Färserad gurka, Delikat köttgryta och Snabblagad Ananastårta

Välkomna in. Slå er ner vid bordet, och jag hoppas ni är riktigt hungriga. Kvällens meny är stekt gurka, varma aprikoser och ananas från burk. Ta för er rikligt, så att ni står er hela vägen hem.

En trerätters middag börjar ju redan i affären, och inköpslistan ovan visar att denna afton faktiskt var väldigt ekonomisk. Vad som är dyrt eller billigt kan ju ändras en del genom åren, och ett recept hämtat ur kategorin ”när kassan är skral” kan mycket väl visa sig vara dyrare än festmaten, vilket familjen Bruun nogsamt fått erfara. Denna kväll hade vi dessutom celebert besök av Aftonbladet, så nerverna var spända till bristningsgränsen. Skulle kvällens meny bära eller brista?

Här ser vi alla ingredienser i Färserad gurka. Lite förvånande är kanske den totala avsaknaden av själva färsen, men förmodligen har den blivit bortrationaliserad för att, som en läsare uttryckte det; ”det fanns viktigare saker att ägna sig åt på sjuttiotalet än att laga spännande mat”. Den som detaljstuderar fotot på receptkortet hittar i bakgrunden någonting som påminner om ett avföringsprov redo för laboratorieanalys och praktiskt upplagt på en liten träskiva för att lättare få plats under mikroskopet. Detta kan mycket väl vara den saknade färsen, och som förslag på metoder att variera färserad gurka ger oss Köksmästaren tipset att tillsätta färs, någonting som på inget vis verkar ha varit obligatoriskt, varför vi helt enkelt struntade i det. Ingen fisförnäm matporr här inte. Recepten skall följas, basta!

Gurka består ju som bekant mest av vatten, men är ändå en uppskattad ingrediens i en sallad eller på en macka eller bara som tillbehör. När man först flottyrsteker och sedan ugnsvärmer gurkan upptäcker man dock att den förlorar sin fräschhet och sprider en doft som kommer en att tänka på de där stora soptunnorna man brukar kunna hitta på bakgården till en restaurang. Det är en lockande odör som sommartid förklarar varför vissa gator är populärare än andra som promenadstråk betraktat.

En sak som mycket mystifierade Herr Bruun när han studerade det som utspelades i hans egen ugn och sedan jämförde detta med bilden på receptkortet var storleken på tomater och gurka. Var tomaterna mycket mindre på sjuttiotalet än vad de är nu? Om så var fallet, hur har de uppnått sitt nuvarande omfång? Är det ett resultat av Tjernobylkatastrofen eller någon medveten genmanipulation? Fröken Bruun valde i affären ut den tjockaste gurka som gick att uppbringa, och till detta några helt vanliga tomater, men inte ens den minsta tomatskivan visade sig kunna ligga så nätt som receptklubben Köksmästarens. Till slut gav vi upp, och varvade dem helt enkelt i en skål såsom avbildats ovan. Det här var otroligt välkryddat med en hel klyfta vitlök, som efter en sejour i ugnen fick en närmast självlysande grön nyans, ett fenomen som familjen Bruun inte tidigare lagt märke till. Smaken visade sig ledsamt nog vara i full överensstämmelse med lukten. Inte ens parmesanosten och vitlöken kunde räddat detta. Den vältrade sig runt smaklökarna på ett vidrigt intimt sätt, och Herr Bruun var väldigt nära att kräkas. Betyget landade på 1,6.

Ett gäng burkar och en bit skivat svin? Ånej, kära läsare, detta är ingenting mindre än kvällens huvudrätt Delikat köttgryta. Mästerkocken utlovade en ”piffig och färgglad gryta”, och med ordet delikat redan i titulaturen hade vi indoktrinerats så mycket att det inte gick att neka denna maträtt sin självklara hedersplats på bordet. Hör och häpna; Mästerkocken upplyser oss om att recptet går att variera om man använder andra grönsaker och kryddor. Där ser man.

Tillagningen av detta var väldigt lätthanterad. 1. Öppna konservburken 2. Töm den i grytan 3. Värm. Svårare var det faktiskt inte. Här ser vi någonting som får det att vattnas i munnen riktigt ordentligt. Tomater, champinjoner, ärtor, majs och aprikoser. Aprikoser? Vem kom på att man skulle ta en helt ordinär middag och stoppa aprikoser i den? Var det ett skämt på Mästerkockens redaktion? Receptmakaren vände sig om och någon lustigkurre passade på att skriva dit ordet aprikos innan allt skickades iväg till tryckeriet? Vik hädan styggelse. Ut ur min åsyn, och framförallt ur min mun.

Ser det inte trevligt ut med de blekt uppfläkta köttvalkarna simmande i en sås av blandade frukt- och grönsaksbitar? Om man flyttar på dessa bitar ser man en syn som möjligen skulle glädja en gynekolog, men få andra. Enligt instruktionerna skulle detta kryddas ”ganska kraftigt”. Med oregano. Dessutom uppmanades vi hälla ut spadet från konservburkarna innan dessa tömdes i grytan. En sansad och väl begriplig handling om man nu inte vill ha en soppa istället för en gryta, men sedan kommer nästa mening. ”Spara det gärna till något annat tillfälle”. Vilket annat tillfälle skulle det kunna vara? Vid vilken situation i livet är spad från konservburkar ett oumbärligt hjälpmedel? När man lider av törst? När lusten att svälja spad blir för stor att kunna hanteras? ”Älskling, jag är lite sugen. Skulle du ine kunna ge mig det där glaset med champinjonspad som står i kylen? Mmm. Tack.”

Här ser vi en av kvällens besökare fascinerat stirra ner i dekokterna. Hans uppenbara intresse förbyttes i fasa när familjen Bruun artigt erbjöd en smakbit. Tryckta mot väggen stod både journalist och fotograf med vidöppna ögon febrilt sökande en flyktväg. Hela familjen Bruun stod mellan dem och dörren, och Herr Bruun förklarade med myndig stämma att det går minsann inte an att skriva om mat man inte smakat. Den stackars journalisten flämtade till, och tårarna var inte långt borta, men mat skojar man inte om och gurkan skulle in i munnen, stekt eller ej. Hon gav sin fotograf en vädjande blick, men kameran och dess skötsel fångade just då hela hans intresse. Denna sorts pennalism förekom troligen inte ens på JMK, men situationen kunde uppstått på vilken skolgård som helst. En försvarslös stackare i klorna på mobbare. Omringad, sviken, och med en skiva stekt gurka hotfullt dallrande framför munnen. Behöver vi nämna att familjen Bruuns triumf var närmast total?

”Gott att servera till: potatis eller bröd”, skrev Nästerkocken. Vi valde bröd. Pain Riche, för att använda 1970-talets vokabulär. Trots att rätten kryddats kraftigt med torkad oregano och dessutom både salt och peppar smakade det ingenting. Ingenting annat än nödtorftigt uppvärmda burkchampinjoner, vill säga. Förekomsten av aprikoser gjorde att en sötaktigt jolmig smak ibland smög sig in i den annars rätt trista rätten. Äldsta Fröken Bruun gav den av någon outgrundlig anledning en fyra i betyg och skickade därmed upp slutbetyget på 2,7. Nästan okej, med andra ord.

Snabblagad ananastårta ljög sannerligen inte om sitt namn. Enligt Mästerkocken skulle det ta tio minuter att tillreda denna finess för kaffebordet. Sanningen var snarare fem. Lägg en färdig tårtbotten på ett fat, stjälp över ett par burkar ananas, på med grädde. Voila! Om man vill ha omväxling kan man enligt Mästerkocken prova att använda färsk ananas, men då ska man endast köpa den när den är billig. En förnuftig uppmaning. Det är bara reklamen som lurar dig och får dig att tro att du annars måste konsumera.

I den hårt vispade grädden skulle blandas en matsked apelsinlikör och antingen vaniljsocker eller ytterligare en matsked apelsinlikör. Självklart valde vi spriten framför sockret. En efterrätt man kan bli full på har oanad attraktionskraft, så även på 1970-talet. Tyvärr uteblev denna del av effekten, vi borde nog ha ökat dosen. Ananastårta var som redan konstaterats otroligt snabblagad, men relativt torr i smaken. Grädde och ananas gjorde sitt bästa för att överrösta de fabriksbakade sockerkaksbottnarna, men skrek förgäves. Skrek gjorde även Farbror Bruun. Av besvikelse. Det samlade betyget blav 2,9, vilket är ganska lågt för att vara en efterrätt, men räckte ändå till för att göra detta till kvällens vinnare.

Så här kan det se ut efter en brun trerätters. Här nedan kommer recepten. På återseende.

21 kommentarer

  1. Magnus

    Lysande som vanligt 🙂

    Var kommer vi att kunna läsa den stackars journalistens rapport om händelsen?

  2. Charlotte

    Ja, det undrar jag med. När publiceras detta?

    Sedan upprepar jag min stilla fråga: Finns det möjlighet att få bli adopterad av familjen Bruun??

  3. Charlotte

    Ja, det undrar jag med. När publiceras detta?

    Sedan upprepar jag min stilla fråga: Finns det möjlighet att få bli adopterad av familjen Bruun??

  4. Grymt bra! Men frågan är ändå om middagen var värd de 192 kronorna.

  5. Det var Aftonbladet Mat och Vin som var här på besök, och enligt journalisten skulle ett reportage om olika matlag publiceras någon gång i oktober. Mer än så vet jag faktiskt inte.

  6. Farbror B

    Ja, det stämmer att tomaterna var mindre och mer lätthanterliga förr. De smakade också mer tomat. Att tomaterna är större nu beror på ”växtförädling”, där smaken har fått stå tillbaka till förmån för snabb tillväxt och tålighet mot maskinell behandling, och på kemiska näringslösningar.

  7. Carl H

    Jag tycker att ni får anstränga er lite mer för att göra godare mat. Det står liksom inte i receptet att ni ska ha tunna smörgåsskivor av kokt skinka, utan att ni ska skiva skinkan själva. Altså borde ni ha haft julskinka eller motsvarande! Även fläskstek var ju accepterat. Sen ska man ju inte bara krydda med oregano utan med andra ospecifierade örtkryddor. Hade ni gjort vad som stod i receptet hade det nog blivit alldeles fantastiskt!

  8. Jag måste nog hålla med Carl H lite grann. När jag läser recepten tolkar jag dem inte riktigt så som ni har gjort. Inte för att jag tror att det egentligen kommer förbättra smakupplevelsen, men kanske autenticiteten. 😉
    Ser fram emot att få läsa Aftonbladets reportage!

  9. Oj, så mycket svidande kritik. Om vi tillåts säga någonting till vårt försvar så är det att den skinka vi använde var den enda kokta vi lyckades spåra upp i vår butik, vilket passade bra då den redan var skivad, och vad gäller kryddningen står det ju faktiskt ”oregano eller någon annan örtkrydda”. Eftersom vi inte hade lagat det här receptet tidigare höll vi oss dock till det föreslagna: oregano.

  10. Martin

    Jag håller inte helt med Carl H, receptet säger ”oregano eller någon annan örtkrydda”, dvs receptet förespråkar oregano i första hand och andra örtkryddor som möjlig ersättning för oreganon. Att blanda oregano och annan örtkrydda är definitvt inte att följa det angivna receptet.

    Sedan om man skall skära skinkan själv eller inte är speciellt intressant då det klart framgår att den skall vara i tunna skivor hur som helst, dock kan jag gå med på att det finns en viss rekommendation att byta den kokta skinkan mot fläskstek, men här kommer vi då in på variationer där kokt skinka har ansetts vara ett förstahandsval av något skäl. Annars borde det stått ”ca 300g fläskstek, eller eventuellt kokt skinka”.

  11. Det är roligt med alla kommentarer, även de som inte bara stryker medhårs!

    Dock vill jag gärna påminna om att våra försök i köket inte MÅSTE tas på 100% allvar… Få saker på Internet förtjänar det. Puss!

  12. Men jag tar er på djupt allvar! Varenda gång. Och är tacksam.

  13. Martin

    Jag tar också er på djupaste allvar och är så tacksam för att ni utforskar 70-talsmaten så att vi andra slipper… 🙂

  14. Carl H

    Jag tycker det är roligt att ta er på allvar. Haha.

    Jag menar bara att ni kan inte klaga på att det ser äckligt ut om ni inte följer receptet! Hela observationen ”ooh-så-rälig/konstig-mat” de hade på 70-talet faller ju liksom om det är ni som fuckar upp och sen klagar på era egna misstag! Jag tror att det hade sett väldigt mycket bättre ut om det var egenskivad skinka eller fläskstek. Det står ju klart och tydligt ”skiva köttet tunnt”, vilket definitivt kommer att ge annat resultat än färdigskivat (såvida man inte anänder skärmaskin).

    Sen ang. oreganon så står det ”oregano eller annan örtkrydda EFTER SMAK”. Så om ni inte gillar smaken av enkom oregano kan ni ta något annat. Eftersom ni inte verkade gilla oregano så borde ni tagit något annat enligt Mästerkocken. OK? 🙂

  15. F-Ä-R-S-E-R-A-D gurka? Jag är stum. Helt stum.

  16. Carl H

    Jag driver gäck med er.. 🙂 Ta det laban, ser fram emot ert nästa blogginlägg!

  17. Sannapanna

    Är det du som är en av ”mästerkockarna” ? Jag får den känslan av vissa bittra kommentarer som intar försvarssällning inför katrinplommon och burkchampinjoner… 😉

  18. emma

    vad är det för spel som står på bordet?

    • Herr Bruun

      Det är Assi-spelet. En favorit som ofta förgyller kvällarna efter våra bruna måltider.

  19. Gurkan och tomaterna i den versionen var inte färserade, snarare ostgratinerade. Hade ni fyllt den med något (färs eller mos av t.ex gurkan och tomaterna) så hade den varit färserad.

  20. zede

    färsera = fylla .har inget med färs att göra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*