Mat i färg

Ingen självklarhet på 70-talet


Mat i färg är en ”bilderbok för inspiration” som gavs ut av Icas provkök 1970, i 70-talets babyålder med andra ord. Texten författades av Lillemor Broström, men däremot var det tydligen inte lika lätt ens för Ica att få någon att vilja ha sitt namn förknippat med recepten, varför upphovsmannen/kvinnan till dessa matminnen höljts i historiens dunkel.

Redan vid en titt på omslagsfotot blir man sugen. Böckling med makaroner och inlagda rödbetor. Smaskens. En smakkombination som av okänd anledning försvunnit ur vår nutida kosthållning. ”Se på bilderna! Det är meningen att ni ska inspireras till matlagarglädje och uppfinningsrikedom”, förkunnar Mat i färg. ”Eftersom bilderna förmedlar det mesta har texten fått bli receptanvisningar och tips på hur man kan variera och servera”, heter det vidare. Det får en att känna att bilder var någonting nytt och revolutionerande. Du kunde faktiskt få se maten innan du förväntades laga den. Man förstår lätt att en publikation som den här måste tagits emot med öppna armar av en kulinariskt svältfödd befolkning.

”Enkel och glad vardagsmat” kallas det även, och att 1970-talets mat var glad, eller i varje fall ofta skrattretande, är en upptäckt vi här på DBM gjort upprepade gånger. Rätterna i Mat i färg har sällan namn så som vi tänker oss att mat ska heta. Sådan småborgerlig traditionalism har fått stå tillbaka för inspirerande och lockande beskrivningar såsom ”Bryt en bit”, ”Något värmande” eller ”Saftigt rött”. Att boken ganska säkert var avsedd för just de småborgerliga traditionalisterna är en helt annan femma, men erkänn att det finns en hel del som låter mystiskt lockande.

Nedan ser vi ett par av rätterna. ”Billig å färgglad” hade till och med ungdomligt fräsch stavning. Varför ska man använda det långa och svåra ordet och när alla ändå bara säger å? Som en nutida läsare säkert lägger märke till är ordet färgglad uppenbarligen öppet för en mängd olika tolkningsmöjligheter, här förevisade i brunt, gult, orange och mer brunt.

”Lite orienten” i sin tur är en spännande attack på den tråkiga gamla salladsskålen. Visserligen antyder man att det inte är någonting att höja på ögonbrynen åt, men dessa raders författare måste ändå ta av dem den vackert ödmjuka masken. En sallad med gurka, äpplen och apelsiner som dränkts i ingefära är betydligt mer nytänkande än denna kokboks författare blygt antyder, om det sedan är orientaliskt eller inte är en fråga vi överlåter åt läsekretsen att svara på, men vi talar om ett årtionde där Spanien och Jugoslavien för de flesta människor var exotiska och halvt orientaliska länder, så förmodligen har de rätt.

Just Mat i färg är en receptsamling som ofta återkommer när det blir tal om 70-tal, och en gissning är att det är det till stor del beror på det egenartade typsnittet. Elaka människor säger att det var Lillemor Broströms barnbarn som skapade det under teckningslektionerna på lågstadiet, andra menar att det var en designskolad konstnär/reklamspecialist. Tidstypiskt känns det i vilket fall som helst. En hel del av recepten i Mat i färg låter ändå riktigt goda, och med namn som ”Biff med piff”, en rätt som ganska säkert kommer att dyka upp igen här på DBM, och ”Lökdressad skinka” är det svårt att värja sig, vilket troligen var meningen.

5 kommentarer

  1. Anonym

    Vad fan är ingefärssås, och är verkligen jordgubbsylt en fullgod ersättning till denna vara?

    • Herr Bruun

      Därom tvista de lärde än i denna dag. Dessutom: hackade nötter. Ska de vara i jordgubbssylten?

  2. Fyfan va jag diggar er, att ni vågar utsätta smaklökarna och er själva för dessa…. eeeh maträtter. En eloge.

  3. Jenny

    Den där boken har jag hemma. Det är allt lite humor 🙂

  4. Men hur vågar ni haha:) Kul blogg i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*