Strimmelbiff

Strimmelbiff

Vad Den Bruna Maten bjöd P1 på

Färdiglagad bearnaisesås var troligen Top of the Pops år 1973, och en social statusmarkör få kunde ungdå att imponeras över. Det var ju bara några år sedan den första människan klev ner på månen, och nu hade vetenskapen även lyckats framställa färdiglagad sås. Enligt en annons i Allt om Mat kom den i konservburk, vilket måste varit dubbelt upphetsande. I varje fall är det det nu då dessa raders författare lyckats få stånd bara av att tänka på det.

Ärtor och bearnaisesås. Festmat a la 1973.

Ärtor och bearnaisesås. Festmat a la 1973.

Att Strimmelbiff inte var någon vardagsmat är lätt att förstå då man betänker att kött under 1970-talet var sjukt dyrt, och även en nutida Strimmelbiff hade en prislapp som fick familjen Bruuns plånbok att skrika. Den här rätten måste varit exklusiv, en paradrätt till bjudningen, varför inte till nyårssupén? Begrunda ingredienserna: Det dyra dyra köttet, den färdiglagade bearnaisesåsen och som kronan på verket potatischips istället för ris eller de annars obligatoriska kokta potatisarna. Familjen Bruun erkänner gärna att vad som lockade i denna maträtt var kombinationen ärtor, chips och bea. Mmm. Detta lät intressant och dessutom en smula spännande, även i nådens år 2012. Man strimlar (nähä?) biffen tillsammans med paprikan. En halv paprika till fyra personer. En åttondels paprika per person. För att det inte skulle bli för starkt? För att paprika var dyrare än kött på den tiden? För att sentida matarkeologer skulle ha någonting att förundras över? Frågorna är många, svaren desto färre.

Kokt eller stekt. Det är frågan.

Kokt eller stekt. Det är frågan.

I varje fall: Stek biffen lätt och häll sedan på paprikan och syltlöken. Det var ungefär så det gick till, och tog inte många minuter alls. Enda överraskningen bestod i att köttet innehöll så mycket vätska att biffen snarare blev kokt än stekt. Inlagd syltlök har dock en sötaktig och ganska otrevlig smak som inte påminner det minsta om vad man förväntar sig av en lök. Slabbig, urkig och väldigt tvivelaktig. Som tur var skulle bearnaisesåsen dölja det mesta annat i smakväg då anrättningen inte kryddats med mer än lite salt och vitpeppar, den mesigaste och minst peppriga av hushållets förmodade pepparsorter. Dagens gäst satt förgäves och drömde om habanero eller chili. Istället fick han syltlök. Och vitpeppar.

Strimmelbiff

Strimmelbiff

Serverat med ugnsvarma potatischips och dränkt i bea var detta en maträtt som visade sig vara riktigt god. Familjen Bruun var inte riktigt säkra på vad som skulle hända med chips om man stoppade dem i ugnen, om de skulle bli mjuka eller kanske ännu torrare? Sanningen var att de endast blev varma, vilket ju var betryggande och faktiskt väldigt gott. Kanske var Strimmelbiff tänkt att vara någonting amerikaniserat. Någon i familjen Bruun trodde sig ha hört attamerikaner äter chips till allt: biff, kyckling, gröt, soppa. You name it.

Serveras med potatischips. Ett underbart tillbehör man kan använda till allt.

Serveras med potatischips. Ett underbart tillbehör man kan använda till allt.

Strimmelbiff föll alla i smaken utom dagens gäst, den stackars radioreportern, som ju inte tidigare hade härdats av ett par hundra betydligt brunare matkreationer. Betyget blev en klockren fyra av samtliga utom då gästen, varför det något snöpliga slutresultatet stannade på 3,6. Inte så illa det heller om man tänker efter. Gott brunt år kära läsare. Snart är det 1973, förlåt mig 2013. Här kommer receptet.

Recept

Etiketter: , ,

18 kommentarer

  1. Alltså, syltlök och nötkött är en kombo med rätt många år på nacken. Det är nog bara ni som är kinkiga 🙂 Och av ren nyfikenhet undrar jag vad det är för smak man egentligen a priori väntar sig av syltlök? Den är ju inlagd och torde därmed smaka mestadels ättika och socker precis som allt annat inlagt?

    men rolig läsning är det ju hur som helst!

  2. Halvdansken

    Lite kul att man ska ha en äggula i den färdiga bea-såsen. Syltlök är mums, det brukar vi ha i spagettisåsen.
    Att steka strimlat kött är svårt, förmodar att man ska ha det hiskeligt varmt. Wokvarianten, om det inte ska bli kokt.

    • Deborah

      Japp, halvdansken har så rätt så, en mycket het stekpanna (helst i gjutjärn som tål riktigt höga grader)och inte steka för mycket, bättre att ta strimmelbiffen i mindre omgångar.

      • Thanky Thanky for all this good inmntfarioo!

  3. Halvdansken

    Undar förresten om det är ett översatt recept, ”chips” = pommes? Det heter ju så på engelska (inte amerikanska, där heter det french fries). Just kombon med ärter tyder på anglo-inspiration.

    • Asdf

      Jag tänkte precis på samma sak – kan också förklara den halva paprikan om originalreceptet ville ha ”peppers”.

      Rätt mycket av den svenska 70-talsmaten verkar ha fumlat bort sig i felöversättningar och försök att hitta svenska produkter som var tillgängliga i vanliga mataffärer (t. ex. gurka istället för zucchini)

      • Martin

        ”Peppers” är engelska för paprika.

        ”Pepper” i singular är peppar.

        • Asdf

          Min poäng var mer att ”peppers” oftast är ett samlingsord för i stort sett alla chilifrukter och dess släktningar i Amerikansk engelska. När man refererar till paprika specifikt så använder man ju ”bell peppers”, vilket kan ha skapat förvirring hos översättare – ett annat fall här på bloggen så såg vi ju att de förvirrade spiskummin med kummin.

          Det skulle i alla fall vara intressant och se på originalförlagorna av vissa recept – gissningsvis så blir det en helt annan smakupplevelse i vissa recept.

          • Halvdansken

            Man behöver inte gå så långt för att förvirras. På danska heter paprikka ”peberfrugt”. Paprika i Danmark är en skådespelare (Paprika Steen :-))

  4. Ulrika

    Chips som tillbehör till grillad kyckling fick jag hos min pappa på 70-talet. Tror iofs mest att han tyckte att det var bekvämt, varken tillagning eller disk…

  5. Eva

    Jag gillar att dom skriver ”krydda köttet” med tanke på vilka val av kryddning man gavs här..

    • Deadly accurate answer. You’ve hit the bueylsle!

  6. Sillen

    Med anledning av ickechipschipsen i receptet här ovan, drabbas jag av megalomani och tar mig så självklart rätten att, genom klipp-och-klistracitering av mig själv, åter få påminna om den synnerligen informativa skriften ”Så lagar vi potatis: De bästa recepten i tävlingen ‘Så lagar vi potatis’ anordnad av Sveriges potatisodlares riksförbund, Jordbrukarnas föreningsblad och Veckotidningen Vi”.

    I slutet av denna lilla skrift från -52, med verkligt snitsig frampärm, avhandlas produktnyheter, däribland den tunnskivade och ”flottyrkokta” potatis i små cellofanpåsar som just för västliga vindar nått de svenska landamären. Efter att sparsamt tillgänglig produktinformation överlagrats gällande näringsvärdestabeller, samt därutöver hushållsekonomiska överväganden gjorts, blir konklusionen att produkten nog kan komma väl till pass som extra tillskott i matsäcken för hårt kroppsarbetande män, såsom skogshuggare.

  7. Åsa

    Chips till kött låter inte så konstigt, jag har sett 70-talsrecept där man föreslår ostbågar som tillbehör till soppa. Typ som krutonger.

    • Petter

      Det finns alldeles för få maträtter som innehåller ostbågar.

  8. Heldansken Sten

    I Danmark var det vanligt med chips till maten på 70-talet. Till både fisk och kött. Var det en finare bjudning serverades det förutom chips även små hela potatisar som var rullade och stekta i socker! Jag tror att chipsen i Danmark beror på att Danmark tittade mycket på England.

  9. Ingifta Danskan

    Vi får fortfarande ”brune kartoffler” hos svärmor i Danmark. Smält rikligt med smör i stekpannan, häll i ett mindre berg av strösocker och vänta på att det karamelliseras. Öppna en glasburk med färdigkokta småpotatis och glasera knölarna i sockret.. Serveras till Flæskesteg.

  10. Laila Nolvi

    Vilket härligt inlägg. De där receptlapparna hade min mamma 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*