Sibiriska ägg, Gratinerad potatispudding

äggfram-555x637Govänner! Det här veckoslutet invigde fam. Bruun det senaste tillskottet till dess receptkortssamling – Den Internationella Receptboxen! Denna lilla godbit gavs ut av Hemmets Journal och är alltså en lite coolare variant av receptsamlingen Mästerkocken. Det som är både positivt och negativt är att de flesta recepten verkar fullkomligt vettiga och ätbara, vilket är bra på ett sätt, och dåligt eftersom det inte blir riktigt lika många lulz. Vi bestämde i alla fall för att testköra med två recept från länder varav ett inte längre finns – Sovjetunionen och Tyskland (framgick inte om det var öst- eller väst-…). Det här var i alla fall början – ett berg med spenat och för säkerhets skull en öl: Medan potatisen kokade förberedde vi de Sibiriska äggen genom att dekonstruera de tidigare hårdkokta hönsbebisarna – gulan ut… …för att mosas ihop med smör och kryddor… …där persilja, som så ofta, var den mest tongivande.    Sedan fylldes äggen med denna blanding, men det får ni försöka föreställa er själva. Vi hade ett potatismos att tänka på. Familjen Bruun om några vet att uppskatta ett riktigt gott potatismos och det här verkade mycket lovande då både riktigt smör, ost och äggula ingick i receptet..! Och som om det inte räckte skulle dessutom ett par hårdvispade äggvitor slänga med mot slutet! Det var därför med ganska lystna ögon vi började packa ihop puddingen i en form som verkade vara skapad enbart för att få glänsa under denna kväll… Enligt receptet skulle man varva moset och spenat med på bilden såg det ut som om det var en spenathåla i mitten och det ville vi ha. Så det blev en spenathåla. I mitten. Vi täckte över med mer mos och så fick det gå in i ugnen i trettio goda minuter. När dessa förflutit skulle puddingen stjälpas upp och resultatet såg lite ut som en dement sockerkaka. Det gjorde nu inte så mycket eftersom puddingen skulle smyckas med ost och korv inför ytterligare tio minuter i ugnen. Vi tog nu tillfället i akt att låta de sibiriska äggen få en sejour i ugnen. Ugnsbakade ägg är väl per se inte så konstigt, men vi var lite skeptiska till att låta dem ligga i gräddfil… Gräddfil+värme kändes på förhand inte som någon jättebra idé.  Det var det inte heller. Det här är vad som händer med gräddfil som utsätts för stark värme. Den omskapar sig själv till någonting onämnbart och skär sig helt åt helvete med den smältande smör-ägguleblandingen.  Alltså, titta på det… TITTA FÖR FAN! Jag vet inte om ni ärade läsare blir lättade eller besvikna över att det faktiskt smakade bättre än det såg ut. Det smakade i själva verket inte särskilt mycket. Konsistensen på den koagulerade gräddfilen var det värsta med hela upplevelsen men överraskande nog gick äggen ut med 3,4 i slutbetyg. Vi hade blivit glada för det om vi varit i ett sibiriskt fångläger, helt klart. Slutligen var det sålunda dags att avnjuta den tyska potatispuddingen som alltså fått prydas med salami och ost. Resultatet: Voilà! Skönheten skars upp i tårtbitar och håll med om att det blev effektfullt med spenathålan? I mitten. Tyvärr, tyvärr blev potatispuddingen kvällens stora besvikelse. Man kan fråga sig hur, med en bas bestående av potatismos-de-luxe borde  den här rätten haft alla chanser att klara sig med äran i behåll. Dessvärre var det just moset som var den stora besvikelse. Vad händer med ett mos som fått sammanlagt 40 minuter i ugnen? Jo, det blir torrt och smuligt och smakar PRECIS som pulvermos, denna styggelse från helvetets bakgårdar. Så, med ett trist facit i hand, hade vi precis lika gärna kunnat använt pulvermos och besparat oss en jäkla massa merjobb. Besvikna? BESVIKNA! Betyg: 2,8.

äggbak-555x653

8 kommentarer

  1. Uffe

    Utifrån flaggan framgår det att det är Västtyskland.

  2. Om proceduren förvandlar tyskt precisionslyxmos till pulvermos måste väl ändå bruket av pulvermos förvandla slutresultatet till spenatfylld MDF-platta eller nåt i den stilen?

    Kort sagt, använd inte pulvermos. En smula vispgrädde eller helt enkelt mer smör, däremot, skulle säkert inte skada 🙂

  3. Sillen

    Jag tror, till skillnad från tysken, på osten i själva moset jag, italienare gör väl understundom så har jag förstått? Min bror, vilken förvisso ej är italienare, gör, under försäkran om att det är ett italienskt förfarande, påfallande ofta och framgångsrikt så, tilläggandes en mångfald andra smakförhöjande ingredienser av huvudsakligen mejerifetts- och hönseiursprung men kanske även någon sådan dehydrerad tomat m.m., med potatismoset. Sådant mosintag gör sannolikt livet kortare men alldeles avgjort lyckligare.

    F.ö. tycker jag familjen skall ta och studera Råd&Röns tester, är prenumeration av en eller annan anledning inte aktuellt så torde publikationen kostnadsfritt kunna tillhandahållas för läselån av det lokala Folkbiblioteket, och skaffa sig ett vederbörligen godkänt rivjärn och en eller flera förtroendeingivande ostar. ”Riven” ost på påse fanns inte när det där kom från trycket så det är hursomhelst negativ-anakronistiskt att gena på det lättköpta viset.

    Ej heller fanns fordom uti Swedäsien Smetana, det är därför Gräddfil, en iofs hedervärd produkt, oupphörligt utstyrdes i kosackstövlar och krimelluva så fort det skulle Kreml-kitchenas.

    • Sillen

      Oops, kom åt den lilla sänd-knappen där!

      Poängen är att Smetana är kokbar medan Gräddfil högst definitivt inte är det. Således kan man i dessa moderna och lyckligare tider föra sig positv-anakronistiskt vid passage av snabbköpets mejeriavdelning, så hemföra Smetana och laga om alla fordom havererade rätter sprungna ur folkgemensamhetssträvanden visavi folk- bonde- och arbetarestaten i öster.

  4. Asdf

    Kära Den Bruuna Maten,
    Jag råkar ha kommit över en småbrun kokbok från 1977 (Den nya maten av Britt Sandquist-Bolin) som jag tror skulle passa bättre i ert bibliotek än mitt. Såvida ni inte redan råkar ha ett exemplar av sagda bok, så undrar jag om det finns någon slags allmän adress via Galago att skicka den till så att den kommer fram till er?

    • Låter jättegott. Skicka ett mail till info@denbrunamaten.se så svarar vi med en adress. Stort tack. Utan våra läsare hade våra kunskaper om 1970-talets matlagning varit sorgligt små.

  5. Sillen

    Jag bjöds i helgen på en kall bufférätt släkt med tysken härovan. En pudding på skivad potatis massor av spenat, fetaost, annan ost och äggstanning. Det var ypperligt.

  6. Jag undrar hur länge man hade behövt köa i sibirien på 70-talet för att få ihop ägg, smör, gräddfil, salt, vitpeppar och persiljia…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*