Inbakta oststavar, Festligt med fiskbullar, Äppelpytt på knäckebröd

 

 

 

Se god afton!

Det var bestämt ett tag sedan sist. För att göra en lång historia kort: Det beror på orsaker och anledningar.

När nu det är ur världen är det helt enkelt god tid att duka till bords igen, och när redan den första bilden från kvällens kokkonster innehåller äpple, så kan det ju bara gå bättre efterhand… Eller?

För nya läsare, eller ni som glömt: familjen Bruun har sedan länge förknippat äpple i maten med kätteri och despotism.

Vad vi ser här under är faktiskt det som skall bli familjens (idag bestående av Herr, Fru och Farbror Bruun) vickning framåt småtimmarna.

För att kunna ägna mer tid åt fröjd och gamman (läs: kopiösa mängder surt lådvin) förberedde man vickningen så lång det gick.


För er som undrar betyder det att man låter fräsa äpple- och lökhack samt generösa bitar isterband i lite flott eller smör eller vad man nu har. Enda kryddan: persilja.  Andra kryddor har väl ingen människa hemma bara sådär, väl? Mycket lämpligt för den med tämligen tomt skafferi, menar nämligen mästerkocken. Och ”faktiskt inbjudande”. Hm. Det, mina vänner, återstår, ”faktiskt”, att se.

Här händer det mycket på en gång! Inte alltid så bra när Bruunarna står vid spisen. De (som nu uppenbarligen pratar om sig själva i tredje person) brukar föredra ett arbetssätt som är extremt långsamt, metodiskt  och kan förstås av mycket små barn. Från vänster, medsols: Kokt potatis, räkor, spenat med smör och äppelpytt.

Men det skall bli förrätt också, och inte vilken förrätt som helst: Ost! Friterad ost! Här skär man oststavar, ett roligt och gott nöje för hela familjen.

 

Det sägs att friterad ost uppfanns 1765 av en fransman som aldrig hade haft vare sig kärlkramp eller blodpropp och bestämde sig, för att i vetenskapens namn, ändra på detta. Han valdes in i vetenskapsakademin tack vare sina upptäckter och hann också med att uppfinna BigMac och Calzone innan han dog av slag vid blott 27 års ålder. Frityrsmeten ovan, bestående av mjölk, ägg, vetemjöl och salt, lär dock ha skapats redan 1501 av Clarissor i Elsass [citation needed].

 

Även om det inte framgår helt tydligt så är oststavarna här doppade i frityrsmeten, och på väg att sjunka ned i ett bad av typen 180 grader varm olja.
Redan nu var man ganska säker på att resultatet inte så mycket skulle likna bilden på receptkortet…

Därför kom inte det här som någon större överraskning. Något är ruttet i receptsamlingen Köksmästaren!
Låt oss undersöka en närbild av oststavarna enligt receptkortet:
Nej, det kanske inte är en vacker syn, men skulle inte ni goda män och kvinnor vilja hålla med om att det faktiskt ser ut som någon form av panering – ströbröd – eller liknande?
Om det är så, så styrker det i och för sig bara ytterligare vår hypotes om att Köksmästaren helt enkelt köpte in bilder på mat någonstans ifrån, diktade ihop recept som något sånär stämde med vad som syntes och hoppades på det bästa.
Eller så har vi bara inte förstått hur man får frityrsmet att fastna på ost. Det kanske är en kunskap som kommer senare i livet.
Men – ost är ändå ost, även misshandlad och inkvisiterad ost. Gillar man ost – ja, då lär man nog gilla det här.
Familjen Bruun åt, nickade, kände hur deras artärer sakta täpptes till och godkände. I den ordningen.

3,3 blev betyget.
Så blev det dags för varmrätt – Festligt med fiskbullar.

Familjen Bruun vet inte hur andra människor har det, men det är banne mig inte ofta man får tillfälle att använda orden ”festligt” och ”fiskbullar” i en och samma mening, så förväntningarna var höga… Speciellt när det uppdagades att fiskbullarna (frysta, enligt receptet men substituerade med buljong-i-burk-varianten) skulle sjuda i vitt vin. Vin i mat=FESTLIGT! Vin i mun=FESTLIGARE! Båda två=SUPERFESTLIGT!

Med detta i åtanke lade man, glada i hågen, upp bullarna små på en bädd av spenat (skulle vara bladspenat och inte hackad, men detta missöde är redan på väg till Europadomstolen för rannsakning så sitt lugnt i stolarna!). Ser det inte ut som små lamm på grönbete?
Sås skulle det vara, och den inte mindre festlig – både vinspadet från fiskbullarna,  lågkalorimajonnäs och, motsägelsefullt nog, vispgrädde (den är inte sur, har bara varit fryst. Chill!).
I vattenbad, eftersom alltför starkt upphettad majonnäs antagligen får en väldigt rolig konsistens. Vi kan undersöka det någon annan gång.
Såsen hälldes sedermera över spenaten/bullarna och toppades med räkor och dill. Egentligen skulle det nog ha varit färska dillkvistar och vackra citronskivor också, men det blev en liten rationalisering nånstans på slutet.

Möjligen skulle dessa utelämnade detaljer förlänt rätten ett något mer festligt utseende, det måste allvarligen betänkas.

Serverades med kokt potatis. Och resultatet blev vad fam. Bruun skulle vilja kalla ”skolmat med majonnäskaraktär”. Smakerna var (föga förvånande) mycket, mycket snälla, just associerande till skolbespisning eller konvalecentmat, OM det inte varit för den totalt övervägande smaken av majonnäs. Varm  och med tiden alltmer ljummen majonnäs, dessutom. Vi vet inte om lågkalorimajonäsen på burk var godare på 70-talet, men anno 2012 är den, helt sonika, ganska blä. En micrad burk fiskbullar i humersås skulle lätt slå det här var den allmäna meningen. Och betyget: 2,6
Efter lite pokulerande och dryftande av allt från Bockstensmannen till Rick Santorum (vilket sker alltsomoftast i detta sällskap) blev det då dags för vickningen som ni redan stiftat viss bekantskap med.
Eftersom man så förutseende förberett det mesta…
…återstod nu bara att värma upp pytten och rosta några knäckebrödskivor!
Kategorin för det här receptkortet var den alltid lika populära ”Kvällsgott utan pretentioner”. Och pretentioner, det fanns det inte så mycket av, nej.
Som bekant är familjens smak för äpple i matlagningen ganska sällsynt, och just förekomsten av äpple var heller ingenting som höjde den här anrättningen. Det var ätbart, förvisso. Smakade lök. Isterband kan ju vara gott. Meh.
Dock borde man kanske gett lite extrapoäng för likheten(?) med receptkortet?
Betyg: 2,5 och kvällens vinnare blev Inbakta oststavar!
Skål på er! Recept följer såsom vanligen sker.

 

23 kommentarer

  1. Ellinor

    ÄNTLIGEEEEEEEN!

  2. Ola

    Tack för att ni är tillbaka!

  3. Suzie

    Åh vad jag saknat Den bruna maten!!

  4. Birgitta Aronsson

    Kul att ni är tillbaka. Var lite orolig att ni fått krämpor eller så av experimentet Mästerkocken.
    Kram <3

  5. Ni är tillbaka <3
    Tack!
    Skrattade gott.
    Nettansdokblogg

  6. Sara

    Välkomna tillbaka! Ni är efterlängtade!

  7. Johan

    Jaaaaaa huurra!!

  8. Ewa

    Trevligt återseende!!
    Jag vill bara ge ett litet friteringstips för ev framtida läckerheter: För ner silen i oljan och släpp sedan ner bitarna alternativt släpp ner dem i oljan utan sil och fiska upp dem med en slev. Annars är risken att frityrsmeten geggar ihop med silen och släpper eller fastnar fläckvis.

  9. Ravna

    Jag har saknat er, välkommen tillbaka! 🙂
    Första och sista rätten såg ju inte helt förfärlig ut faktiskt!

    Appropå frityren till oststavarna.
    Hemligheten i att få ett hårt men ändå krispigt skal som inte läcker ost överallt är att först rulla stavarna i vetemjöl, sedan ställer man in osten i kylen så den blir hård.
    Ge dem ett dopp i frityrsmet, se till att täcka all ost och rulla dem sedan ordentligt i ströbröd. Resultatet kommer då se ut som på receptkorten.
    Bästa grundreceptet på frityrsmet är
    1,5 dl ljust öl
    1,5 dl vetemjöl
    2krm salt.
    Man blandar ihop geggan och låter den stå och jäsa ett tag. Luftbubblorna ölen ger i smeten är ganska viktiga för hela frasigheten i skalet.

  10. Ni har varit saknade!!!

  11. Mina böner är besvarade! Försvinn nu inte igen när ni gett oss hoppet tillbaka igen!

  12. Det här var ett trevligt återseende!

  13. Agnes

    Vem behöver mozzarella sticks när man kan göra sina egna i sann 70-tals anda?

    Underbart att ni är tillbaka!

  14. Evuvu

    Gud hör bön! Willkommen!

  15. Vad kul att ni är tillbaka! Alltid lika skoj att följa era kulinariska äventyr!

  16. Lasse Larsson

    Underbart att ni är tillbaka….

  17. MissV

    Ni är tillbaka! Ni är så efterlängtade! :). Underbar läsning som vanligt!

  18. sofie

    Välkomna tillbaka <3 Har längtat och tittat in här cirak en gång i månaden 🙂

  19. Maria Gellert

    Underbart att läsa om den bruna maten igen! Fick inlägget på FB och kastade mig över länken! Ett tag förra året trodde mina barn att jag hämtade recept till min matlagning från SBM, och att det var därför jag satt och sträckläste den. Haha! Jag skulle vilja se deras miner om jag faktiskt hade gjort det. Och grattis till bokkontraktet!

  20. Anders Sjölander

    Ni bara druttar tillbaka som om det gått en månad. Tror ni vi är så lättflirtade va? VAAAA!? Självklart är vi det, mina älsklingar. *blinkar förföriskt*

  21. fliedlice

    Ett typiskt brunt recept från en i övrigt sett mycket bra kokbok ”Mildas Bästa Recept” från 1976 är som lyder ”Tomatgele med räkor” 4 blad gelatin 4 dl tomatjuice 1 msk citronjuice 1/2 krm sellerisalt salt vitpeppar. Gräddfilsås: 2 dl gräddfil 4 msk majonnäs 2 msk hackad dill Till garnering: 150g rensade räkor 1/2 salladshuvud 🙂

  22. Inger Petersson

    Äntligen! Välkommen tillbaka fam Bruun

Trackbacks / Pingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*