hav. Serverad så här gör den skäl för sitt namn”, skaldar Mästerkocken, ett uttalande som fick oss att förvånat lyfta på ögonbrynen. Är gröna hav kallare än andra? Nu är det kanske inte meningen att gå in på hårklyverier, men ett alggrönt hav förde familjens tankar till värme och sommar, medan ett iskallt vinterhav oftare har en gråaktig nyans. Dessutom, hur skulle spenat bära sig åt för att inte göra skäl för sitt namn? Finns det någon del av den svensktalande världen där ordet spenat betyder någonting annat än spenat? Ja, som ni ser var frågorna många och svåra och lika livsavgörande som de låter. Det stillastående algstinna havet ingav respekt redan innan det smakats.
Det havsgröna får hjälp på traven av en muskotnöt.
Att laga Havsgrön soppa var i 1970-talssammanhang förbluffande enkelt. Vid en tidpunkt där man verkar ha ansträngt sig på rent groteskt vis för att få även den simplaste maträtt att bli omständig och komplicerad kom Havsgrön soppa som en frisk fläkt av enkelhet. Man tog helt enkelt de färdighackade djupfrysta spenatbitarna och tinade tillsammans med ett par buljongtärningar, och kryddade det hela med muskotnöt.
Stekt bröd och en stillastående grumlig havsvik i algblomningens värsta skede.
Djupfrysta fiskbullar var dock en handelsvara som skattat åt förgängelsen, åtminstone på familjen Bruuns breddgrader, varför vi helt enkelt fick ersätta dem med vanliga burkfiskbullar. Vi har vid tidigare tillfälle stekt bröd till soppa, med resultatet att brandvarnaren inte ville sluta sin olåt förrän vi slängde den i sopnedkastet, men den här gången skulle brödet faktiskt stekas i både smör och olja, vilket gjorde oset och röken betydligt tamare.
Fröken Bruun stirrar misstroende på en stackars fiskbulle som kryddats med havsgrön soppa.
Havsgrön soppa lockade fram beundrande kommentarer när den sattes på bordet. ”Det ser mer ut som ett träsk än ett hav” och ”Hoppas man inte får en kallsup i det här havet”. Men det var just vad vi fick. Det smakade kanske inte träsk, men lusten att hosta upp den var hos flera i familjen obetvinglig. Både farbror och fru Bruun är sjukligt intresserade av spenat, och brukar förtära detta motbjudande födoämne på ett sätt som lockar till psykisk analys, men Havsgrön soppa var mer än även dessa människor klarade av. När den hälldes ut i vasken var det med ett ljud som närvarande familjemedlemmar associerade med ett diarréanfall av den svårare sorten, och betyget landade på 2,6, någonstans mellan urk och okej, vilket nog ändå får klassas som någon sorts triumf för 1970-talsmaten. Här kommer receptet, så smaklig måltid kära läsare.
Enda sättet att förklara utalandet om ”grön som ett kallt ishav, men ändå vara rykande varm”, är att även på 70-talet var det en hel del experiment med droger.
Jag tänker på alla äckliga, sliskiga och snuskiga maträtter där ute i världen och hur somliga människor fullkomligen älskar dem. Det konstigaste av allt är att en del rätter föräras sin egen dag. Typ grynkorven:
http://prinsesspartiet.wordpress.com/2013/06/01/vi-firar-leendets-dag/
Kanske havsgrön soppa borde få sig en torsdag?
Frej von Fräähsen
Grynkorv är ju jättegott! Det är fläskkorv med inslag av korngryn. Inget konstigt alls. Mild och god fläsksmak, men korvkaka … det är ruggigt det. (Hackad lever med korngryn, sirap och russin).
OK, läsförståelsen måste varit bättre på 70-talet än nu. Det är väl ändå ”havsgrön” soppa som gör skäl för sitt namn när man har fiskbullar i den. Havs-aspekten i form av fisk, är ni med? Fokusera på det som är riktigt konstigt istället för att medvetet missförstå, bitte.
Släng dig i sjön!
Tja-a, spenatsoppa är alldeles avgjort enastående gott! Jag har för all del aldrig testat med fiskbullar, men det borde ju fungera (tig ungar (jag har inga, men iaf), det är inget fel på fiskbullar!). Frysta fiskbullar var oerhört välinformerat-mkt-bättre medio åttiotal. Dubbelarbetande medelklasslärarinnor på skolan där jag efter gymnasiet springvikade, prisade dem storligen under såväl förmiddagsrast-kaffet som under eftermiddagsditot. Jag kan emellertid inte minnas dem knegarhemifrån, öht var nu till all lycka halvfabrikat inte riktigt à la mode där jag kommer ifrån. Sent nittiotal t.o.m. första halvan av nollnolltalet var vakuumförpackade fiskbullar med olika sorters sauce standardfeature på min Konsum norr om Sthlmssta’n, di talade norska och var synnerligen utmärkta.
Jaha-ja. Mästerkocken, var det den litet billigare polyesterliraren det?
Som alltid annars är det med en sannolikhet gränsande intill visshet (fritt efter Torbjörn Fälldins talskrivare) en god sak att tina upp och koka bort eller in frysblötan ur spenaten. Anakronistiskt lagda kan väl, om det känns innerstadsgasspisigare, köpa sig två bamsepåsar färsk spenat. Vidare förefaller, titulaturen till trots, Mästerkocken inte känna till LÖK, det är alldeles avgjort riktigt, riktigt illa. Fy dig, Mästerkocken! Vitpeppar är naturligtvis ok men f.ö. känns det som om kryddningen nu i fjamtiden onekligen en smula elaboreras skulle kunnas (jag minns plötsligt min tysklärarinna). Svarta, GODA, oliver? Men idén är det ju för all del inget fel på, nå’t annat än iofs välvärpta ägg (Ture Sventon) till spenat- eller nässelsoppan kan ju inte vara av ondo.
Å brödet skall ni baka själva, barn. Att det någonsin försålts ”färdiga” krutonger är det förbjudet att minnas.
Vad otroligt fånigt skrivet!
”knegarhemifrån” ”Sthlmsstan” ”sauce standardfeature” – eh? ”Vitpeppar är naturligtvis ok men f.ö. känns det som om kryddningen nu i fjamtiden onekligen en smula elaboreras skulle kunnas (jag minns plötsligt min tysklärarinna).”
Du skriver jättekonstigt och tror att du är nyskapande!
Jag -var- hungrig.. Men soppan botade mig nog. Grymt.
Förresten hittade jag ett käckt klipp om stekpåsar! De hade mer fantasi på film än i verkligheten, om man ska gå på vilka kryddor som blandades in.
http://www.youtube.com/watch?v=TdJ4OVpfYcs&feature=youtube_gdata_player
Det visar bara att 70-talet inte nödvändigtvis var så kryddfritt som vissa vill göra gällande!
Jag minns plötsligt en diktrad från Kalle Anka på sextiotalet:
O, giv mig en grav i det isgröna hav
Där blott vågorna lyss till min sång
Jag vet inte om det faktiskt kommer från en riktig dikt, eller om det skrevs särskilt för Kalle Anka, men genialt är det.
Fantastiskt recept! Och som vanligt bidrar ni med massor av inspiration i min matlagning 🙂
De djupfrysta fiskbullarna är en av få sjuttitalsrätter som borde åtrupplivas, men antagligen skulle dom bli för dyra.
Smak och konsistens spöar dock sk*ten ur dagens urtrista burkfiskbullar…
Äääät något brunt nu!! Vi saknar er!
Vart är ni? Min hjärna behöver brun mat!
Försvann ni igen? Så tråkigt. Jag saknar er verkligen.
Usch vad tråkigt att ni slutat. Älskade brun mat!
Hej! Bloggar ni inte längre?? Jag har skrattat så tårarna sprutat när jag läst er fantastiskt underbara blogg….saknar ert engagemang och påhitt!! 🙁
Kollar denna fantastiska blogg titt som tätt och tror kanske att detta kan vara rätt forum för följande fråga: Hur bakar man bröd i form av små svanar – i likhet med de som serverades i ”Historieätarna”?
Jag skall nämligen ha nyårsfest med 20-talstema och skulle gärna servera dessa små brödfåglar som tilltugg till välkomstdrinken, men googlar mig fördärvad i jakt på ett recept. Är det så enkelt som en vanlig vetebrödsdeg? Om ja, har någon därute något tips på hur man piffar till dem lite extra?
Hallå! Spenat såldes bara i fyrkantiga, fasta block på 70-80-talet. Har ni glömt det? De tog grundlig tid på sig att tina upp. Ingen vidare snabbmat således….
gott å så