Det bruna jubiléet – Skinkägg i gelé, Färserat vitkålshuvud och Snöbollar i vaniljsås

Så var det dags. Det bruna jubiléet – dagen familjen Bruun fasat inför alltsedan det blev bestämt att ni läsare skulle rösta fram den triad av bruna läckerheter,70-talets värsta maträtter, som skulle pryda våra tallrikar på DBM:s ettårsdag.

Men för att inte tråka ut er alldeles med gammal skåpmat som Skinkägg i gelé eller Färserat vitkålshuvud, bjuder vi denna kväll också in till vickning i form av Fru Janssons frestelse.

I samband med jubiléumsmiddagen gjorde vi även vårt att alldeles första, egna receptkort: Bruna hissen. Vi tyckte att det förtjänade ett eget inlägg så det hittar du här.

Sammanlagt är det alltså fyra recept vi ska ta oss igenom, men innan vi börjar nosa på vinnaren i förrättsklassen (det är ingen behaglig upplevelse, det kan till och med familjens katt vittna om) kan det ju vara intressant att redogöra lite för några av de betänkligheter familjen Bruun haft inför ettårsdagen och återupplevelsen av det värsta 70-talet erbjudit oss i matväg. Vi har funderat över om det efter den här tiden hos oss kan ha infunnit sig en slags tillvänjning eller acceptans inför den mat vi vecka efter vecka efter stoppat i oss, och därför tyckte vi att det kunde vara en kul grej att prova några gamla rätter för att se om det betygsmässigt skulle bli någon skillnad. Recepten har vi dock som vanligt följt – ingenting har lämnats åt slumpen även om detta i sig lämnar en del att önska.

Precis som på Den bruna studenten i somras fick makarna Bruuns vävstuga härbergera familjen, och en nästintill fulltalig Bruun-skara så när som på Äldsta fröken Bruun intog den i sällskap av specialinbjudet finbesök av redaktören Jack från Lista.se, som ju hjälpte oss med omröstningarna.

Skinkägg i gelé

Att döma av antalet röster är det ingen annan rätt som förfärat er läsare lika mycket som Skinkägg i gelé. Ingredienserna är det i sig inget konstigt med – ägg, skinka, oliver – och det blandar man väl gärna i en sallad, men att förena dessa i ett hölje av gelatinstelnad köttbuljong är inte att rekommendera.

Så här skriver en läsare, som verkar ha vaknat på rätt sida:

På tal om gelatin. Hemkokt ”riktig” köttbuljong är full av gelatin och stelnar snabbt till en aladåb i kylen. Och sådan buljong är helt enkelt fantastiskt god. Säkert tillräckligt god för att rädda en katastrof som skinkägg i gelé.

Det vore då för väl om Skinkägg i gelé bara vore en katastrof, men det är faktiskt flera. Och visst känner man sig lite bevakad av dem, som om de hade ögon? Notera hur skinkägget längst ut till höger liksom har flytit ut mer än de andra, som om det ville förlösa något. På bilden nedan framgår det bättre.

Fam. Bruun beklagar, men vi tror inte att någon som helst eller ens ”sådan buljong” hade kunnat rädda Skinkägg i gelé den här gången heller. Vissa av de samlade kunde äta av ägget, men betyget blev till slut 1,4 – en sänkning med 0,4 sedan förra gången det begav sig.

Färserat vitkålshuvud

Det var en ganska jämn strid mellan Färserat vitkålshuvud och Röda soppan när det gällde den värsta varmrätten. En av DBM:s kunniga läsare får återigen säga sitt:

Den äldsta kokbok som utgetts på svenska, från 1600-talet, har recept på färserat kålhuvud så det var nog något lite historieromantiskt som drev dem till att publicera detta recept

Det är mycket möjligt att detta recept har äldre anor då idén är synnerligen primitiv: gröp ur ett kålhuvud, fyll det med färs och låt härligheten koka invirad i en handduk i två och en halv timme. Fast låt oss också säga så här: det känns heller inte särskilt förvånande att det dyker upp igen i Mästerkockens receptsamling och under 70-talet.

Frågan är väl hur mycket romantik man ska blanda in i det hela?

Att gröpa ur ett kålhuvud en väldigt hård och tidskrävande syssla som både kräver tålamod, vass kniv och sked. Och det var tur att vi hade vävstugan och att måltiden slapp ätas i köket, då ett långkok av den här kalibern impregnerar allt i sin väg – inte bara med själva sin uppenbarelse utan dessutom med en kväljande doft av kål. Det fick även grannarna erfara.

Men festen gick vidare och kålhuvudet hamnade till sist på bordet, och en alltjämt hungrig familj gick loss på det.

Färserat vitkålshuvud – steg för steg:

Med varsam hand skars kålhuvudet i ”vackra klyftor”. Det hjälpte inte. Betyg: 1,8 – en sänkning av betyget med 0,2 sedan sist.

Snöbollar i vaniljsås

När det gäller kvällens dessert, Snöbollar i vaniljssås, kan vi väl börja med att säga att detta är en väldigt snäll omskrivning av vad som i realiteten är mjölkkokt äggvita i vaniljsås. Denna rätt har enligt en läsare internationella anor:

Ha! Vaniljefterrätten är en Ungersk specialitet ”madártej” som fritt översatt betyder ”fågelmjölk”, den är för övrigt en riktig höjdare!

Den ska kokas på äkta vaniljstång och äggvitan ska klickas i och koka med i vaniljsåsen. Rätten kan ”kryddas” med russin som fått ligga och dra sig i rom. Serveras iskall från kylen, eller nykokt varm. Jag föredrar kall 🙂

Ahhhh, vilka ljuvliga barnaminnen som detta återkallar…. familjelunch på söndagarna…. 😀

…och en annan läsare uppmärksammar oss på att det fortfarande förekommer varianter på den

Herr Bruun sade det då och vi säger det igen: Smaken från helvetet. Tänk er att ni äter väldigt lös mozzarella samtidigt som någon fiser er i munnen.

Betyg 2,2 – en sänkning av betyget med 0,1. Tja, tallrikarna var i alla fall fina.

Vickning: Fru Janssons frestelse

Familjen Bruun vill gärna slå ett slag för den orättvist bortglömda måltiden vickning, och därför är det inte helt omöjligt att denna kommer dyka upp på Den Bruna Maten även i framtiden. Den här kvällen valdes ett recept ur Boken om lyckade fester – Fru Janssons frestelse – och precis som namnet antyder är detta en variant på en klassisk Jansson.

Skillnaden är mot vanlig Jansson är man byter ut potatis mot köttfärs och tomater, kryddar med oregano, och pryder med ett saftigt osttäcke. Boken om lyckade fester berättar allt om hur du lyckas med vickning:

Bjud Till Nattmat

”En regel när det gäller nattmat är att ha kryddstarka eller salta rätter. Smaknerverna är förmodligen redan avtrubbade när man ätit och druckit lite tidigare på kvällen”.

Jo, tack. Våra smaknerver var såpass avtrubbade av bland annat Bruna hissen att vi knappt kommer ihåg vad Fru Janssons frestelse smakade – men vid det här laget var vi så hungriga att vad som helst som inte hetat Skinkägg i gelé, Färserat vitkålshuvud eller Snöbollar i vaniljsås hade funkat. Betyg 3,4 och kvällens vinnare.

Med dessa ord – tack alla läsare för ett roligt år!

26 kommentarer

  1. Helena B

    Jag har faktiskt lagat de där snöbollarna en gång! Veckorevyn publicerade någon gång under mycket tidigt 80-tal ett ”mathoroskop” där varje stjärntecken tilldelades en maträtt. Mitt minne sviker litegrann, jag vet inte om det bara var efterrätter det handlade om eller hur det riktigt var. Men mitt stjärntecken Skorpionen tilldelades i alla fall ”Snöägg” och jag provlagade. Kanske beror det på att jag nu tydligen konstaterats vara Våg istället för Skorpion, men det blev aldrig mer än en provlagning.

  2. Mynlen från holland

    Tack för än en gång underhållande läsning och jag hoppas ni fortsätter kommande året med fler recepter. Som jag då vet att jag inte behöver laga… 🙂

  3. s.

    Det där kålhuvudet får mig att direkt tänka på den hemska syn som nådde oss värmlänningar vid fukostbordet för någon vecka sedan, känsliga varnas för att klicka på länken:
    http://www.nwt.se/kristinehamn/article835568.ece

  4. Kiwi

    Jag hade en gäst från Polen här över nyår. Snöbollarna är så populära där att de tillochmed finns som en sorts godis bestående av själva snöbollen doppad i choklad. Det var en… Speciell upplevelse, som inte uppskattades nämnvärt av oss som provade.

  5. flied lice

    Döda barbapappor som entre, överkokt aphjärna som huvudrätt och fisar i munnen till efterrätt, kan det bli värre?

    • Lisa Jonas

      Hur fasen överlevde vi egentligen 70-talet? Det fostrades nog en hel generation veganer av det där. Har fortfarande mataversioner mot kokta grönsaker på burk, särskilt ärtor : (

  6. Alltså, det där vitkålshuvudet verkar ju inte vara särskilt långt ifrån en vanlig kålpudding, även om det låter som väldigt mycket mer jobb att hålla på och gröpa ur det och koka och ha sig. Fast kålpudding är nog fasen godare, ändå.

    De där snöbollarna verkar vara en fransk dessert btw: http://en.wikipedia.org/wiki/Floating_island_%28dessert%29 Jag tyckte väl att de lät bekanta, för de gjorde såna i ett avsnitt av Masterchef förra året. Eller var det Masterchef Australia kanske? En av dem. Kanske är deras recept godare än 70-talsmunfisarna. 😉

    • Fru Bruun

      Njo, men kålpudding brukar serveras med potatis, sås och lingon… Medan färserat vitkålshuvud serveras med smält smör och möjligen pepparrot. Kålpudding-Färserat vitkålshvud 200-0

  7. Lillan

    Kan ni inte ha lite fest och dricka lite som på sjuttitalet:
    They drank a LOT during the ’70s. According to the aptly named Action Cook Book (written by spy thriller novelist Len Deighton of all people), for a cocktail party the host was supposed to allow for the consumption of half a bottle of liquor per person for the first 2 hours, and three quarters of a bottle per person for every subsequent 2 hours. So, during say a 6 hour extended party, theoretically the guests would consume 2.5 bottles of liquor each.

  8. Anonym

    Snö-äggen är ursprunget en gammal fransk efterätt från haute cuisine under namnet ”Oeufs a la neige” Snöägg eller ”iles flottantes” flytande öar (på engelska är rätten mest känd som floating island). Den har ”klassikerstatus” i krogbranschen. Själv har jag aldrig ätit den rätten, men kommer ihåg att någon på kockskolan jag gick på tillagade den – och tror jag provsmakade den då, fast utan någon speciell anmärkning.

    Tyvärr litar jag inte på er bedömning att den är så äcklig som ni beskriver. Liksom maräng med vaniljsås, i min bok kan det omöjligt vara särskilt farligt. Ni måste liksom inte vispa äggvitan tillräckligt mycket eller vara vårdslösa med pocheringen av de där ömtåliga små marängerna. Kan ju inte stämma.

    • Vi är säkerligen vårdslösa vid pocheringen. Men med så mycket socker i receptet borde det ändå smaka annat än fis.

    • Stina Dahhlquist

      Såg på något av alla de mat/kocktävlingar som går på BBC FoodChannel eller ngt av de. Utrikes var det i alla fall ifrån De Brittiska öarna. Där var den ultimata klassiska rätten som de skulle laga som final just de där Snöäggen… Så den enas död är den andres bröd.. eller nåt sånt…

  9. ninni

    Tack för en underbart underhållande blog! Jag hittade den först idag, och har ägnat kvällen åt att ömsom förfasa mig, ömsom tjuta av skratt.

    Den franska efterrätten ”Ile flottante” är för övrigt en av mina favoriter, i alla fall så som min svärmor gjorde den med massor av spritmarinerade jordgubbar i snöäggen, samt rejält med smält socker = kolaliknande goja över det hela. Sprit hjälper alltid till.

  10. Jag har blivit bjuden på just madártej av en ungerska. Det var fantastiskt gott och hade inga likheter med de där läbbiga sakerna som syns på era bilder.

  11. Elise Killander

    Hih, jag fann receptsamlingen, känner igen korten och undrade härom dagen varför jag inte alls lockades att bjuda mina barn ur innehållet… Det måste ha varit en av de dyraste sätten att skaffa omöjliga matförslag. Nu kan jag lugnt låta den brunrökfärgade plastlådan med sitt orangeröda underrede försvinna för gott!
    Elise

  12. Sara

    Det här var det roligaste jag läst på länge: har klämt hela bloggen på en dag och barndomsminnena står som spön i backarna, är född det bruna året 1970! Kollade mammas förråd och jo! korten finns prydligt förvarade i plastlådor hemma hos henne. Jag informerade henne om deras kultstatus, att det är en kulturskatt hon besitter. Hon påstår sig förresten aldrig faktiskt ha lagat något enligt denna receptsamling, hon var nog tämligen skeptisk till alla dessa frukter i maten! Jag måste helt enkelt provlaga snöbollarna, men är helt häpen inför det färsfyllda vitkålshuvudet och undrar ”varför”, när en vanlig hederlig kålpudding är så himla god?!? Ett stort tack för er blogg, den är helt underbar!

  13. Hej. Denbrunamaten är det bästa som har hänt mig hittills detta år, igår när jag hittade till er så jag skrattade så tårarna rann i flera timmar . Fantastiskt. Vilka hjältar ni är. TACK.

    • Birgit, I do wish yo&#;039ud try this Tubereuse. I really think it might not be as bad as the others and would love to hear if you can find a way around your tuberose hate by trying this one.

  14. Bob I holken

    Så j-vla härlig läsing om all god mat ni har ansträngt er att laga…

  15. Ann-marie Larssoon

    Detta var inte kul fy bubblan

  16. Karin

    Men hur kunde fru jansson få så högt betyg? Ha köttfärs och tomat istället för POTATIS?

  17. Deborah

    En underbar kvalitetsblogg, fyndig, välskriven och så härligt befriad från uppstyltade pretentioner!
    De så bespottade skinkäggen ingår faktiskt i Matbibeln (med stort M) ”Det goda franska köket” av Beck, Bertholle & Child under namnet Oeufs en Gelée. Originalreceptet föreskriver pocherade ägg och geléad buljong eller konserverad consommé samt dragonblad. Receptet upplyser vidare att man kan variera med andra dekorationer som skinka eller tryffel eller en skiva gåslever. Däremot nämns ingenting om vare sig bladgelatin eller buljongtärning. Gissar att originalreceptet ansågs som väl avancerat för 70-talets Sverige och omarbetades.

  18. jimvidar

    Kan inte säga att jag känner igen mig i ert 70tal. Tycker snarare att receptkorten andas 50tal.

  19. Josefin

    O nej!!! Har ni sett?! Även i USA fanns den bruna maten!!! Kryddad med Jell-O… http://www.buzzfeed.com/ariannarebolini/truly-upsetting-vintage-recipes

Trackbacks / Pingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*