Rätt året om

För en tid sedan fick familjen Bruun en gåva en vänlig läsare räddat ur ett grovsoprum, en plats 1970-talets matlitteratur har skäl att frukta. Det var kokboken ”Rätt året om”, som gavs ut av Rabén och Sjögren 1973. Rätt året om är en skolboksliknande skapelse där sida upp och sida ner med text efter text ”lättas upp” med rubriker i den rätta konsumblå färgen på ett sätt som känns väldigt bekant för den som hade oturen att vara i skolåldern under 1970-talet. Konsumfärgen är antagligen ingen slump. Rabén och Sjögren ägdes av KF, och recepten i Rätt året om är alla skapade av deras provkök. Namnet anspelar för övrigt på att boken vill lära oss vilka recept som passar på vintern, och vilka som passar på sommaren, hösten eller våren.

Brysselkål i senapssås hittas i kategorin julmat.

 

Här skulle minsann inte lagas någon mat vind för våg, utan syftet med en kokbok är ju naturligtvis att undervisa. Den obildade allmänheten ska ledas in i rätt fålla och stanna där. Basta. Minns ni kostcirkeln? En pedagogisk ring full av mat där vi som på 70-talet var lekisbarn varje dag inför hela klassen var tvungna att redovisa att vi verkligen ätit någonting ur varje tårtbit. Detta var pedagogik på ett sätt som fungerade över förväntan. Nio barn av tio fick ett förhållande till mat som påminde om det en invånare i Nordkorea antagligen har till Kim Jong Il. Någonting dystert påtvingat man hade en inneboende rädsla för, men samtidigt inte kunde undvika. Kostcirkeln har ännu efter många decennier förmågan att framkalla rysningar och illamående hos dessa raders författare, precis som minnet av lekisdiktatorn Ulla, en kvinna i obestämbar ålder och försedd med ett par enorma glasögon ur vilka den uppläxande blicken fixerade olydiga småpojkar.

–          Nej Petter. Du hade inte frågat om lov innan du använde kritorna, det är därför vi nu måste riva sönder din teckning. Det förstår du väl att det inte fungerar om det hela tiden är en person som jobbar mot alla andra. Seså, gå nu och berätta för dina kamrater varför jag är tvungen att göra så här, och sedan håller du dig där jag kan se dig. Är det dina föräldrar som sagt att du ska bete dig på det här sättet? Vi måste nog ta upp det här på nästa möte.

Kostcirkelterror, vardagsmat för ett 70-talsbarn.

 

Undervisning var som sagt en sak som inte bara drabbade barn, utan även den vuxna målgrupp till vilken ”Rätt året om” riktar sig. Här har man dock varit lite kreativ, och slängt in några vackra verser och dito pappersbilder, vilket är ett tilltag vi ändå måste applådera. Detta är vitaminskunskap i den högre skolan, och den ger oss lust att, kanske inte äta vitaminer, men i varje fall att klippa och leka med färgat papper.

”Med ett bra och genomtänkt förråd av konserver klarar man fint av sommarmaten” skaldar någon vi förmodar är bokens huvudredaktör Anna-Britt Agnsäter, och om detta håller familjen Bruun med utan att tveka. Varför ska man köpa massa äckligt färskt när det finns så fina konserver? Här skådar vi också en av 70-talets många intressanta dubbelnaturer. Å ena sidan kostcirkelns militanta hälsofascism, och å andra den klämkäcka vurmen för allt som var konserverat och konstgjort. En konservburk är ju ändå lite grann som ett kinderägg för vuxna. Den är spännande att öppna, går att äta, och även om man inte får någon leksak så har man i gengäld en trevlig och vacker omslagsbild.

Konserver, människans bäste vän.

 

Stående ovationer måste vi också ge till de här vackra smörgåsgubbarna. De var avsedda för att juletid hålla barnen borta från de förhatliga och onyttiga gotter som tidigare generationer förstört högtiden med. Om barnet inte ville inse att smörgåsar var bättre än godis så måste det undervisas. Det är ju ändå för dess eget bästa.

–          Ingen knäck eller kola idag, det blir smörgåsar, ser du. De är mycket nyttigare och godare. Godis kommer bara att förstöra dina tänder och då får du gå till tandläkaren och borra igen. Kommer du inte ihåg hur ont det gjorde, det vill du väl inte vara med om igen lilla gubben? Nej jag tänkte väl det. Nej du, inga sura miner. Att du bara kan tänka på dig själv hela tiden och alltid ska förstöra för alla andra. Om du inte kan vara solidarisk mot resten av oss får du gå in på ditt rum.

Det må nu vara hur det vill med syftet, men det går ändå inte att bortse från att det faktiskt är estetisk tilltalande smörgåsar som serveras här. Man kan ju visserligen fråga sig hur många stressade föräldrar som mellan Vietnamdemonstrationer och anti-Israel-möten verkligen tog sig tid att laga dessa små konstverk till sina telningar eller som bara slängde åt dem en skiva sirapslimpa med Kalles kaviar, men trevliga är de ändå dessa smörgåsar, varför vi även ger er recepten. Håll till godo.

44 kommentarer

  1. Anette

    RAKETOST…. åhh vad jag saknar den.

  2. Maria

    Skogaholmslimpa med bregott och port salut ftw! *s* Och ljummen filmjölk i plastmugg till lunch på stranden. Vem behövde socker när man lyckats få lite knastrig sand i filmjölken??

  3. Besserwisser

    Konserver som sommarmat hänger väl rimligen ihop med att färskvaror lätt förstörs när temperaturen stiger. Vilket även antyds i bildtexten. Kylskåp är inte en självklarhet för alla.

  4. Helena

    Man borde verkligen börja göra raketost igen – skulle ju sälja som bara den!!!
     

  5. Erik

    fantastiskt! jag äger den där kokboken! fick den av mina föräldrar när jag flyttade hemmifrån då det var en av de första kokböcker de köpte när de flyttade ihop. 😀

  6. Peter Olausson

    Asså, herr Bruun får gärna slappna av en smula. Korvgubben med äggögon och vitamin-verserna är härliga som de är, utan ansträngda klichéer à la Vietnam m.m.

  7. Lena Eriksson

    Jag gillar detta, det är kul!

  8. Raggoparden

    Jag inser att jag sett de där ansiktena förut. Det korvar sej i mintt undermedvetna av persiljehåret. Dock tror jag inte nån orkade hotta upp mackorna (möjligen ritade brorsan en gubbe av kaviar på sina) men kavring var tyvärr vanligt förekommande. 
    Kavring med ett alltför tunt lager bredbar hushållsost som förvandlades till något flagigt…

  9. Ankan

    Åhh! Jag minns ”smörgåsgubbarna” från någon broschyr eller affisch på min mellanstadieskola.. Tyvärr fick jag aldrig göra någon av dem (för mamma el pappa??). Kanske ska ta upp denna trevliga lek med maten nu, som ett väldigt försenat trots.

  10. Elin

    Intressant att korven ser ut exakt som halalsalami.

  11. Cecilia Moberg

    😀

  12. johan

    Kul att se att boken kom fram, den mår nog mycket bättre hos er än i grovsoprummet. Ser fram emot en fräs-special.
     

  13. Halvdansken

    På 70-talet fanns det inte nåt större urval av färska grönsaker på vintern. Därför konserverade man. Så just den biten är inte så märklig.

  14. tid & rum i Årsta

    Flera av våra kunder och ”facebook-gillare” har tipsat om er när de har sett vår receptlåda i butiken. Tumme upp från oss 🙂

  15. Kirkobowouq

    Margarin…. På mackan…. Fy fan…

    • Sillen

      Jo, tvi vale!

      Men mor brukar eftersinnande konstatera att det blivit bättre (för knegare sprungna ur en miljö med, om än sparsamt, eget smör), för i aktiv ålder med stor familj hade de helt enkelt inte råd med smör.

  16. Kalle B

    Har alltid gillat och kommer att fortsätta gilla Den Bruna Maten. Själv uppväxt på 70-talet har jag starka minnen av mataffärernas sortiment och storleken på kylskåpen och frysarna i hemmen. Jag gillar er ironiska ton över 70-talets präktighet, men glöm inte att utbudet av färskvaror och möjligheterna till kylning då (som många här ovan påpekat) var oändligt mycket mindre då än vad det är i dag. Konserver var inte en så dum idé då, och kanske var den livsmedelshanteringen mer hållbar än dagens obrutna kylkedjor (någon har säkert utrett detta). Bara för att undvika missförstånd – nej, jag saknar inte torskrom på burk. Däremot saknar jag stora skivor torsk (som då var nästan grattis) med kokt potatis och äggsås som vardagsmat. men det är ju egentligen en annan historia. Eller så är det inte det.

    • Halvdansken

      Om du nu mot förmodan skulle sakna torskrom på burk, så kan du åka till Danmark och handla. Här lever den i stor stil!

  17. anna

    jag saknar er!

  18. Maria

    MMM, dessa gubb-mackor kommer man ihåg. Har dock förträngt dem under 80 och 90 talet. Kanske dags för en revival. Har nog kvar en gammal broschyr med dessa från Konsum.

  19. No

    Tråkigt att bloggen är nedlagd…

  20. Raggoparden

    Trodde jag hittat ett mönster i de glesa uppdateringarna, men nu har de sista augustidagarna passerats med råge, och ingen mer brun mat.. Mkt trist 🙁

  21. Farbror Blå

    Måste ändå älska att de har en beskrivning på hur man gör smörgåsarna 🙂

  22. Skorpan

    Vad har hänt? Time för en rejäl update?!

  23. AK

    Men men men… Har ni lagt ner? Saknar era matlagningshistorier. Väldigt mycket

  24. Saga

    Vill vill vill läsa mer av er snart =) Det här är den bästa blogg jag vet. Håller just nu på att tillaga ett av de få recept jag tyckt verkat användbart (Biosufflé), men det betyder inte att jag inte vill läsa några fler masochistiska poster och skinkägg och aladåber! 

  25. hejsvejs

    Var är ni? :´(

  26. Eva

    Har ni trillat av internet?

  27. Anton

    Kom tillbaka! Ni är bäst

  28. Apa

    Var har ni tagit vägen:(

  29. Kongo

    Nu när den bruna årstiden kommer borde det väl vara dags för lite mer brun mat?

  30. H-lady

    Längtar efter DBMs tester men det kanske är så att man måste finnas på FB för att hänga med?? 

  31. Sara

    Men är bloggen nerlagd eller?? NÄÄÄÄÄÄejeeeeeeee 🙁 Saknar att asgarva till läskiga ingredienser!

  32. Maria

    Var ääääääär ni? 🙁

  33. karin

    Vart har ni tagit vägen?? Vi saknar er!!

  34. Le food

    hoppas innerligt att ni kommer tillbaka 😉

  35. Gäst

    Saaaaknar er

  36. Emma_zachrisson

    Snälla, återvänd!

  37. Å vad jag är ledsen att det är slut på den bästa bloggen i världen, den enda jag orkade följa. men TACK för rent litterära pustlustigheter och allt som varit!

  38. johan

    Men näj, ni får ju inte sluta!

  39. Ulrika

    Jag har aktiv sorg. Bär svart. Känns som att ha förlorat en kroppsdel. R.I.P. 

  40. Sillen

    Fint att ni är igång igen. Vad rätt året om beträffar så kan nämnas att den limmade ryggen sisådär fyrtio år senare förvandlats till ett huller om bullrigt lösbladssystem (vilket i huller om buller-delen iofs är mystiskt då jag aldrig kan minnas, eller för den delen tro, att den användes), mor föreslog nyktert kassering men jag, som läst er blogg, andades in djupt och bladade ihop den!

  41. Sillen

    App app app app!!!

    Observera NOGSAMT ABC-sidan! Där omnämnes Broiler! ”Broiler” var en gång ett ord vilket varmt omhuldades, modärnt helt enkelt.

    För kanske knappt tjugo år sedan förklarade en statsvetande vän hela den svenska efterkrigstida samhällsutvecklingen för mig. Från målmedvetet kollektivt marcherande ur armod till liberal-hedonistiskt individcentrerad upplevelsekult – som varje statsvetare extrapolerade min vän en bra bit in i framtiden, framtidsstudier var tidens lösen se, och som det ju visat sig framgångsrikt. Avstamp togs i glidningarna inom masskonsumtionsfjäderfänomenklaturen; kokhöns-broiler-färsk kyckling.

    För tjugo år sedan var färsk kyckling med ”klar-knapp” (ett slags termostatgerej som skulle visa när det var födoämnes-okej att ta djuret ur krematorn) en ganska ny företelse. Marit Paulsen, då högprofilerad som matjournalist, propagerade därför under ampra uppmaningar om mindre fjask och en smula folkvetts-självklar kökshygien. Paulsen gjorde sedermera en journalist-pudel avseende arvoderingen vill jag minnas. Sedan dess har ”klar-knappen” försvunnit – jag tror juristerna kom fram till att den via ungnsvärmen kunde överföra ansvaret för campylobacterinfektion från kycklingkocken till kycklingproducenten, prefixet ”gårds-” lagts till kyckling och glada passbilder på det efter ett lyckligt och harmoniskt liv glatt insomnade påslikets fjäderfäfarmande husse och matte tillagts på etiketterna.

    Min vän äter numera endast Majskyckling.

    Ja ja, o tempora, o mores …

Trackbacks / Pingar

Lämna ett svar till Le food Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*