Apelsinsallad med lök, Grisfilé med banan, Plommonsvisse med mandelmaräng

Vad är detta – två inlägg på en och samma dag? Ja, tävlingen skulle egentligen ha blivit postad redan igår, men fick skjutas upp pga en hastigt inplanerad bakfylla. Så här kommer redogörelsen för familjen Bruuns senaste äventyr i köket.

Aftonens trerättersmåltid bevistades av en dam som inte tidigare varit introducerat till brunt cuisine så naturligtvis ville familjen visa upp sig från sin bästa sida.

Bitvis gick detta rätt svajigt, inte minst med tanke på att måltiden planerades med en tidsoptimism som i bästa fall kunde kallats naiv…

Tur då att förrätten – Apelsinsallad med lök – gick snabbt att svänga ihop!

Den vita hinnan skulle tas bort ”omsorgsfullt”. Ibland kan man välja att tolka det ordet  som ”skit, vad jobbigt, hoppas ingen märker nåt”. Så skedde nu. Annars var det bara att skiva lök och apelsin, göra dressing och förundras över hur drygt fyra matskedar av denna marinad skulle kunna göra något som helst intryck på den enorma portion av frukt- och löksallad som uppenbarade sig. Nåväl – låt oss sitta ned och smaka!

Och låt oss för all del inte glömma persiljan!

Tja, det smakade… apelsin.  Väldigt mycket apelsin, något lök och inte särskilt mycket av något annat. Och vi kunde konstatera att det känns bara lite kul att sitta och äta persiljeströdda apelsinskivor med kniv och gaffel. Kvällens gäst var konstigt nog väldigt positiv och var generös med betyget, trots att vi försökte förklara för henne att det var helt på sin plats att inte hylla maten. Betyget blev emellertid 2,5.

Frukt var ett genomgående tema på kvällens menu, och det var med glädje som familjen gjorde de febrila förberedelserna för att få ”Grisfilé med banan” (ett receptkort som tummats åtskilliga gånger utan att hittills ha fått den äran) någorlunda i fas med tidsschemat.

Aaah – ljuva grisfilé! Men något saknas…

Javisst – grisfilé måste gifta sig med banan. Annars blir det ju inte grisfilé med banan – ”…från fjärran länder…” med ”…den exotiska kombinationen av ingredienser”.


Sådana ingredienser var i detta recept bland annat curry, kaffegrädde och extraktbuljong. Enligt receptet skulle också ”några korn” kajenn slunkit med. Ett logistiskt fel bidrog dock till att detta inte kunde göras. Hur mycket dessa uteslutna korn kajennpeppar påverkade slutresultatet står således skrivet i stjärnorna. Familjen försökte trots detta misstag gå vidare med livet och måltiden…

Och så här blev det efter en tid i ugnen! Det doftade curry. De flesta var ganska hungriga efter att ha knaprat lite håglöst på apelsin med lök-entréen så när fru Bruun i sista sekunden kom på att hon glömt att koka ris, så kunde ett behärskat men distinkt grymtande göra sig påmint runt bordet. Och det var inte anden av grisen.

Riset kom dock i sinom tid på bordet och tillsammans med två av de föreslagna tillbehören – mandarinklyftor ur burk och kokosflingor – var kvällens huvudrätt äntligen serverad.

Låt oss förtydliga: till Grisfilé med banan rekommenderas mandarinklyftor. Och kokosflingor (ett förslag var även chutney, vilket låter väldigt världsvant för den här typen av recept men vi låtsades att detta var lite väl exotiskt för den genomsnittliga 70-talsfamiljen. Samma logik kan till nöds tillämpas för den bortglömda kajennpepparn säger vi).

Men trots dessa vederstyggliga tillbehör togs maträtten emot med oväntat stor välvilja! Det skulle visa sig att flera i församlingen inte hade något emot banan i lagad mat, och även om just fru Bruun inte ännu har klivit över till frukt-i-matentusiasternas planhalva, så var hon ändå positivt överraskad. Currysåsen hade väldigt god smak, och det spekulerades, än en gång, ifall man hade blivit miljöskadad av alla dessa bruna recept och lärt sig att uppskatta t ex vanlig folkhemscurry som något ”spännande” och ”exotiskt”… Ingen var dock särskilt begeistrad över mandarin- och kokosgarneringen. De överblivna mandarinklyftorna tryckte fru Bruun i sig medan hon försökte hålla tillbaka ångesten inför den misslyckade efterrätten… Men först betyg: Grisfilé med banan scorade 4,2 till viss förvåning. Det känns som att Flygande Jacob står bakom knuten och lurpassar…

Nåväl. Misslyckad efterrätt.

Vi har tidigare sett att familjen Bruun inte ska göra maränger. Det lyckas inte, vilket dock ej recepten skall lastas för, och någon gång är det bäst att ge upp. Men nej. Bränt barn springer tillbaka in i elden och försöker sig på mandelmaräng, till plommonsvisse.

Det var lätt i början: mald mandel rostades i stekpanna som om det inte fanns någon morgondag!

Sen var det äggvitor och sån skit. Det måste varit här något gick snett. Antingen vispades det för mycket. Eller för lite. Eller så var månen i fel fas eller så var fru Bruun redan full. Ho vet?

För när smeten skulle fördelas till maränger så kändes det direkt att något var fel – mycket fel.

”Maränger ska nog inte se ut så här…” var en av tankarna som for igenom fru Bruuns huvud här.

”Jag kommer få SÅ mycket stryk i kommentarerna” var en annan. Här har pepparkak… förlåt, marängerna alltså gräddats…

Hårda och krispiga var de. Lossnade fint från plåten, så det var ju i alla fall något positivt.

Vad gör man i ett fall som detta? Jo, man ler, häller upp ett glas vin till och fortsätter med efterrätten, och hoppas att gästerna har hunnit bli lika mycket på lyset som kocken.

Katrinplommonen var ju redan kokade och avsvalnade och ingen kvinna av kvinna född skulle kunna låta dem förfaras med gott samvete!

Återstod att vispa grädde, som smaksattes med lite vaniljlikör. Grädde, sönderbrutna ”maränger” och plommon varvades i en skål.

Varsågoda!

Åtgången blev inte skrikande på något sätt. Men det blev godkänt, nätt och jämt. ”Marängerna” hade trots allt en ganska god smak, om man valde att se dem som något slags kex eller skorpa istället. Till smaken påminde de om dessa små mandelbiskvier som man har i nyponsoppa, ni vet. Det var mer plommonen som drog ned betyget den här gången: 3,1.

Väl mött!

LAGA SJÄLV:

21 kommentarer

  1. Ni har ju inte recepten med idag, så det framgår inte om det är med dödsstraff förenat att köpa färdiga maränger om man inte är en vispningsfantast, men annars är det ett tips.. 😉

    • Nu är receptkorten med, och nej, mandelmaränger kunde inte ersättas med färdigköpt om det nu av en händelse skulle finnas.

  2. Jennie

    Jjag skrattade så det kom en tår åt dina maränger, vilken härlig middag!

  3. Annisa

    Prova med en rostfri skål och en stålvisp till marängen nästa gång, då brukar det funka 🙂

  4. Hwsinc

    Tack för ännu ett underbart roligt inlägg (jag har nu även frälst min sambo för er blogg)! En bessewisserkommentar bara: banan är faktiskt ingen frukt utan ett frö, medan tex paprika inte är en grönsak utan en frukt… Jaja, hursomhelst, keep up the good work!

    • Besserwisser 2

      Banan är ett bär menar du väl? Fröna sitter ju inuti bananen..

      • Hwsinc

        Jo, det har du rätt i, det är mandel som inte är en nöt utan ett frö. Det är mycket som inte är det man först tror att det är!

  5. Hanna E

    Kul som vanligt! Så här skivar man snabbt upp en apelsin utan att få med det vita: Skala inte för hand. Skär av toppen och botten av skalet. Ställ apelsinen på den ena snittytan. Skär uppifrån och ner längs apelsinens rundning, putsa på samma sätt bort eventuellt vitt som möjligtvis är kvar. Skiva sedan fruktköttet. Det går fantastiskt fort!

    • Sannapanna

      Men varför????

  6. Inge Kuhl

    Tycker kortbilden på grisfile med banan är fantastiskt. Varför har de ställt den på golvet? Burken med curry ser redigt bedagad ut, men det kanske det var så de såg ut ”back then”?

  7. Sara

    Oönskad äggula i äggvitan är boven i marängdramat. En mikroskopisk droppe fett (som ju till exempel finns i äggula) gör att äggvitan vägrar förvandlas till fluffig maräng. Så förutom absolut ren och torr bunke samt visp, är absolut ren äggvita av största vikt.

  8. Jag älskar marängen! Haha 😀

  9. Matilda

    Maräng ska vispas i en ren bunke av rostfritt stål med en ren visp av rostfritt stål. Plastbunkar råkar ofta ha lite fett på insidan av sig och då blir det ingen maräng.

  10. Lustigt nog så missade jag själva salladsinlägget och planerade faktiskt en apelsinsallad till nyårsmenyn, efter att ha sett inspiration någonstans, minns inte var. Blev dödsförskräckt när en av deltagarna på middagen sa ”det är som i Bruna Maten”. Fast jag bestämde mig för att gå vidare ändå. Hade andra planer än med er sallad. Och inte gjorde jag så mycket heller. Men OJ vad gott det blev!

    • Ann-katrin

      OH: Och det här var min variant:
      Navelapelsiner (eftersom de är sötare).
      Rödlök
      Granatäpple.
      GOD olivolja
      Peppar.
      Varvade apelsinskivor (japp, jag hade också skalat och tagit bort det mesta av det vita, det skrapade jag bort med en sked efter skalningen, innan skivning) och rödlökshack och sedan ringlade jag (relativt) rikligt med god olivolja mellan varven, och toppade med granatäpplekärnor. En del av dem kramade jag först ur över salladen så jag fick granatäpplejuice också. Som sagt, det blev gott och gästerna tog om. Men jag hade å andra sidan aldrig kommit på tanken att använda gul lök, den är alldeles för stark, och inte skräpolja heller.
      Funkade jättebra ihop med resten av maten vi lagat…

  11. Tant M

    Jag dööööööööööööööööör, herregud va roligt, som jag har skrattat! Rostat som om ingen morgondag fanns…….
    åh vad jag är glad att jag har hittat hit. Hurra för brun mat och humor….och lite vin :))

  12. Jj

    Fläskfile med banan och curry serverades långt in på nittiotalet i vår familj, och är faktiskt riktigt god. Dock utan cocos och mandarin…

  13. Brallan

    Hahaha! Fläskfilé med banan och curry serveras fortfarande ibland i mina föräldrars kök (tror jag..). Där ska grädden vispas med curry och breds sedan över köttet och bananerna innan det stoppas in i ugnen. Meningen med vispningen har jag aldrig förstått, det smälter ju ändå till sås i ugnsvärmen.
    Känns som en ganska vanlig maträtt på 70- och 80-talet. Även min sambo har serverats något liknande på lödagkvällarna när han var liten.

  14. Daniel

    Jag lagar fläskfilé med banan och curry då och då när kompisar är på besök, och det är alltid uppskattat. Dock har jag den inte i ugnen, utan efter bryning av fileskivorna har jag i skivad banan, kryddor och grädde och låter koka ihop i stekpannan under lock i några minuter. Snabbt och gott!

  15. Cakemaster

    Det är ju 1000 gånger lättare  att vispa marängsmet med elvisp! Fanns ju på 70-talet också? Sen ser det ut som att ni blandade i mandeln innan vitorna vispats till skum? Dömt att misslyckas!

  16. Jen

    Vill man slippa äggula när man ska göra maränger så finns tipset: Tippa ut ägget i handen ovanför bunken och låt ägvitan rinna av mellan fingrarna. Lättare än att blobba runt gulan mellan 2 äggskal och man får med nästan all äggvita.
    Sedan ska man vispa med stora drag, maränger behöver mycket luft och det får man inte av att greppa tag i vispen och veva av alla krafter. Jag brukar handgöra marängerna, det tar sådär 20 mins vispande och sedan är smeten färdig. Tricket är att vispa uppåt och inte mot kanterna, brukar också försöka ”vända” smeten över vispen.

    Tack väldigt mycket för en väldigt rolig och spännande blogg. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*