Sillmums, Katrins Falukorv, och Vetedegspirog med Keso

Första fredagen i november satte sig fam. Bruun till bords. Ingen medveten sparsamhet hade iakttagits men kvällens trerättersmeny skulle bli en av de minst kostsamma i DBM:s historia, inte minst med tanke på att den lokala matmånglaren hade falukorv för 10 kronor stycket vilket gjorde huvudrätten given.

Men i tur och ordning nu: till förrätt vankades det Sillmums!

Sillmums… Ett sådant namn är svårt att motstå. Och i ärlighetens namn var det mest för namnets skull som rätten blev utvald och inte för sitt spännande innehåll: Sillmums är en typ av sillsallad som inte helt otippat förde tankarna till jul.

Mycket var det som skulle hackas: Matjesfiléer, äpple (naturligtvis äpple), purjo, rädisor…

Blodvite uppstod nästan omedelbart för stackars fru Bruun, men som ni läsare är varse överlevde hon för att berätta om detta.

Majonnäs en masse och lite kryddpeppar. Voilá!

Salladen serverades med knäckebröd och skummande pilsner. Men var det mumsigt?

Majoriteten tyckte faktiskt det. Till och med fröken Bruun d.ä. som inte är ett större fan av sill delade ut en femma (kors i taket osv) medan några mindre lättflörtade, som mest tyckte att anrättningen var tråkig, drog ned betyget så att snittet hamnade på 3,9. Dock – det är på gränsen till ”gott”.

Värden hade tänkt traktera gästerna med vackra smörkulor med hjälp av den fantastiskt fina spanska… smörkuleformaren han inköpt i originalförpackning på en loppis:

Det gick… sådär.


Så pinsamt.

Huvudrätten, som kallades Katrins falukorv (vilket på något språk betyder ungefär ”falukorv med fruktsallad”) hade höga förväntningar på sig…

Det började ju inte så pjåkigt: falukorvsskivor beströks ömt med senap av herr Bruuns varsamma hand medan ugnen hettades upp…

Men vad skådar vi här? Katrinplommon? Äpple? OCH ananas? Javisst. Mästerkocken håller fanan högt.En slags sås baserad på ananasspadet(!) och ketchup(!!) hälldes på och anrättninges toppades med ströbröd för den där åtråvärda brännskadeoffer-looken. In i ugnen och be en bön.

Det ser väl… gott… ut..? Väl?

Aaaaaaaah!

Kort sagt: Falukorv, som ugnsbakad får konsistensen av kokt köttkorv, tillsammans med plommon, äpple och ananas är en styggelse. Detta är inte rätt. Fröken Bruun som delade ut 3,5 måste ha tittat väldigt djupt i bag-in-boxen för övrigas betyg gav snittet 2,6 vilket trots allt känns för högt för det här var äckligt. Slamsig, mosig frukt (här dominerade plommonen starkt) och falukorv (med pommes frites, ska tilläggas) – bläbläblä.

Låt oss skölja ner den otäcka eftersmaken med ett par glas och gå vidare till efterrätten: Vetedegsprigoer med Keso – från Sovjet: ”Från pirogernas hemland Sovjetunionen, har vi fått receptet på en pirog, som är lätt syrlig i smaken”.

Vi kan ju hoppa över alla skämten om hur många veckor man behövde köa i Sovjetunionens matbutiker för att få ihop mjöl, mjölk, ägg, smör, russin och socker till ingredienserna och istället betrakta hur fint två män här samarbetar i köket för att nå ett gemensamt mål: kavla ut degen.

Rörande, inte sant?

Fyllning med Keso, gräddfil och russin, socker och citronskal. För den där syrliga smaken, får vi förmoda.

I pirogernas hemland kan en pirog tydligen vara hur stor som helst, liksom denna. Men det var så här man skulle baka ut den. Skyll på Mästerkocken.

Pirogen fick vackert vänta på sin tur i ugnen och medan den stod i det varma köket upptäckte i ett intressant fenomen: jästen i degen fick fyllningen att börja bubbla och röra sig likt ett träsk i en tropisk miljö, kan tänkas:

Det var som att den talade med oss.

Den sovjetiska jättepirogen, som väl hade räckt till 20-talet kamrater, fick ett blandat mottagande. Herr Bruun slängde ut en femma, medan andra ansåg att den var i tristaste laget och återigen andra tyckte att den var vidrig. Snitt: 3,3. Sillmumset vann alltså kvällens race.


Det var allt för ikväll. Ät och drick gott tills vi ses igen!

14 kommentarer

  1. Tack för en fantastiskt rolig blogg. Jag ska minsann göra mer än sockerkaka från min kokbok från Bonniers nu, har ofta tänkt det.

    Jag tycker er sida är så bra att jag har gett er ett bloggpris:

    http://vanligtvis.se/bloggning/bloggpris

  2. Är det inte meningen att piroger ska vikas ihop à la en Calzone-pizza? Eller är det för främmande för 70-talssvensken, månntro?

  3. Carl H

    Det svenska ordet ”pirog” är missvisade. På ryska är betecknar ordet en stor paj, medan små piroger av den typ vi menar i Sverige heter piroshki (”små pajer”). Mästerkocken har rätt igen!

  4. snowflake

    Vilken underbar blogg — och vilket projekt! Hit ska jag återkomma och försöka få med mig gubben.

    ps
    Sillmums heter förresten gubbröra i min tappning och är väldigt gott. 🙂

    • Herr Bruun

      Vi pratade faktiskt om gubbröra när vi satt och åt sillmumset, lustigt nog. Är inte säker på exakt vad som finns i en gubbröra, men båda är väldigt goda.

  5. Carl H

    Traditionella receptet för gubbröra är hackad ansjovis, hackat kokt ägg, hackad rödlök, lite smör. I vissa recept är det majonnäs och ibland dill/gräslök.

  6. Tigerliljan

    Men – ni fuskar! Det kanske känns nödvändigt, OK. Men bag-in-box fanns INTE på receptens tillkomsttid…

    • Herr Bruun

      Ha ha. Men vi håller den väl gömd så att receptkorten inte ser den.

  7. Malin

    Ni är fantastiska! Jag saknar recepten denna vecka. Dom brukar ju komma på slutet i inlägget..

    • Herr Bruun

      Oj. Hade vi glömt, men nu är det fixat. Vi får skylla på att vårt internet är lika långsamt som det var på sjuttiotalet.

  8. Mini

    Jag älskar er blogg. Däremot tror jag att de ryska kesopirogerna är en dålig variant av den estniska kohupiima kook (kvargkaka). Det är faktiskt väldigt gott, om den görs på rätt sätt. http://apieceofcupcake.blogspot.com/2009/02/screw-fettisdagen.html

    • Fru Bruun

      Nejmen – likheterna är minst sagt slående!

  9. Roligt att ni uppskattar priset, det var så lite så…

  10. Sillen

    Jag ligger ju som tidigare nämnts efter, bra precis två år verkar det.

    Emellertid, såvitt jag förstår använder ni till korvskivorna härovan innerstadsfransösisk mutard, snarare än swedäsisk kvalitetsvara? Som receptet bara nämner senap, alltså inte gör bruk av specifika utombys ifrån kommande etniska prefix, tror jag nog ni avgjort ilat iväg en smula här. Tricolor-mutard de Dijon användes vid tidpunkten för receptets utgivande möjligen av han på Riche och så han Butler, sannolikt också av Ria Wägner. Jag tror bestämt att den aningen dävna sötsyrlighet som karaktäriserar ex.vis Slotts röda, på avgörande vis hade kunnat hjälpa korvrätten upp till receptmakarens visionära nivå.

    Vad förrätten beträffar är tubmajjo fel och lågenergitubmajjo dubbelfel, vi är här så kort tid och det är förbedrövligt att slemma näringsidkare skall få lura på folk och förgäves hädansofven sill smörja.

    Varför sitter smörkulegrejen på en pappbit som ser ut som om det snarare rör sig om ett tandläkarinstrument?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*