A treasury of great recipes

Skräckmästaren Vincent Price 60- och 70-talsrecept

En skattkammare av underbara recept utlovar den här härligt bruna skapelsen tryckt 1974. Detta är den smått legendariska kokbok som skrevs av kultskådespelaren Vincent Price och hans fru redan 1965, och här finns det mesta av det bästa från den dåtida världens främsta restauranger. Då den är närmre 500 sidor tjock ska vi inte gå in i detalj på alla de enskilda recepten, utan koncentrera oss på vad de skriver om Skandinavien, ett geografiskt område som i paret Prices definition i huvudsak består av Norge och Danmark, men har sina ljusglimtar ändå.

Gurkas Norge, ett traditionellt skandinaviskt recept

”The smorgasbord, under one name or another is universal in Scandinavia. In Denmark there is smörrebröd- literally spread for bread. Norway´s koldt bord, or cold table, is a fabulous buffet of similar foods. I must confess I parted company with them on one point, however, I could not face the Koldt bord for breakfast as the Norweigans do”, berättar Herr Price för en fascinerad amerikansk läsekrets.

Vincent Price (till vänster) provsmakar soppan

Vidare får vi veta att ”Scandinavian cranberries are called lingonberries, and are almost a mealtime habit in one form or another.”  Detta är inte det enda underliga dock. Våra sallader är fyllda av majonnäs, grädde och gräddfil och så mättande att de utgör en hel måltid i sig. Vårt bröd är tunt och sprött och påminner om amerikanskt dietbröd. Det kallas flat bröd, komplett med särskrivning och allt, men är ändå ”fit for the Norse gods”. En annan sak som är ”fit for the Norse gods” är den traditionellt skandinaviska drycken aquavit, ett eldvatten som kommer till bordet i ett isblock och dricks i mycket små glas. Vi överlämnar ordet åt Herr Price; ”When someone says Skoal! You say Skoal! And knock back the aquavit in one gulp. You then reach for a tidbid from the smorgasbord and pop that into your mouth as a chaser. It is amazing how much you can consume in this fashion, both liquid and solid, without feeling the effects of either.”

Skandinaviska etikettsregler kan vara en smula fasaväckande för en amerikan, särskilt den underliga, men ändå ganska trevliga seden att man efter varje måltid måste säga ”Thanks for the meal.” Skandinaver gör ofta små ceremonier och ritualer av sina måltider, och över hela året är en rad matfestivaler utlagda som alla har sina speciella rätter, tillbehör och seder. Bullar med mandelgrädde vid fastan, ugnsstekt gås till Martin Lutherdagen, skinka på nyårsafton och så vidare, men allra populärast är en festival som inträffar i augusti-september. ”The delicious native crayfish are in season and now begins a two months orgy of eating them. Kräftor are usually boiled and served in their shells with lots of dill, and the empty shells are piled sky-high before the meal is over.”

Matsedel från Scandia

Restaurangerna värda att lägga på minnet hette Belle Terasse i Köpenhamns Tivoli Garden och Blom’s Kunsternes i Oslo, men för den som inte ville åka så långt bort fanns ett utmärkt amerikanskt alternativ på den del av Los Angeles Sunset Boulevard som kallas The Strip: Kenneth Hansens fashionabla och Hollywoodkändistäta Scandia. Tyvärr finns den inte längre kvar, utan gick i putten redan 1989, trots att ”The Scandia Viking Club” en gång i tiden haft så illustra medlemmar som Bing Crosby, Humphrey Bogart och Errol Flynn. Scandia var sedan starten 1946 en stående favorit bland skådisar och andra och på sitt sätt en avläggare till föregångaren ”Bit of Sweden” lite längre upp på gatan. På Scandia kunde man självfallet få alla skandinaviska specialiteter serverade i någon av de tre matsalarna. Dansk leverpastej, Gravlaks på vikingavis och med norsk stavning, svensk Pea Soup och soppa Suedoise, Viking Plättar, Biff Lindström, Kalvfilet Oscar, Kålldolmar, ja det stavas faktiskt så, in the Swedish manner, dansk hakke böf, och favoriten ”Viking Sword”, ett väldigt spett med i stort sett allt i kött och grönsaksväg. Kanske finns dock någon av de övriga nämnda norska och danska restaurangerna kvar? Kanske DBM:s läsare vet?

Vincent Price i filmen The Bat från 1959 ”When it flies, someone dies”.

6 kommentarer

  1. Spännande. Det visste jag inte om Vincent Price. Iofs visste jag bara att han spelat Rochester i en radioteaterversion av Jane Eyre från 1950. Man lär sig något nytt varje dag! 🙂 Men med ”nytt” räknar jag inte in fyllda gurkor, för det gjorde ni väl någon gång har jag för mig? Lät ju inte som någon kulinarisk höjdpunkt, direkt …

  2. Anonym

    Själv är jag en stor fan av Price. Han gjorde några av sina bästa roller på 70-talet, även om guldåldern för honom är 50-60-talen så var han på 70-talet bland annat häxjägaren Hopkins i Witchfinder General, den deformerade superskurken Phibes i The Abominable Dr. Phibes, riktigt bra rollgestaltningar i klassiker. Price gjorde också voice-overn till Michael Jacksons Thriller (”the funk of forty thousand years”), vilket många som även inte sett hans filmer bör känna igen. Hans röst är helt makalös och en garant för riktig skräckstämning.

    Så tackar för denna intressanta genomgång – hans fyllda gurkor med stenbitsrom slår i allafall mästerkocken med stora längder och verkar ju goda – även om receptet är lite omständigt skrivet – förstår inte riktigt hur man skapar dessa gurkringar? Maten på Scandia verkar också rätt classy på ett old-school manér! Notera att man serverar skalade druvor till vissa fiskrätter, nog något som Mästerkocken hade gillat. Havskräftor (norway lobster) som bara kan fiskas i nordsjön måste varit ett mycket exotiskt inslag på en amerikansk meny, även om detta är ett litet bättre ställe.

    Om ni vill ha annan kändismat från 70-talet så hade det nog varit roligt att få tag på den då ökände ubercampe pianospelaren Liberaces kokbok ”Liberace cookd” från 1970. Hade nog varit intressant, hoppas att maten i den är lika camp och utsvevande som Liberace själv.

    • Herr Bruun

      Liberace? Urk, detta måste efterforskas. Det låter ungefär som om Peter Wyngarde skulle gjort en kokbok, vilket han vid närmare eftertanke förmodligen också gjort.

      • Info

        En annan lite udda ”kändiskokbok från 70 talet är väl annars
        Les dîners de Gala Salvador DALI
        Rätt speciell bok, helt i linje med författaren.
        har klämt på den ett par gånger i olika antikvariat, men inte öppnat plånboken ännu, men nån gång ska den allt in i hyllan

  3. Orvar Säfström

    Som stor älskare, och någorlunda, samlare av just kokböcker från 70-talet måste jag först tacka för en underbar blogg. Sedan, på frågan om andra anrika skandinaviska restauranger i Kalifornien, måste jag lyfta fram Andersen’s Pea Soup i Buellton som serverat dansk ärtsoppa i över 85 år. För den vinglade ligger förresten Andersen’s bara några minuters bilfärd från The Hitching Post II (känd från filmen Sideways).

    http://www.peasoupandersens.net/

    • Herr Bruun

      Fantastiskt. Om någon i familjen Bruun någonsin kommer till Kalifornien är det Andersens Pea Soup som gäller. Tack för tipset Orvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*