God mat & gott öl!

Reklamskapelse som överlevt både fylla och tidens tand


Ingen kan väl undgå att hålla med om det lockande i titeln på denna fantastiska bok. Utropstecknet i rubriken gör det hela bara bättre och folk som gått journalistutbildning argare. Detta är ett reklamalster från Pripps anno 1974 som faktiskt såldes i affärerna. Vårt exemplar gick på rean för 4,95 kronor enligt ännu vidhängande prislapp, men vi är övertygade om att alla de övriga fick en strykande åtgång. En färgglad receptsamling, lovar Ulf Kjellin, Jorma Kosunen och Bertil de la Motte, som alla står som producenter, men ingen som författare eller ens kock, och ett färggladare omslag får man leta efter. Här trivs alla 1970-talets favoritnyanser tillsammans; svart, mera svart, brun, murrigt röd, grönsvart, gråsvart, beigesvart och alla andra varianter av sprudlande kulör. Man märker redan nu att det är genomtänkt.

”Denna skrift om god mat och gott öl tillägnas envar som besitter ett öppet sinne”, börjar förordet, vilket stämmer till punkt och pricka med familjen Bruuns erfarenheter av sjuttiotalsmat. Man behöver ett sinne lika vidöppet som den sibiriska tundran och en känslighet liknande den hos de lägervakter vilka tog hand om alla dem med extra omskolnings- och tillrättavisningsbehov som på den tiden befolkade sagda område, för att till fullo begripa sig på 70-talets kulinariska finesser. Det här är brutalmat och inget fjanteri. Inte helt oväntat inleder man med att berätta om Pripps Medaljöl klass IIB, en dryck som Herr Bruuns svärfader brukar dra sig till minnes med drömsk blick och lyriska suckar. Det äkta mellanölet. Redan här skiljs agnarna från vetet då de flesta av oss inte hann uppleva detta enligt hörsägen oemotståndliga öl. Lägg märke till den underliga formen på ölburken, den avrivna old school-kapsylen på bordet, och ölet i mitten som ser ut att komma i någon tidig variant av PET-flaska. Detta är ett vackert tidsdokument att ta med sig till barnbarnen.

Att de prippska receptmakarna inte riktigt var av denna världen såsom den såg ut i svensk kulinarisk 70-talstappning framgår snart. Här finns nämligen både Tabasco, Sambal Oelek och Cayennepeppar. Inte nödvändigtvis i recepten, men i varje fall på bild. Ett utförligt kapitel ägnas ölkorvar och vi får bland annat veta hur en halv meter korv ser ut och hur lång den kan tänkas vara.

Brass. Det visste ni inte att man kunde köpa på de liberala svenska krogarna 1974? En personlig gissning är att detta var ett av de populärare tilltuggen, mycket mer efterfrågat än de misstänkt utländska och svåruttalade pfefferwurst, gyulai kolbasz eller thüringer bratwurst. ”Jäkla nassekäk” hade förmodligen Mikael Wiehe och hans horder av trendsättande proggkollegor skrikit, så vi måste konstatera att det var övermåttan modigt av Pripps att inkludera dessa i boken. Vid närmare eftertanke var det kanske inte så farligt i själva verket. Ett privatägt företag som till på köpet hjälpte till att hålla de förtryckta proletärmassorna i bojor med hjälp av rusdrycker fick nog höra både det ena och det andra utan hjälp av fascismens centraleuropeiska charkprodukter.

Jambalaya! ”Tag detta oanständigt vackra ord i munnen och låt det rulla fram och tillbaka. Jam-ba-la-ya! Känn rytmen, mjukheten, spänningen! Sjung detta ord, nynna det, låt det leva.” Ja så entusiastiska och även en smula småkåta blev man på Pripps vid åsynen av jambalaya. Det formligen droppar kroppsvätskor mellan orden och utropstecknen står som spön i backen. Jambalaya! Detta ska förtäras när man lyssnar på en skiva av Eureka jazzband, får vi veta. DBM har gjort sin hemläxa grundligt och hittat någon form av tjugotalsjazz återupplivad av ett eller, vad det verkar, flera, band med detta namn. Det var inte trevligt att lyssna på, men passar säkert med jambalaya. Rättelse: med Jambalaya!

Boken är annars full av husmanskostliknande recept och en hel del annat smått och gott, så att vi mot vår vilja dras in i den kapitalistiska köp- och konsumtionskarusellen. Har ni hört talas om den franska fisksoppan Böljebäs? Det hade inte heller varken vi eller stavningsfunktionen i Word, vilket sistnämnda inom parentes sagt egentligen inte säger så mycket.

Böljebäs, bouillabaise, Evert Taube och Den gyldene freden. Här tar man till alla tricks och knep för att hala in den läsande allmänheten i sina garn, och faktum är att det lyckas, de ”färgglada” bilderna till trots. Kanske har det någonting med mystiken det skapar att inte riktigt kunna urskilja vad det är man ser på bilderna att göra att man sitter i timtal med öppen mun och fascinerat stirrar. Lite grann som barnboken ”Where´s Wally?”, fast med mat. Utrymmet förbjuder oss, annars hade vi mer än gärna ägnat tid här åt ”Den norska fasterns fantastiska oxsvanssoppa”, ”Onkel Vanjas borsjtsj” eller ”Jolpans mest pikanta strömming”. Lite imponerade blev vi även av det nyttiga kapitlet ”Hur man lär sig älska torsk och sik”, någonting Herr Bruun å det grövsta behövt läsa som barn. Som avslutning får ni en bild på ett par lönnfeta skäggiga gubbar som sitter och krökar i bastun, ja ni kanske flinar idag, men 1974 hade ni blivit långa i ansiktet av avund eller alldeles till er i byxorna beroende på kön eller eventuellt läggning.

15 kommentarer

  1. Rigello-flaskan. Det är 70-tal det. http://www.rigello.se/

    • Herr Bruun

      Åh. Tack för länken. Underbart.

  2. Lb

    Virade alla 70-talsmän sin handduk så lågt ner på höften? Funkar på mig!

  3. Diamondsnrust

    Jag minns en kokbok jag har haft, som möjligen är 80-tal som handlade om fiskbullar på olika sätt…. En märklig upplevelse!

  4. Diamondsnrust

    http://www.bokborsen.se/Lallerstedt,+Erik-bok-till-salu-17289447_1.htm
    Skäms på mig, 90-tal.
    Men när ni tröttnat på den bruna maten kan ni jobba er framåt till 90talet och njuta av lättgrillade fiskbullar som kammussle substitut…

  5. Herr Bruun

    Ha ha. Den boken har faktikst ingått i min receptsamling, även om jag inte kan minnas att den någonsin användes. Det tar tjugo år innan man märker hur fåniga vissa saker är.

  6. Gester

    Rigello kommer jag ihåg. En markant plastsmak infann sig när man halsade den. Dem smaken överskuggade nästan smaken av öl så den passar in i den tidens smakupplevelser.

    Men ni borde öppna en liten krog. Två syften; först för oss som tycker sig minnas att allt var bättre förr. Den villfarelsen kommer vi snabbt komma ur efter en måltid där.
    Sedan kan föräldrar släpa dit ungar som är petiga med maten för att visa dem hur det smakade förr tiden.

  7. Carina

    Jag har en liknande reklamskrift från Pripps i min bokhylla, hittar inget utgivningsår, men nypriset står på baksidan och är 12:50. Titeln är ”Kom in på en öl och en smörgås” Den kommer från mina morföräldras hem. Lika brun som allt annat från tiden, innehåller den recept på öl och sådant som passar till. Även kåserier av Slas, Jolo och Marianne Höök. Längst bak i en ficka i omslaget finns en sådan där sladdring reklamvinylsingel (om någon är gammal nog att minnas dem) med dryckesvisor, får man förmoda, jag har inget kvar att spela den på.

    • Herr Bruun

      Carina. Du måste dela med dig av detta underbara tidsdokument.

    • Aaa… den har jag också någonstans! Jag kommer ihåg första raden på plastfoliesingeln: ”Du tror att du kan lura mig…. ” och sen är det nåt om öl…

  8. Carina

    Det här var mycket trevligt, nu blev jag inspirerad att rota lite mer i bokhyllan och hittade både Lallersteds ovan nämnda fiskbullebok (utgiven 1990 av Abba), Husmoderns köksalmanack, anno 1957 samt Bullens (han med korven) kokbok från 1935, På den tiden var det ovanligt med färgfoton, där är all mat grå.

  9. Herregud vilken fasansfull besvikelse ifall Jambalaya inte skulle visa sig vara en helt galen rolig matupplevelse. Jag tror inte ens att jag vågar utsätta mig för möjligheten.

  10. Extra1adress

    Ölburken ”med konstigt utseende” är en ölburk av svetsad stålplåt, inte stnsad och djupdragen aluminium. Aluminiumburkarna kom 1977-78 nångång.

    Plåtburkarna hade en lodrät svets i sidan, den tillverkades alltså genom att man rullade en stålplåt till ett rör och svetsade ihop sömmen. Aluminiumburkar trycks ut i ett enda stycke och locket sätts på efteråt.   

  11. salvi

    Hahaha roligaste sidan jag sett sen jag skaffade internet, med ett underbart rinnande skriftspråk! Hoppar in här då och då för att pigga upp mej själv, så jävla roligt och ja: växte upp på 70-talet med dessa lådor men slapp utsättas för  dessa kulinariska experiment, vi höll oss till gamla beprövade recept, men vilken tidsresa…Måste leta runt på loppisar efter Mästerkocken…Hahaha familjen brun, ni e bara för sköna hahaha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*