Var Dags Mat

Anna Kemner och Barbro Kjellström 1978

Var Dags Mat, med avsiktlig särstavning till skillnad mot nutida skribenter, gavs ut av någonting som hette Skolförlaget, vilket alltså får oss att misstänka att detta var någonting de stackars eleverna blev påtvingade i hemkunskapen eller liknande. Familjen Bruun fick denna bok till skänks av en vänlig läsare, och redan omslaget lovade gott.

Om man gör en bok avsedd att inspirera ungdomar, eller vem som helst annars också, att laga mat, vad är det mest upphetsande man då kan pryda omslaget med? Rätt svar är naturligtvis en kokt halvskalad potatis. Här har man lyckats kombinera det spännande i att upptäcka nya rätter med en översvallande och medryckande bildkomposition. Var dags mat. En kokt potatis. Visserligen stämmer detta ganska väl med herr Bruuns egna minnen av skolmaten: Slemmig överkokt potatis man med fördel kunde trycka fast under bordet i matsalen så att vakthavande lärare trodde att man ätit upp svinsörjan vi göddes med, men är detta ett minne man vill för alltid ska kvardröja i de stackars avgångsklassernas hjärnor?

Svaret ges naturligtvis av boken själv, och det med besked redan på omslaget. ”Var Dags Mat vill stimulera till rätt kost som alla kan laga, även nybörjaren”, förklarar Skolförlaget stolt på omslagets passande bruna baksida. 1970-talets myndiga röst gör sig hörd redan här när man upptäcker att författarna av denna kokbok alltså delat upp världens mat i två kategorier, ”rätt kost” som då presenteras här, och underförstått fel kost, vilket då borde vara ungefär allt annat.

Vegetarisk landgång 1978, aldrig utan frukt

Vad var då ”rätt” 1978? Tja, exempel finns det gott om i denna publikation, och en av rätterna är ”Vegetarisk landgång”, en härligt frestande macka med keso, rivna morötter och apelsin. Mmmm.

Så romantiskt. Vad är det vi äter?

På den här vackert dukade bilden ser vi hur man på 1970-talet gjorde för att få maten att se smakligare ut. Man släckte taklampan och tog fram en flämtande och inte särskilt ljusstark gammal fotogenlampa. ”Visst ser det gott ut det här?” ”jag vet inte. Är det din arm eller en ovanligt seg skinka?” ”Aj” ”Vem hällde sås i mitt knä?” ”Det här har du verkligen lyckats med Gunilla”.

En snabb titt avslöjar att uttrycket ”griskotletter” hänger med ännu 1978. Vi har ställt frågan förr och gör det igen, när återfick de sitt riktiga namn? Medlemmarna av familjen Bruun är av lite spridd ålder, men ingen kan minnas att de hetat någonting annat än just fläskkotletter. Detta är ett mysterium. En annan sak som dock egentligen inte är särskilt mystisk är att hela kapitlet om drycker är kliniskt befriat från alkohol, till och med i glöggen. ”Vi dricker dock inte alltid enbart för att släcka törsten”, skriver man i ett anfall av uppriktighet, en sak som varenda tonåring kände till. ”Olika smaksensationer är också viktiga”. Jaha. Där ser vi anledningen till plastdunken med häxblandning som skickades mellan ivriga händer nere i cykelkällaren.

Sallad, även den med frukt

Här ser vi ett par varianter av sallader. Är det möjligt att göra dem mer tråkiga än så här? En klick morot, en klums Keso, och naturligtvis äpple och citron.” Servera gärna kokt potatis till” tipsar författarna, en uppmaning som med tanke på omslaget känns mer eller mindre tvungen.

Dipa-doppa grönsaker. Var uttrycket dipa-doppa vanligt under 1970-talet? Eller handlar det om att en högstadieelev 1978 inte förväntades känna till engelska språket tillräckligt väl för att veta vad dip betydde? Usch för onyttiga chips, fram med mer dipa-doppa grönsaker och myskvällen blir fulländad. Troligen var skillnaden i uppfattning om vad som gjorde en perfekt myskväll milsvidd mellan Skolförlaget och sextonåringarna.

Dagens måltider

Här ser vi alltså Dagens måltider. Vad en person bör sätta i sig under en normaldag 1978. Låt oss summera. Till Frukost: Fem frallor, och lika många skivor knäckebröd. En tallrik fil med rödvin. Minst en paprika, ett halvt kilo ost och en försvarlig bit leverpastej. Lunch: En pint mjölk och ett glas vatten, två brödskivor, en morot och en sallad som verkar misstänkt lik banan, vindruvor, apelsin och rotselleri, samt en bit kyckling och två potatisar. Middag: Fem mackor, två päron, ytterligare ett halvt kilo ost, och dessutom soppa med mjölk. Möjligen blev det en smula tjatigt redan på tredje dagen?

15 kommentarer

  1. Frida

    Jag hade boken när jag gick på högstadiet tidigt 90-tal!

    • Marie

      Och i mitten av 90-talet fick jag i gymnasiet lära mig att vi bör säga gris istället för fläsk eftersom fläsk låter fett och griskött behöver ju inte alls vara fett, men jag har aldrig förmått mig yppa ordet ”griskotlett”. 🙂

  2. Linda

    Inte så LCHF, precis.
    Men nog tycker jag att hemkunskapsböckerna såg ut så långt upp på 90- talet… Ganska intetsägande, och kryddmått med paprikapulver.

  3. E

    För att vara helt ärlig ser hemkunskapsböckerna fortfarande ut exakt såhär. Möjligtvis en aning modernare grafiskt.

  4. Sillen

    Säg, ni lagar väl ngt ur den? Kokt potatis?

    Själv högstadieelev 78-81 hade jag en hemkunskapsbok, betitlad just ”Hemkunskap” vill jag minnas, utgiven av Sparbankerna. Vad jag minns så var den späckad(!) med mot Perstorpsplatta e. dyl. bakgrund hårt blixtbelysta bilder föreställande ”rätt” respektive ”fel”; rätt frukost konstituerades av hårdbrödssmörgås med MAGERT margarin, MAGER ost, icke helt osannolikt Keso om än LÄTT-varianten nog då ännu ej koncipierats, samt ngn skiva grön paprika och ett glas LÄTTmjölk till att skölja ned det hela, allt detta medan fel frukost illustrerades av en bild föreställandes ett glas läsk och en ful industritingest vilken på ytterligt vagt vis föreföll söka efter kanelbullens bland skuggorna förlorade idé – för säkerhets skull var felbilden överkorsad med ett rött kryss. Sparbanksboken omspände f.ö. hela hemkunskapsämnet, så bortom de oändliga näringstabellerna och recepten på rotfruktsgrytor med tärnad falukorv, avhandlades ävenledes bankbokssparandet som samhällelig värdegrund, hem och bosättning med vinkeln kvalitet varar längre framför mode och flärd, samt den nyss genomförda – alternativt av konsumentorganisationerna hett åstundade – jämförprisreformen. Härutöver bestods eleven med en internationell utblick rörande levnads- och produktionsomständigheter uti främmande länders kolchoser eller motsvarande inrättningar.

    När jag medio nittiotal tidigt en morgon, givet kvällen före morgonen efter, oförskämt fräsch och pigg vaknade vid mitt läger beläget på golvet i värdparets massiva bibliotek, och där inemot vägghörnet, på nedersta hyllan och sålunda i ögonhöjd, återsåg den gula bokryggen från min allra sprödaste ungdom … , ja då fattade jag boken och började, i väntan på att pseudoliken i soffor och varstädes skulle kvickna till, i andanom att läsa. När så nödställda bekantingar från obestämda platser i husets nedervåning började oja sig, hade jag tagit in så mkt och så slungats tillbaka genom tiden att jag medelst trosviss högläsning ur Sparbanksbokens utrikespolitiska segment, enkannerligen avsnitten rörande praktiskt ordnade samhällsskick belägna bortåt solens uppgång, kunde ingjuta mod i kamraterna under deras av misshugg inkasserade FEL-morgon! Protesterna växte sig, om än rösterna märktes aningen veka och klagande, starka fastän ingen hade fysisk styrka nog att täppa till min trut ens med en gul paprika (annan paprika än grön hade vid denna tid korsat rikets gränser). Hitintills en av mitt livs allra största segrar!

    Avslutningsvis ber jag att få påminna om:

    1) KF:s blåvita kokbok (Blå-Vitt lanserades mot slutet av sjuttiotalet) som är helt utan fotografier och tryckt på extra tråkigt papper.

    2) Sparas Kokbok [http://shop.textalk.se/se/article.php?id=14146&art=6326683] som iofs är en tidig åttiotalare. Min faster Ellen lär enligt vittnesgilla sagesmän om recepten därur ha yttrat: ”mann jör väl omm-an ät-e”.

    • Petter

      Det är något vagt bekant och lite skrämmande med den där gula hemkunskapsboken. Undrar om inte jag råkade ut för den jag också under min barndom i Södertälje.

  5. Rovaa

    Tu skalt gifua migh dipa-doppa.

  6. ”En tallrik fil med rödvin.”

    Så vansinnigt roligt! Tack, nu ska jag äta frukost!

  7. Älskar er blogg! Kul inlägg. Vi var på samma uppslag på Retro 🙂

  8. Just denna kokbok hade jag på hemkunskapen under 80-talets tre sista år. Jag har sparat den i alla år men precis slängt den eftersom vi flyttrensar … Ingen höjdare.

  9. Deborah

    Vad har herr Bruun emot kokt potatis? Eller var det bara skolmatsalens potatis som var problematisk?
    För övrigt är det kul att se den uppfostrande attityden från 70-talet (ärligt talat, måste hemkunskapsböcker vara läckra och sexiga?) Mina läroböcker från kockskolan utomands (ett helt set på 15 delar) var helt utan foton, bara enstaka teckningar här och där, och då talar jag om riktig kockskola och inte hemkunskapens med kostcirkel och vattenlösliga vitaminer. Professionellt folk behöver inte nödvändigtvis matpronografi i böckerna, de skapar den i verkligheten 🙂

  10. sofie

    Jag tror att dagen småltider att mjölken, moroten och kavringsskivan ska symbolisera mellanmål. Målet står ju vid sidan av lunchen… Bara en tanke. Dock har ju inte man något pålägg på kavringen. Kanske kompenseras med 1/2 kg ost som var till frukost? Vad vet jag 🙂

  11. M Svensson

    Ah, vilken underbar blogg! Vilka flashbacks! Mat på 70-talet kunde vara hur konstig som helst, man åt det ändå. När det skulle bjudas till fest fanns det ingen hejd på fantasin. Minns en ”festlig” kväll i samband med melodifestivalen (kan ha varit 1975-76) då värdinnan i fråga hade fått till nåt alldeles extra. Till varmrätt serverades en långfranska som hade späckats med en falukorv och sedan fått tillbringa en stund i ugnen. Så makalöst festligt när man skar en skiva bröd och det dök upp en skiva falukorv i mitten. Detta underverk nämner vi i vår familj fortfarande, dryga 35 år senare, som något av det värsta vi varit med om i fråga om festmiddagar.

    Fortsätt skapa dessa minnesresor! Härligt!

  12. Ida

    I Finland heter det ännu griskotletter! Både på finska och (finlands)svenska.

    Tack för en ljuvlig blogg!!

    Jag jobbar på Yle och sätter in gamla tv- och radioprogram på webben. Har en helhet som heter Tv-mat och mat-tv. Där kan hittas en hel del läckerheter, men på 1970-talet var det mesta ännu svartvitt, den bruna färgen kom först på 1980-talet till finlandssvensk tv.

  13. Mia

    Nu måste jag säga ifrån. Jag slutade grundskolan -80 och behöll denna jättebra bok eftersom jag flyttade hemifrån när jag gick i nionde klass. Jag hade aldrig fått lära mig att laga mat mm, så denna bok var perfekt. Jag lagade mat och bakade bröd från många recept i boken. Allt var så enkelt, inga krångligheter. När min äldsta dotter flyttade hemifrån fick hon boken med sig som en bra start… Perfekt nybörjarbok. Så av mig får boken tummen upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*