Riktig kalasaladåb, Svensk Paella och Frasiga potatisrullar

Kära läsare! Det är mycket riktigt så att det är söndag, och det är i allra högsta grad mycket riktigt så att familjen Bruun är tillbaka igen. Den här gången var det farbror Bruuns tur att bjuda på riktig 70-talsmat, och hela familjen Bruun, inklusive alla de tre unga fröknarna, samlades i den lilla lyan som i storleken knappt är större än ett vanligt kök. Jo, det blev riktigt trångt kring stjärten vill vi lova, men bordet stod ju dukat för en riktig trerätters festmeny i 70-talets anda, så vi trängdes mer än gärna inför det väntande kulinariska spektaklet.

Nu medan vi har det riktigt trevligt –  välkomna till bords!

Låt oss nu börja med något riktigt (äckligt), nämligen Riktig kalasaladåb. Det kanske är så att vissa läsare inte vet vad en aladåb är för något, då denna rätt av högst förståeliga skäl inte förekommer i det svenska köket i någon större utsträckning längre. Utan att göra någon ambitiös historisk djupdykning kan det sägas att en aladåb är en fransk maträtt som kom till Sverige för hundratals år sedan. Den består av kött, fisk eller grönsaker som har stelnat i gelé, och till detta behöver man…

GELATIN!

Det är sannerligen inte första gången familjen Bruun laborerar med gelatin i det bruna köket, och ni som känner för lite gammal skåpmat kan ju ta er en titt på våra tidigare maträtter Skinkägg i gelé , Plommonkrans och Fågelpastej, för att nämna några dallrande receptkortsklassiker. Riktig kalasaladåb tar dock priset i antal gelatinblad: här behöver man så många som 15 stycken, vilket vi med skräckblandad förtjusning noterar som ett nytt rekord för Den bruna maten.

Till vår aladåb behövde vi förutom gelatin även buljong, persilja, oliver, friska salladsblad, kokt kyckling och burkskinka.

Skinkan - den håller formen!

Vad vi höjde lite på ögonbrynen över på receptkortet: Köksmästaren föreslår ”broilerrulle” som variation till den kokta kycklingen. Är det kanske någon läsare där ute som förstår vad som menas med detta? Kyckling på rulle? Vi fann inte detta att köpa, men ur slapphetssynpunkt låter det ju ganska så lockande om än lite äckligt.

Nåväl, efter det att kyckling och skinka hackats steg spänningen något, då det var dags att börja fylla aladåbformen. Vi började med ett tunt skikt buljong som vispats upp med gelatinbladen, lade över några klyvna oliver, och detta lät vi sedan stelna:

Därefter lade vi över persiljan.

Slutligen burkskinka, kyckling och 15 dl gelatinblandad buljong. Notera att man från Köksmästarens receptkortsamling valt att kategorisera denna rätt under ”Smårätter”:

Nej, det finns absolut ingenting minimalistiskt eller smått över Riktig kalasaladåb. Inte någonstans. Dessutom väger den jättemycket. När hela härligheten var fylld fick den stelna i kylskåpet i åtta timmar.

Som vanligt hade farbror Bruun vissa problem med att få gelén att släppa från formen när det var dags för servering, men efter viss assistans från fru Bruun gick det vägen. Se här:

Resultatet blev ganska obeskrivligt, men skulle ju som vanligt likväl ätas.

Herr Bruun tyckte att den blev vacker. Undertecknad skrek (vilket även hörs på videon ovan). Fru Bruun drack mer vin – kanske den mest vettiga reaktionen och en rimlig förberedelse inför vad som väntade. Fröknarna Bruun satt lite tysta och avvaktande innan de blev serverade var sin bit (vi uteslöt serveringsförslaget potatis då ju detta senare kom att ingå i vår dessert), men det dröjde inte länge innan kommentarer och omdömen kring graden av oätlighet började bubbla upp kring bordet.

Yngsta fröken Bruun fällde i ett tidigt skede den mest talande anmärkingen: ”Det här smakar som doften av kattmat”. Det kan inte sägas tydligare. De hackade styckena av burkskinka och kyckling var dessutom i storlek (och som man tänker sig konsistens) ungefär som portionsbitarna i en burk Whiskas, och att de utöver detta låg inbäddade i gelé gjorde inte intrycket mindre markant.

Som helhet smakade detta lite av burkskinka, buljong och konserv, och eftersom receptet inte innehåller några kryddor alls är detta inte så konstigt. Betygsmässigt – efter det att de flesta av oss inte ätit mer än en eller två tuggor – landade vi på 2.0, och anledningen till att det blev så högt får skyllas herr Bruun, som av någon outgrundlig anledning tycker att både pastejer, patéer och aladåber är goda.

Vi går vidare till vår huvudrätt och vänder blicken utomlands och söderut, nämligen mot Spanien. Det bjöds på paella –  men inte vilken paella som helst – utan vi hittade något så piffigt som en svensk variant på denna spanska nationalrätt. Så här skriver Mästerkocken på receptkortet:

”Något förenklad är denna paella om jämför den med en ”äkta” spansk, som ofta har en rikedom av skaldjur bland ingredienserna och dessutom olika slags”.

Ja, det är väl att betrakta som en sanning med viss modifikation. Låt oss titta på ingredienserna.

Riset som ni ser på bilden nedan kokade vi tillsammans med 4 dl hönsbuljong, 1/2 dl vitt vin, lök, den fantastiskt svenska kryddan gurkmeja och på slutet tillsatte vi ärter och räkor. Trots att ärter känns väldigt svenskt, så upplevde vi dem som väldigt malplacerade i den här sammansättningen. Hade inte Mästerkocken kunnat hitta någon annan, mer spännande, och kanske mer passande, svensk grönsak att blanda i, säg?

Till serveringen lade vi upp de brynta (varför ”bryner” vi inte köttet nu för tiden?)  kycklingdelarna och fläskfilén och ”doftade” en aning av den otroligt svenska kryddan curry över.

Det ser väl inte så illa ut?

Och nej, kära vänner, det var inte heller illa. Inte på det sättet.

Men det är en så fruktansvärt sorglig och tårdrypande intetsägande maträtt. En svensk paella. Med ärter, curry och gurkmeja – två kryddor som ska doftas över, och här formuleringen viktig, då det ju uppenbarligen inte skulle kryddas.

En av de stora poängerna med just paella är att det ska smaka väldigt mycket. Man använder sig av diverse örtkryddor, saffran, vitlök och citron för att framhäva smaken. Men det enda avtryck Mästerkockens svenska paella lämnade i munnen var smaken av stekt kött, lite vitpeppar, ris och en och annan räka. Man kan undra vad var för slags paella den charterresenär tillika redaktör för Mästerkocken åt på 70-talet, och inte minst hur denne tänkte i själva försvenskningsprocessen av receptet. Fast det här kanske var helt i linje med vad gemene man på sjuttiotalet ville ha? Det kanske var helt i sin ordning och enligt förväntningarna?

Sorgligt. Så sorgligt. Den här rätten har så otroligt lite med ”äkta” paella att göra, och skulle således ha hetat något annat. Vi saknade som skrivet en smakbrytare och dessutom en sås. Betyget hamnade till slut på det lite mjäkiga 3,3.

Dags att runda av. Kan man göra kaffebröd av kokt potatis? You bet – frasiga potatisrullar! Mästerkocken igen:

”Förr drygade man ofta ut degen med kokt, mosad potatis. Det blev ett härligt bröd, gott att bjuda nygräddat till eftermiddagskaffet”.

Det är inte utan att man börjar tänka lite på Fattigsverige när man läser ovanstående. Och att blanda mosad potatis med smör, socker och ägg – när man absolut inte måste – ja, det kändes väldigt konstigt…

Måhända att frasiga potatisrullar passar den som har en skral kassa, men det är sannerligen inget för den som har ont om tid. Det var ett rejält omständigt projekt, och faktiskt svårt, att få till dessa rullar. Och inte blev det mycket till rullar heller. Detta kan visserligen ha ett samröre med mängden vin som intogs till för- och huvudrätten, det vill säga överlevnadsinstinkt.

Degen skulle först delas upp och kavlas ut. Jättejobbigt. På med äppelmos.

Sedan skulle degen rullas ihop. Ännu jobbigare. Och nej, rullarna blev inte så vackra.

Fru Bruun fick hjälpa till. De blev inte så mycket vackrare då heller.

Så här såg det färdiga resultatet ut:

Det fanns absolut inget frasigt i de frasiga potatisrullarna, och man kände heller inte av potatisen, däremot en ganska distinkt smak av bakpulver. Herr Bruun hade en viss förhoppning om att de hade kunnat likna äppeldonuts i smaken, men tyvärr kom de inte ens i närheten. Tänk er pinnbröd med lite äppelmos i. Ungefär så. Absolut inte mer spännande.

Fru Bruun påpekade att de hade kunnat fungera bättre tillsammans med lite kanel och socker, något vi andra instämde i, men någon sådan lyx känns ju knappast aktuell i något decennium när nu degen ska drygas ut med potatis. Betyget blev 3,6 och de frasiga potatisrullarna blev därmed med en liten marginal kvällens vinnare. De smakade ju trots allt lite äppelmos…

Det var allt för den här gången, gott folk. Som ni märker har familjen Bruun ett växande intresse av att utforska det internationella köket och dess intåg i Sverige på 70-talet, och vem vet, det kanske märks nästa gång också. Välkomna åter!

/Familjen Bruun

41 kommentarer

  1. Åh, svensk ”exotisk” mat! Bästa!

  2. En liten googling visar att kycklingrulle var en kycklingkorv. http://www.kistagrossen.com/products/kottchark/chark.html

    Men, den stora frågan är varför ni inte bara lassade på lite Whiskas eftersom skillnaden verkar minimal? haha

  3. Min farfar var en stor förespråkare av aladåb. Det gick inte i arv. Jag får allvarliga kväljningar av att se den.

  4. Hehe. Tackar, Matpolisen! Men alltså. Kan man inte bara skriva kycklingkorv då?

  5. Charlotte

    Åh, filmsnutten på när aladåben skulle ur formen blir en klassiker! Underbart! Men är det så klokt att använda en metallkniv i en sockerkaksform av teflon? För det var väl en teflonform?

  6. Harald Rig

    Det är ett nöje att följa detta gastronomiska äventyr! De frasiga potatisrullarna spelade verkligen i en klass för sig. Så förvånad man skulle bli om man hade fått den till efterrätt.

  7. Jonna

    Igår var vi på Hemköp i Åhlens City huset och där kunde man köpa kyckling i rulle, som såg ut ungefär som en pringles chips förpackning. Den stod givetvis i rumstemperatur och jag gissar att den påminner om burkskinkan… Mums?

    • Tony

      om den var halal så kan jag rekommendera den.. smakar skitgott!
      rätt kryddig.

      baguette
      grekisk/turkisk yoghurt
      skivad halalkycklingrulle

      mums
      hmm.. man kanske skulle fuska lite med vegetarianismen i helgen xD

  8. Ludophile
  9. Allt ser så äckligt ut att jag tror jag kommer att spy, speciellt det första ser vidrigt ut. Det kanske är här jag ska kika när jag vill undvika att hetsäta. ><

  10. Farbror B

    Den iranska kycklingrulle som säljs nu kan mycket väl vara en korv, men den broilerrulle som fanns under sent 60-tal och tidigt 70-tal var snarare gjord av pressat kycklingkött. Mer som klistrad, kokt skinka, alltså, fast mycket äckligare.

  11. Farbror B

    För övrigt är det ju så att även om ett recept inte innehåller några kryddor alls så förutsätts man ändå alltid använda vitpeppar. Vitpepparns betydelse för den bruna maten kan inte överskattas.

  12. Haha! Plötsligt minns jag när paella introducerades! Det var ju verkligen exotiskt på den tiden. Men ack, så o-autentiskt.

  13. Märkliga namn på rätterna – kalas och aladåb är ju motsatser, svensk och paella är också motsatser och frasig blir väl potatis om den är chips…filmen med aladåben är ett konstverk i sig!

  14. Sunka

    Broilerrulle! Det i särklass obehagligaste som någonsin serverats i svenska skolor. Ungefär en decimeter i diameter och bestående av det som blir kvar på golvet när man jagat in alla kycklingar i slaktmaskinen: avbitna kycklingfötter, lossryckta vingar och annat läbb. Och så pressades alltihop till en gråskär cylinder. Jag tror den var rökt, åtminstone var den ohyggligt salt. De snälla bambatanterma (på västkusten har vi snälla bambatanter, i huvudstaden regerar de elaka mataporna) skakade medlidsamt på huvudet och lät oss slippa undan med en skiva av rullen.

    • E

      Den där kycklinggrejen från helvetet serverades minsann även på Bulltoftaskolan i Malmö nångång mellan 1975-78! Burrrrr!
      Å de bambatanterna närde (i likhet med många skolfröknar och sjuksystrar jag under min barndom mötte) ett illa dolt hat gentemot barn.
      En annan läskig grej jag minns från skolmatsmenyn är ”Katrinplommonspäckade fläskjärpar”… sug på den!

  15. Sunka

    Och året var 1976. Ungefär.

    • I was struck by the hotesny of your posting

    • I cant understand why the car companies still using air conditioning compressors and alternators attached to the gas motor, drawing performance and extra miles per gallon instead of using lithium ion batteries and solar panels beside other sources for auto recharge those batteries and give us a smarter car and more fuel efficient. The air conditioning could be all electric giving us more control over it.

      • You have the monopoly on useful inoimratofn-aren’t monopolies illegal? 😉

    • Men sÃ¥ tragiskt…….Kommer liksom av mig…….Mandelmjöl har jag ocksÃ¥ letat efter, men nu sÃ¥g jag att Cecce skrev att hon hittat det pÃ¥ Lidl, där har jag inte testat ännu;))kramizzzzz

    • AlberteIhh Amalie jeg kigger pÃ¥ din blog dagligt, og kunne rigtig godt tænke mig du lavede nogle flere “Outfit of the day” blogindlæg, hvor vi ser hvad du har pÃ¥ til dagligt?Din stil er virkelig fed og jeg kunne godt bruge lidt inspiration 🙂

  16. Hej!
    Måste säga att det här är ett fantastiskt bloggprojekt – det är sällsynt att hitta en sådan kombination av äckel och inspiration på samma plats. 😉 Tack för det!
    Nu tänkte jag blogga om mattrender genom tiderna, och undrar om det är okej att jag lånar en bild härifrån, och länkar till er?

    Glada hälsningar

  17. Farbror B – tack för specificerande kommentar; jag var själv inne på samma (efter)tanke eftersom receptet ju talar om en FRYST broilerrulle.

    Sunka: Alltså typ som en kycklingsylta?

    Och Ellen. Låna de bilder du vill, jag tror inte att Mästerkocken eller Köksmästaren har något emot detta. Den bruna maten har det garanterat icke.

  18. Sunka

    Kycklingsylta. Ja. Det hade varit ett ärligare namn. Nu när jag ser att ingen annan vittnat om broilerrullen, börjar jag misstänka att just min skola utsattes för ett hemskt experiment…tänk om rullen bara fanns hos oss och sedan bedömdes vara otjänlig som människoföda?

  19. Karinjonsson

    Jag skämtar inte när jag säger att den där burkskinkan har legat på min tallrik för ett antal år sedan. Det sjukaste av allt var att jag tyckte den var god. Till denna delikatessskinka hade vi i familjen Jönsson kokt potatis och gräddfil.

    • Men varför?

      • Katja

        Burkakinka var den ena av två rätter vi åt till middag när vi var ute med båten när jag var liten på 70-80-talet. Den andra var matjessill. Färskpotatis, gräddfil och gräslök till bägge rätterna. Man behöver inget kylskåp till konservmat – både gott och praktiskt!
        Jag har faktiskt köpt burkskinka som vuxen, efter jag flyttade hemifrån, och ätit den. Utan ironi. Jag tyckte också att den var god, speciellt gelén 🙂 Svensk burkskinka är avsevärt godare än engelsk spam!

  20. Dana

    WOW! Vilken tur att jag inte var född på 70-talet!!! :’D
    De här såg bara pinsamma ut!

    • Non vogliatemene, ma non capisco come si faccia a prendere ancora sul serio un contaballe senza ritegno come Bl;tned&#8230oOK, parla male degli Yanquis e di Israele, e capisco che per molti sia un merito ma a mio avviso un soggetto del genere, che passa il suo tempo a scrivere di cose che non conosce in piena e assoluta mala fede, non meriterebbe nemmeno una risata in faccia )Z.

  21. Hä… Ungrarna älskar fortfarande sina aladåber. Fast de gör dem på grisknorrar, läggar och öron. Jag beskådade ett bord med 23 djupa tallrikar med ”kocsonya” härom veckan. Jag åt innehållet i en av dem. Tillbehör var paprikapulver och lätt saltade rödlöksringar. Betyget enligt er skala, nånstans mellan 2 och 3.
    Exempel: http://gabojszakonyhaja.blogspot.com/2007/11/kocsonya.html
    Låt Chrome automatöversätta sidan, så får den en mysteriös kryptisk elegans…

  22. Misan Norgren

    Letade recept till 1970 tals fest men efter att ha sett och läst flera av recepten så avstår jag. Jag fick dock ett gott skratt kombinerat med kväljningar när jag såg försöket att förlösa aladåben! Tack !! Misan

  23. Louise

    Burkskinka med kokt färskpotatis och gräddfil samt obligatoriskt – gräslök samt lite krossad ananas kan klart rekommenderas som god och lättäten sommarmat.

    För övrigt lagar jag paella ungefär på det där viset om jag någon gång gör det.

  24. Louise

    Mina receptkort jag har hemma kommer förresten från Hemmets journal. Undrar om de är av modernare datum än dem från ”Receptklubben Mästerkocken”?

  25. Lotta Emanuelsson

    Hej
    De bruna servetterna ni har i glasen, var har ni köpt de?

  26. MJ

    Om potatisrullarnas frasighet.

    Anledningen att det känns som pinnbröd och inte blir frasigt är förmodligen att ni använt proteinrikt mjöl istället för stärkelserikt mjöl. Svenskt vetemjöl var inte lika proteinrikt förr. Dessutom är det noga att inte berabeta kakor som skall bli spröda och
    frasiga för hårt, då bildas glutentrådar och det gör dem sega istället.

    Sedan använde ni väl en autentisk potatissort.  King Edward och Bintje var  det enda som fanns att välja på i butikerna på 70-talet, möjligen mandelpotatis i Norrland. Mjöliga King Edward är vad som alltid användes till sådan här matlagning. King Edward är svårt att få tag i numera, eftersom den kräver stora mängder bekämpningsmedel och dessutom bildar mycket egna gifter, så är den för svårodlad i kommersiell skala med dagens lägre krav på giftighet (all potatis är naturligtvis ganska giftig, det är många som blir illamående eller får andra besvär av potatis, speciellt färskpotatis, men det är få som kopplar besvären till förtärandet av denna giftknöl, vanliga symptom är illamående ev. med uppkastningar, ansiktsrodnad, förvirring, huvudvärk och kramper; så det är inte enbart snapsen som gör dig dålig nu i midsommar (eller sillen, det bildas rätt mycket toxiner vid jäsningsprocessen (inläggningen)) om du äter större mängder färskpotatis än vad du brukar).

  27. Bosse

    Det här var nåt av det roligaste jag sett på länge. Läste artikeln i SvD och googlade direkt. Fick hysteriskt skrattanfall som inte ville upphöra. Aladåb, herrejösses va äckligt, men kul.
    Fick en receptlåda från 70-talet av en välmenande granne för ett tag sen ”du som gillar att laga mat”… Har den vid sängen som lite kul kvällsläsning att somna till.
    Ni gör ett bra och viktigt jobb. Vi måste få göra upp med historien. Vi får aldrig glömma…

  28. Tony

    jag har smakat båda och kan berätta att kattmat är godare än burkskinka (aka spam).
    min katt håller med. hon luktade bara på skinkan och gick iväg..

  29. Marie

    Alltså, ärtor i paella är inget ovanligt. Här har vi ett recept t ex: http://cookingspanishfoodwhitana.blogspot.com/2011/08/paella.html
    och läs här hos Paella Lovers United de inledande raderna ”Paella comes to us from Spain, a dish of saffron-flavored rice combined with a variety of meats and/or shellfish as well as vegetables such as garlic, onions, peas …” och se bilden. Ärtor.

  30. Padma

    Det bryns jättemycket, vill bara påpeka det. I princip all kyckling och allt kött bryns på restauranger innan det steks klart i ugn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*