Endivebåtar, Sparriskalas och Baconlindad tomat

DBM:s försvunna middag. Denna måltid avåts så tidigt som i somras, men av storpolitiska och världsomvälvande orsaker har publiceringen inte riktigt hängt med i svängarna, vilket alltså botas här.

 

Förrätten endivebåtar lät spännande tyckte familjen Bruun. Endive är inte någon grönsak som förtärs ofta ens i denna dysfunktionella familj. Den enda som kunde minnas sig ätit den överhuvudtaget var den åldrade Herr Bruun, och detta minne härstammade från hans spädaste ålder någon gång på sjuttiotalet och var inte helt odelat positivt om det dock var vagt. Bilden på receptkortet visar en så gott som genomgrön anrättning och därtill räkor med någon sorts hudsjukdom. ”Välj de vackert blekgröna bladen från endivsalladen” uppmanar Köksmästaren, men detta visade sig svårare att genomföra än det kanske låter. Ingen av de endiver vår lokala handlare saluförde hade en färg som kunde beskrivas som blekgrön om man då inte lade tonvikten på blek vill säga. De var helt vita med gröna toppar dock, och betydligt tjockare än de slankt gröna skönheter receptkortets foto visade.

 

Mjukost, ädelost och konjak rördes ihop i en skål med resultat som följer. Det såg inte helt oävet ut, möjligen med undantag för konjaken, men där fanns ju också en viss möjlighet att denna kunde bidra med ett sting som skulle förhöja smakintrycket.

Den felfärgade endiven befrias här från sina blad som inte på minsta sätt gick att beskriva som receptkortets ”spröda och fina”, utan snarare grova och dessutom lätt håriga. Trots detta: det här var grönsaks-striptease i den högre skolan, och en viss upphetsning kunde förmärkas i familjen.

Ostsmeten klickades ut på endivebladen och garnerades sedan med oliver och räkor. Receptets rädisor fanns endast med i tillagningsbeskrivningen varför vi helt fräckt hoppade över dem för att försöka efterlikna receptkortsbilden så mycket som möjligt. Notera även att i listan på ingredienser finns valnötskärnor med, en ingrediens som inte förekommer någon annanstans, varken i text eller bild. Kanske glömde Köksmästaren helt enkelt bort den i den allmänna matbegeistringen?

Och hur smakade detta då? Tja, när summan av synderna skulle adderas fann vi att endivebåtar faktiskt kom upp i hela 2,9 på den bruna richterskalan. Inte bra, men heller inte direkt illa.

Ett sparriskalas var bland de simplaste maträtterna familjen Bruun någonsin provlagat. Burksparris, japp burksparris. Ingen krispig och fräsch och färsk sparris, utan halt slemmiga och misstänkt luktande tingestar ur en konservburk. ”Öppna burkarna i botten och låt sparrisen glida ut utan att topparna skadas”, uppmanar Mästerkocken. Skulle de slippriga och fabriksmisshandlade sparrisarna mått ännu sämre om de blivit kantstötta även i topparna? Frågan lämnas obesvarad, men en hel del sparris blev det.

Burksparris i en form, stekt bacon ovanpå det, och riven ost som pricken över i:et. Här kommer Mästerkocken dessutom med en uppmaning som fick oss alla konsternerade. ”Tag tillvara baconfettet  för annan användning”. Vilken möjlig användning skulle man kunna ha av en kopp baconflott? Som en naturligt framställd och värmande kopp baconbuljong?

–    Älskling, jag känner mig lite sugen. Kan inte du värma upp den där koppen baconflott vi har i kylen?

Eller

–    Groggvirket är slut. Hämta hit baconflottet.

När sparriskalaset kom ut ur ugnen hade förväntningarna blivit än mer blandade. Stekt bacon med smält ost på kanske inte ser aptitligt ut i närbild, men fick det ändå att vattnas i munnen på en familj som inte blivit riktigt mätt på endivebåtar. Burksparrisen däremot hade nu morskat upp sig och utsöndrade en lukt som gjorde att alla positiva intryck ost och bacon kunde gett på något underligt och lite skrämmande sätt hamnade i bakgrunden.

Sparriskalaset serverades med äggröra vilket gav det hela en anstrykning av en frukost som gått riktigt fel. När vi tog för oss visade det sig att sparrisen blivit ännu slappare efter sitt besök i ugnen. Hade de förut varit en smula trötta var de nu snarare avlidna. Inte den minsta antydan till erektion kunde märkas hos dessa långa slaskiga grönsaker, och inte ens familjens sparrisentusiaster tyckte detta var trevligt. Tillråga på allt hade både bacon och ost tagit smak av den bädd de legat på, och det var endast äggröran som räddade sparriskalas från total kollaps. Betyget blev 2,5.

Mmm. Sparriskalas.

När vi framåt kvällskvisten plockade fram vickningen, baconlindad tomat, var det därför en ännu rätt hungrig familj som kastade lystna blickar i riktning mot ugnsluckan. Baconlindad tomat lät varken bisarrt eller motbjudande, utan tvärtom riktigt gott, och var en rätt vi medvetet valt för att belöna oss som mer eller mindre väl lyckats genomlida både förrätt och huvudrätt.

En urgröpt tomat med ett istjälpt ägg, och dessutom ännu en dos bacon och ost. In med hela rasket i ugnen, och sluka det när det kommer ut var ungefär som planen såg ut.

När rätten togs ut ur ugnen hade en del av dess mycket aptitliga utseende dock försvunnit. Äggen hade svämmat över, och bildade en sorts stelnad äggmassa, märkligt nog endast bestående av äggvita, i skålens botten.

Vickning efter konstens alla regler.

Serveringen visade sig även den en smula mer komplicerad än väntat. De översvämmade äggen gjorde att tomaterna klibbade fast i botten, och när de las upp på tallriken gjorde de en överhalning vasaskeppet kunde varit stolt över. Om det utrunna ägget hade stelnat till en hård gegga var fallet med den del av det som blivit kvar inne i tomaterna den rakt motsatta. Långa sega trådar av någonting som var misstänkt likt en snorloska prydde mästerverket vilket fick de av familjen som har fördomar om löskokta ägg att högljutt yttra sin besvikelse och sitt missnöje. De av oss som inte lider av sådan trångsynthet tyckte däremot att det var riktigt gott, om det än kanske inte riktigt såg lika aptitligt ut som på bilden. Slutbetyg: 3, eller okej för att uttyda det hela på ren svenska. Hade inte Farbror Bruuns 1,5 dragit ner omdömet hade det till och med kunnat bli en vinnare. Både yngsta fröken Bruun och Herr Bruun gav baconlindad tomat betyg mellan 4 och 4,5, en sak som händer väldigt sällan här på DBM.

15 kommentarer

  1. Vit burksparris är så djävla vidrigt. JIag har avskytt det så länge jag kan minnas, ända tillbaka till 70-talet!

  2. Hannah

    Jag vet att det här låter vidrigt för den som inte har provat det, men bröd met smält baconfett och farinsocker är så jävla bra. Jag har ätit det många gånger som barn, hos mormor. Det låter kanske inte så, men tänk på det: fett, socker och deg, det är ju en oslagbar kombination. Som doughnuts för fattiga, typ.

    • Vad? Är detta sant? Det här gör mig djupt nyfiken.

      • Hannah

        100% sant! Det är bara att prova…om ni vågar.

      • Eskil

        Eller prova att steka era plättar i baconflottet nästa gång. Servera med lingongrädde. (Principen är den samma som Hannahs; fett socker och deg.)

  3. Mmmmm haha… Ser ju jätte… gott… ut! Har ni gjort pölsa någon gång? Det minns jag att jag fick tidiga 80tal ofta, kanske nåt som va typiskt 70iskt!? Och typ brunt…

  4. Johan

    Jag är så ytterst glad för att ni är tillbaka!

  5. Maria Gellert

    Min mormor hade mästerkockens recept, jag minns nostalgiskt den lilla genomskinliga lådan. Mormor var lanthushållslärarinna och lagade gudomligt god mat, Moderniserad men med rötter i 40-talet. Jag har efter läsning av er blogg ofta funderat över vad denna skickliga husmor tänkte när hon såg recepten. Hon lagade i alla fall aldrig något ur dem, men någon måste ju beställa dem? Läsa dem? Bara det att recepten aldrig innehöll kryddor, medan mormor själv odlade och använde kryddor som libbsticka och citronoregano.

  6. Maria Gellert

    Hmmm, baconflottsmörgås med socker. Det blir inte alls som munkar, baconflott är ettersalt och har en tydligt rökt smak. Värmer man inte smörgåsen blir alltihop kallt dessutom. Baconflott är inte lockande som gråvitt, stelt och kallt fett. Pröva istället en skiva sockerkaka med en lite salami ovanpå. Det borde ge samma smaksensation.

    • Hannah

      Ja, det ska ätas varmt såklart. Jag minns det såhär: man lagar bacon på kvällen, till nästa dag kanske, och direkt efter det gör och äter man smörgåsarna direkt från grytan. Tror inte att de håller.
      Kanske blir det inte så mycket som munkar , men det är samma princip. Som jag minns det var det iallafall jättegott, inte särskilt salt eller rökt alls. Men det var förstås länge sen att jag åt det. Blir nästan lite sugen att prova igen, men vill inte förstöra barndomsminnen…

  7. Baconflott används såklart till att poppa popcorn i! Det är helt fantastiskt!

    • Halvdanskenn

      DET lät intressant! Ska absolut provas.
      Kan tänka mig att baconflott kan vara gott att steka i också, eller att hälla i en gryta eller nåt liknande.

  8. Benjamin

    Tack för att ni återvänt! Jag har levt på korvkaka sedan i somras. Btw Byt ut pomadan mot baconflott. Gör succe i folkparken.

  9. Pia

    Jag skrattar så jag gråter! Och undrar när det kan passa att planera in ett riktigt Sparriskalas. Aldrig, kanske?

  10. Surkål stekt i baconflott och med kryddning av bl a äppelkoncentrat är sjukt gott till starka korvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*