Kött- och grönsakstimbal och Katrinplommonsufflé

Har ni hört? Man kan laga mat med elektricitet!

Efter en räd mot herr Bruuns stackars gamla föräldrar kom familjen åter med famnen lastad med byten. Ett av dessa var en kokbok som en gång tillhört herr Bruuns mormor och som uppenbarligen följt med vid köp av spis. Den var tryckt 1954 och bar titeln ”Baka, Koka, Stek elektriskt” och receptmakare var spisfabriken Elektro Helios. Tänk vad fantastiskt. Elektriciteten hade nu detta nådens år 1954 tämjts så till den milda grad att man kunde använda den till att laga mat med. Vi kan redan nu höra rösterna: ”Nä, men det går väl inte”, ”Elektricitet är ju farligt”, ”Ja jag skulle då aldrig använda det där åbäket, man kan ju få stötar.” Samma röster måste ingenjörerna på Elektro Helios ha hört och i en propagandaframstöt för den elektriska maten producerat denna kokbok.

Fusk!

Familjen Bruun måste redan här annonsera ett brott mot etikettsreglerna på Den Bruna Maten. Vi har nämligen ingen elektrisk spis, så rätterna tillagades med gas, vilket delvis kanske kan förklara resultatet. Först ut var Kött- och grönsakstimbal. Familjen Bruun var en smula imponerade av detta nya ord timbal. Vi tog det till oss med värme och hjärta och kommer att använda det ofta i vårt dagliga tal även om de flesta av oss ännu trodde att en timbal var någonting som ingick i ett välutrustat trumset.

Burkärtor och köttfärs. Stående ingredienser i sund matlagning.

Kött- och grönsakstimbalen bestod av köttfärs blandad med kokt ris och likaledes kokta grönsaker som allt varvades i en form för att sedan stickas in i ugnen i ett vattenbad så att det hela liksom koktes en gång till. Anrättningen hade kryddats med lite salt och vitpeppar, ingenting mer. Den svenska kryddskräcken har således anor som är betydligt äldre än 1970-talet.

Här sjuder både huvudrätt och efterrätt i högsta välmåga. Se så fint de umgås tillsammans, och låt detta bli ett rättesnöre i er privata samvaro.

En av grönsakerna var någonting som kallades palsternacka, en avlång lätt morotsliknande tingest med misstänkt både lukt och utseende. Det hade en vag air av depression, kristider och Gulag över sig och mottogs med blandade känslor av familjen. Farbror och fru Bruun, som är älskare av dylik föda såg lystna och upphetsade ut, medan herr och fröken Bruun, som har en mer sund inställning till nödmat och elände ställde sig betydligt mer avvaktande inför fenomenet palsternacka.

Köttfärs blandat med kokt ris. Mums på 1950-talsvis.

När timbalen tagits ut ur ugnen och stjälpts upp på ett fat hade den fått en färg och lukt som till fullo överensstämde med de lägervakts-associationer som tidigare väckts till liv. Den hade rättare sagt ingen färg alls. Blek och kladdig med en jolmig odör som fick familjens nödmatsentusiaster att flina förläget, och de övriga att förskräckt rygga tillbaka. Smaken var ännu blekare än utseendet.

Fröken Bruun uttrycker sina känslor inför Kött- och grönsakstimbal.

Det var faktiskt inte direkt äckligt då det överhuvudtaget inte smakade någonting alls utom möjligen tomatsås, vilket var det anbefallda tillbehöret. Något recept på denna tomatsås innehöll inte kokboken så kvällens sås improviserades fram med hjälp av passerade tomater och chilisås, en kombination som i våra ögon till fullo symboliserade det matlagningshistoriska året 1954 då Bill Haley gjorde övervikt och flottigt hår till högsta tonårsmode. Troligen livnärde han sig på annat än Kött- och grönsakstimbal.

Fru och fröken Bruun diskuterar vem som ska ha den största portionen. Herr Bruun förlorade. Han fick den.

Betyget blev 1,9. Så går det när man låter ingenjörer skapa en kokbok.

Nej. Det är det inte. Det är helt vanliga katrinplommon och ingenting annat.

Till efterrätt hade familjen unisont valt ut Katrinplommonsufflé, en avlägsen släkting till den tidigare ätna Plommonkransen vars mest bestående efterlämnade minne bestod i applåderna när den spolades ner i toaletten. En påse katrinplommon skulle sparkokas i ett icke närmare angivet antal minuter. Ingen i familjen Bruun var tidigare bekant med uttrycket ”sparkoka”, en vild gissning var att detta var synonymt med småputtra, varför detta blev vad katrinplommonen råkade ut för. De skulle sparkokas tills de blev mjuka vilket satte myror i huvudet på kvällens kokansvarige då ju i varje fall moderna katrinplommon är mjuka redan från början.

Som när du vintertid råkar trampa i hundbajs. Eller katrinplommonsufflé.

När de blivit ännu mjukare hackades de med hjälp av elektrisk apparat, någonting vi inte var säkra på förekom 1954, men på ett strålande sätt illustrerade de kåta ingenjörsdrömmar som skapat denna kokbok. Resultatet visade sig till vår häpnad och glädje även illustrera fenomenet Goatse på ett mycket realistiskt sätt.

Goatse.

Vispade äggvitor blandades sedan med de massakrerade plommonen och kom herr Bruun att tänka på hundbajs vintertid medan familjens övriga medlemmar tyckte sig ana katastrofen med Snöbollar i vaniljsås, en klassiskt brun rätt vi tidigare haft oturen att stöta på.

En sufflé värd namnet, och vackert brun tillika. Rungande applåder anbefalles.

Efter tjugofem minuter i ugnen kom den bruna skapelsen ut och mottogs med avvaktande och lätt misstänksam hållning. Den skulle serveras med ovispad grädde, vilket kittlade vår nyfikenhet, men inte visade sig så illa som det lät. Slutresultatet av Katrinplommonsufflé chockade familjens medlemmar djupt. Det var helt okej, och till och med snudd på gott.

Mums filibabba. Katrinplommonsufflé var bättre än det lät.

Ingenjörernas beräkningar och receptmodeller hade för en gångs skull slagit in. Sött, gräddigt och fluffigt, och hade det inte varit för fröken Bruuns fanatiska katrinplommonhat hade betyget blivit riktigt smickrande. Nu stannade det på 2,6, vilket var djupt orättvist mot både Katrinplommonsufflén och 1954. See you later alligator.

25 kommentarer

  1. Inger

    Katrinplommonsuffle är ju en av mina favoritefterrätter, så jag hoppas faktiskt att ni ger den fler chanser! Hackad mandel i, men med vispad grädde till…. inte sällan finns recept än idag på katrinplommonpåsarna, så helt passe är jag väl inte… 🙂

    • Marie

      Nej det är du inte. Receptet finns ju med i helt vanliga grundkokböcker pa 2000-talet!

  2. Inger

    http://m.recept.nu/bengt_frithiofsson/efterratter_och_godis/_/katrinplommonsuffle/
    Så här ska det se ut och precis som Bengan gillar jag portvin till.

    • When I click the button “Use IIS Web Server,” type in teh url of the web application (on a remote development server), and attempt to open with the browser, I get “Could not find the server htper\\\\DevServt:\\Proj1 on teh local machine” Also, the “Use IIS Web Serer” radio button clears and the “Use Visual Studio Development Server” is automatically set. For some reason, my VS2005 doesn’t want me to open my solution on a remote server…..Any ideas?

    • Amer – Despite their undeniable talent, Radiohead is becoming an VERY inconsistent band over the years. Mmmm….I take it back. Radiohead has ALWAYS been an inconsistent band. Still like them, though.

    • Úrsula comentou em 13 de janeiro de 2010 às 16:41. Julia adorei as dicas, principalmente a do pincel certo pra não tirar o brilho das sombras! Sua pele tá linda, o que vc usou?bjo!

    • I’m looking forward to seeing everyone at our very own SH Sunday Morning Market! If you are driving to the Market please keep the neighbors in the surrounding area in mind and park in the faculty lot at the front of the stadium or if that’s full then the student lot behind the stadium (entrance on Osborne).Thanks and see you then!Greg and Tiffany(insane organizers for the Market!)

    • aussiecrusader on July 12, 2012 This song was played for my Grandad, when he went home to england very early 70′s. He died, short time after, whilst over there. Have only just been able to find this song again. Thank you for postibg it. It means the world to me.

    • AFAICT you’ve covered all the bases with this answer!

    • Egy kicsit megkésve, de én is szeretnék boldog születésnapot kívánni! Kívánom, hogy az elkövetkezÅ‘ év sokkal jobb és boldogabb legyen számodra! :)A játékra meg én is feliratkoznék, hátha lesz egy kis szerencsém….

    • आभारी हूँ आपका जो आपने मुझे चर्चा के योग्य समझा …. महेंद्र मिश्र, जबलपुर.

    • You could definitely see your expertise in the paintings you write. The sector hopes for even more passionate writers such as you who aren’t afraid to mention how they believe. At all times go after your heart.

  3. Malin

    katrinplommon förr i världen var verkligen stenhårda, så man kan förstå att det behövdes både blötläggning och kokning för att få fason på dem.
    Tunn grädde är inte ovispad grädde utan kaffegrädde..

    • Aha. Det var som vi anat. Katrinplommonens gåta löst. Tack Malin. 🙂

  4. Lakritsdraken

    Hej!
    Jag måste bara tacka för en helt underbar blogg! Jag har nyss upptäckt den och jag försöker läsa ikapp en massa inlägg. Men det är svårt för jag skrattar så jag nästan får kramp!
    Detta med att laga sig igenom gamla årtionden via kokböcker är en helt underbar idé och jag gläds redan nu åt kommande receptinlägg!

    Kramar till er alla!
    P.S ni är alla väldigt modiga!! D.S

  5. Maja

    En brun rätt som påminner om er timbal som min Morfar ska ha uppfunnit vid ngt knapert tillfälle när man fick oväntade gäster (är något som sedemera fått namnet Olles röra. Stek lite gulök, stek blandfärs med löken, salta peppra i med ärtor och morötter på burk (vet fortfarande inte vad mena använder dessa till annars) och servera med potatismos.
    Hur gott och eneklt som helst!

  6. Här är originalet, ”Thermo-electrical cooking made easy” (1907):

    http://www.nla.gov.au/apps/doview/nla.aus-vn601500-p.pdf

    Vad sägs om ”Rabbit cooked in its own juice”?

  7. Asdf

    Är palsternacka verkligen såpass främmande för familjen Bruun eller var det en ren överdrift? 😉

    Och ärtor på burk är ondskefulla – min pappa (född på 40-talet) älskar dom dock. Jag tycker mest det är som att tugga på grus.

  8. Sillen

    I ngn av Pär Rådströms böcker vari Greg Bengtsson är huvudkaraktär, utgör små burkade gröna ärtor stilmarkör för en lantbourgeoisiefamilj vilken håller på att bli frånsprungen av samhällsutvecklingen och stoiskt håller emot frysärtornas plebejiska anlopp. I scenen äts Slottsstek vill jag minnas, en i mitt tycke enastående trist rätt.

    Far gillar visst gröna ärtor på burk, men det blir aldrig serverat annat än upptinade frysta …

  9. Kakan

    Älskar bloggen, men jag måste säga att jag är lite chockad över att ni varken känner till ordet timbal eller verkar särskilt bekanta med palsternackor. Vafalls?!

  10. Deborah

    Alltid ett nöje att läsa bloggen. Gasspis, lyllos er familjen Bruun, bättre finns inte! Okunskapen om palsternackan är ni nog inte ensamma om, själv stötte jag inte på denna grönsak förrän i kockskolan då den ingick i väldigt mkt i det klassiska franska köket som en del av den eleganta termen ‘mirepoix”. Dock kan jag inte hålla med om att den gör sig förtjänt att vara förknippad med depression, kristid och Gulag. Franskt kök är ju den totala motsatsen! Hade nackan varit kristidsmat så hade vi alla känt från hemkunskapens dagar som var genomsyrad av matlag, kostcirkel och förnuft.

  11. Malin

    Har ni sett att aladåb fanns med i höstens upplaga av högskoleprovet? Jag tror det är er förtjänst!

    • Ha ha. Ja, vi såg det. Mer aladåb till folket.

      • Sillen

        Älgmulealadåb, det ni!

  12. Maria Dahlberg

    Älskar den här bloggen! Skrattar mig harmynt 😉

    Kan (som historielärare med C-uppsats i ämnet ”Lanthusmodern som elkonsument” (sug på den ni!)) berätta att det här med sparkokning betyder att man slår av plattan och låter maten koka på eftervärmen. Elspisarna på 50-talet var inte som induktionshällarna (eller gasspisarna för den delen) idag. Eftervärmen höll i sig ett bra tag…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*