Gurksoppa, Vegetariska biffar på sellerifärs, Kalashus med choklad (plus Never Mind)

Salve!

Familjen Bruun anar att många som läser våra försök här på bloggen kan vara vegetarianer. Därför bestämde vi oss för att göra en vegetarisk special en kväll, eftersom det faktiskt fanns vegetarianer även på 70-talet. De hade det antagligen betydligt svårare än i våra dagar, vilket vi snart skall bli varse.

Mästerkocken har ingen egentlig kategori för vegetarisk mat men recept finns, bland annat i höjdargruppen ”Banta med oss”. Gurksoppa!

Alla som någon gång stått vid en spis vet att det är en mycket dålig idé att försöka tillreda gurka på något annat sätt än rå. Mästerkocken låtsas,  som vi ju sett förr,  inte om detta.

Choppy-choppy. Gurkan skulle kokas och passeras. Geggan som blev kvar är liksom stommen för soppan.

Nu ligger det väl visserligen i bantningsmatens natur, att den inte skall vara alltför aptitlig eller tilltalande. Poängen är ju liksom att man inte skall äta så mycket…

…så att resultatet inte ser direkt lockande ut får väl räknas som ett gott tecken.

För att få gästerna på lite bättre humör bestämde vi oss för att hälla i dem ordentligt med sprit innan de blev serveradde!

I kannan finns embryot till cocktailen ”Never Mind” som vi fann i boken ”Cocktails och andra drinkar” av Raymond Lindgren:

Vodka, företrädesvis av märket ”Magic Crystal” som köpts ur bakluckan på en bil i Travemünde, Noilly Prat vermouth, vispgrädde och mandel kan väl omöjligen slå fel?

Hmm. Gästerna smakade, log stelt och mumlade något om att dricka upp ”lite senare”. Stämningen var tryckt. Men spritsmaken bedövade effektivt smaklökarna vilket i dessa sammanhang inte behöver vara direkt dåligt. Ibland får fam. Bruun dåligt samvete över hur mycket mat de slänger under sina äventyr. Det är ingenting emot hur de mår när de tvingas slänga SPRIT! Never Mind? Knappast! Betyg: 1,6

Förhoppningen om att en liten cocktail skulle få matlaget på glatt humör gick alltså i stöpet. Men soppan var färdig och med de spartanska tillbehören klippt krasse, knäcke, keso och rädisor gick man till bords.

Blekt, var ordet för dagen.

Både för ögat och gommen. Kanske var det spritchocken, kanske faktumet att gurka, speciellt kokt sådan, inte smakar särskilt mycket, kanske bäggedera, men – ja, det smakade egentligen ingenting. Återigen, detta behöver nödvändigtvis inte vara dåligt.

Ett minus för konsistensen på de uppvärmda gurkbitarna. Slemmigt. Men överlag – det kunde ha varit så mycket värre! Ingen spydde, ingen dog. Betyg: 3,1 och godkänt.

Bring on the varmrätt!

Vegateriska biffar där den största beståndsdelen är rotselleri låter väl inte som någon jättebra idé när tidigare rätter med denna ingrediens vanligtvis sågats med fotknölarna, men det var inte helt lätt att hitta rätter med det viktiga prefixet ”Vegetarisk” så det blev som det blev.

Stort rotselleri anbefalldes. Försök inte att skala rotselleri med potatisskalare, det går inte.

Ett par potatisar fick slänga med i grytan och det hela fick koka samman, under de ångor som vanligen uppstår då rotselleri kokas. Det luktade i hela huset, berättade gästerna.

Hela köret mosades med ett ägg och lite kryddor. Den vakne läsaren torde nu förstå att det här kommer att bli typ potatisbullar, fast med väldigt mycket rotselleri. Denna iakttagelse är korrekt.

Biffarna skulle vändas i ströbröd innan de stektes, detta för att de överhuvud taget skulle ha en chans att hålla samman. Fru Bruun vet nu av bitter erfarenhet att vegetariska rotselleribiffar som man glömmer att vända i ströbröd inför stekning blir ett veritabelt helvete i stekpannan. Men vi låtsas inte om detta.

Så här ser i alla fall en biff ut när den stekts i ströbröd och lagts ovanpå en stekt tomat och toppats med gräslök, allt enligt anvisningarna:

Färgskalan på den enligt recepkortet rekommenderade salladen kändes väldigt 70-tal…

Meningarna gick isär när det var dags att sätta betyg. Förutsättningen för att gilla det här är liksom att man gillar mosig rotselleri, Gör man inte det är det rätt kört. Den ende äkta vegetarianen i församlingen var förtjust, den mest anti-vegetariske gav den en etta. Slutbetyget blev 2,2 och inte två avsmakare var ense. Vegetariska biffar på sellerifärs – en rätt att älska eller hata!

Arbetet med efterätten, som fru Bruun haft ögonen på länge, påbörjades redan dagen innan.

Enligt receptet skulle smeten tillagas i egenhändigt tillverkade smörpappersformar, två stycken, som bottnen till en rulltårta. Fru Bruun ”effektiviserade” detta lite och lät allt gå ner i en brödform.

Den gräddade kakan kunde efter gräddning enkelt skulpteras till önskad form. Om man glömmer att köpa florsocker till smörkrämen kan man köra strösocker i mixern tills det blir flor.

Fru Bruun brukar se sig själv som en hyfsat kreativ person. Det var därför med viss smärta hon märkte att resultatet alltmer började likna verket av någon 6-årig syssling Bruun. Det hjälpte inte att smörkrämen ville fästa vid allt utom själva kakan…

Oh dear.

Men det fanns ingen återvändo. Ett troll fick bli bosättare och så var verket färdigt för beskådan (och visst hån och spe från de församlade).

Mycket väsen för en ganska medioker kaka. Skulle inte göra igen. Betyg: 2,9 och kvällens vinnare blev därmed gurksoppan. Recept följer.

24 kommentarer

  1. Gustav

    Skulle inte soppan passeras? Då brukar det inte finnas några bitar kvar, gör om, gör rätt. Eller tänkte ni passera som i ”gå förbi kastrullen”? 🙂

    Den där drinkboken köpte jag för övrigt till farsan i julklapp, förmodligen 1985.

    • Det beror väl på hur man tolkar anvisningen under 3: ”Kärna ur resten av gurkan och skär gurkköttet i jämna stavar. Lägg dem i soppan, låt koka knappt 3 minuter”. Vi valde att tolka det som att man skulle låta gurkbitarna, tja, koka med i soppan.

  2. Inger

    Jag skrattar så jag gråter åt gurksoppan. USCH vad den ser ÄCKLIG ut! 😀

  3. Karin W

    Fint syftningsfel på selleribiffkortet: ”…om man har en vegetarian i huset. Blanda den gärna med potatis…”
    Tack återigen ni 70-talshjältar!

  4. Bra där, det såg jag inte!

  5. Mongoloid47

    Det är väl för bövelen ingen konst att skala rotselleri med en potatisskalare?

  6. Kalle Anka

    Tack, ni förgyller mitt liv med detta!

  7. Lilla Odjuret

    Selleri… Undrar om det inte var lite småpoppis på 70-talet. Råkade nog inte ut för biffar på sellerifärs, men kokta, panerade och sedan stekta selleriskivor. Rätt ok faktiskt. Sen kunde den knöliga roten bli gratäng med någon småtråkig stuvning på burkchampinjoner… Mindre kul…

  8. Korvmoj

    … så om man inte har en vegetarian i huset är selleribiffarna oätliga? 😀

  9. Helena

    Jag älskar er.

  10. mångmamma

    Jag har skrattat mig av en stol i kväll, gråtandes av skrattparoxysmer, av er underbara blogg.
    Älskar!
    Har bloggat och länkat, riktig kultvarning det här!
    Tack!

  11. Maria

    Lilla odjuret: Jag fick som vegetarian lära mig en rätt som påminner om det du minns när jag gick i 9an på hemkunskapen o det var sent 90-tal. Stekta förvällda rotselleri skivor som lades som biffar med burkchampinjonsstuvning på toppen. Blir sugen på det än idag ibland, men så fort jag lagar det minns jag att det var ju äckligt…men tycker inte era biffar fam bruun ser så äckliga ut..kanske härdad..

  12. Jag applåderar att ni försökte er på lite vegetariska recept men känner inte att jag kommer härma er med att göra dessa maträtter än på ett tag. Kanske om det blir brist på ingredienser i butikerna och det enda som finns är rotselleri och gurka. Kanske. 😉

  13. flied lice

    Varför hade denne Mästerkock en sådan fäbless för att steka & koka gurka som ju består av 90-95% vatten? Gurka passar bäst au naturel i sallader & inlagd i 100-tals former.

  14. Anki

    Funderar som ovanstående på poängen att koka något så vattnigt som gurka. Drinkboken känner jag igen från föräldrahemmet!
    Avslutningsvis känner jag mig ypperligt nöjd med att vara vegetarian på 2000-talet, men min mor blev det redan -83. Förvisso inte det bruna årtiondet, men jag gissar att 70-talet dröjde sig kvar med honnörsorden ”hälsokost”, ”råkost” och ”oaptitligt”..

  15. oskila

    Jag är säker på att jag har Lindgrens bok med det ovan avbildade omslaget någonstans, men när jag letade i gömmorna hittade jag en annan utgåva, nämligen den femtonde reviderade, från 1990! Vad som reviderats är oklart, men tydligen behöver t.ex. inte passagen ”Salta mandlar: Den sort som är självskriven på cocktailbrickan är jordnötter, ‘salted peanuts’/…/En god idé är att värma mandlarna i ugn just före serveringen.” ändras på något sätt. 

  16. Yvonne

    Haha skrattar så jag gråter. Upptäckte er websida i smaband med utgivningen av boken så jag kommer lite sent med mina kommentarer. Kanske nån läser dom ändå. I så fall har jag nåra undringar, som jag skulle vilja höra andras åsikt om.
    1) Konstig ordföljd använder kortrecepten mycket, eller hur? T ex ovan i Gurksoppa.
    2) I engelska matlagningsprogram förekommer ofta , ja mycket ofta, en festrätt som kombinerar blodpudding och musslor. Har inte träffat någon som har ätit detta och företeelsen har inte nått svenska kockar eller så vågar dom inte ta upp den.
    3) Ja blodpudding förresten. Det måste väl vara 70talsmat, Förekom inte den i receptlådorna?

    • Herr Bruun

      Blodpudding finns faktiskt i ett par recept. Inklusive en hink blod. Kanske kommer det när vi blir lite modigare…

      • Yvonne

        Låter kusligt. Det finns nog roligare saker för er att göra. T ex pröva blodpudding och stekta musslor á l´anglaise!

    • Fru Bruun

      Visst ÄR ordföljden ofta konstig! Jag har sett liknande meningsbyggnader i tidningar från 1910-talet – var det något gammalt som sjöng på sista versen ca -70?

      Bloddpudding och musslor ger mig hjärnhinneinflammation bara jag tänker på det. Recept?

      • Yvonne

        Här finns recept: http://www.goodtoknow.co.uk/recipes/274538/Scallops-on-black-pudding-and-apple-slices
        Just detta recept inleds med den förledande (och för oss svenskar obegripliga)ingressen: ” This impressive dish takes just minutes to prepare – and makes the perfect main course for a romantic dinner for two. ” Vi förknippar i allmänhet inte blodpudding med en romantisk middag för två.

        • Fru Bruun

          Oh my soul!

          Her Bruun gillar black pudding och hävdar att den är mer pepprig i smaken än den svenska blodpuddingen, men jag är skeptisk. Mycket, mycket skeptisk.

  17. Fröken Ulk-Tvärhagen

    Gör inget att det inte är så mycket vegetariskt på DBM, påminner mest bara om varför jag aldrig (inte ens som barn) har gillat kött och varför jag slutade äta det för 20 år sedan… har svårare att förstå varför det dröjde så länge…

  18. Christina

    ”En milt gulgön soppa” dessutom passerad – steget från bantning till anorexi/bulemi blev genast mycket kort.
    Tack för en suverän blogg, så rolig att man borde rekommenderas att ha dubbla trosskydd innan man läser den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*