Enkel risotto, salladsdolmar och mandarindelikatess

Familjen Bruun beklagar att de inte hörde av sig i förra veckan men omständigheter gjorde att man inte kunde träffas som planerat! Nåväl! Man gjorde igår lördag sitt bästa för att reparera skadan och samlades på slaget sju för förtäring utöver det vanliga… Den här gången kom inte mindre än två receptkort från Mästerkockens konkurrent Köksmästaren med. Även fast ingen kan beskylla Köksmästaren för att sakna brun karaktär, så är den ändå inte lika rolig som Mästerkocken eftersom de i regel inte har några kommentarer som försöker sälja in receptet till den hågade hemmakocken.

Fru Bruun hade som förrätt valt ut Enkel risotto. Delvis för att till ingredienserna hörde corned beef och fru Bruun mindes med vilken förtjusning farbror Bruun mumsade i sig detta vid ett tidigare tillfälle.

Lök, burkchampinjoner och paprika hackades och frästes upp……varpå ris, vatten och hönsbuljong tillsattes.

Notera gärna att detta är den enda kryddan. Sedan fick det stå och koka ihop sig.

Så fru Bruun började rosta och skära ut små brödskivor – och corned beef!

Fru Bruun var säker på att alla skulle bli tokiga i kombinationen corned beef, bröd och fuskrisotto så hon planerade generöst för två små bakelser per person.

Köksmästaren uppmanade till att lägga risotton i ”fina högar” ovanpå en skiva corned beef, som i sin tur tornade ovanpå en skiva bröd innan hela schabraket skickades in i ugnen..

”Fin” är som bekant en definitionsfråga. Men lite ost, både i och ovanpå risotton, och några nypor persilja räddar allt. Typ.

Vackert! Men förväntningarna, ja de var låga…

Men – hör och häpna! Den Enkla risotton gick hem och slukades – herr Bruun åt hela tre små bakelser. Smaken dominerades egentligen av burkköttet till 90% så gillar man corned beef, vilket familjen Bruun uppenbarligen gör,  kan rätten antagligen inte misslyckas. Men, tyckte fru Bruun, vill man bara tillfredsställa en längtan efter corned beef borde det finnas bra mycket enklare  och mindre omständliga sätt att göra det på. Betyg: 4,1 och den som är intresserad av att gå händelserna i förväg får nu veta att Enkel risotto faktiskt skulle bli kvällens vinnare.

Som bekant kan inte alla vara vinnare… Det kanske är en tröst för kvällens huvudrätt – Salladsdolmar.

Ja, det är alltså typ kåldolmar, fast med sallad istället för kål. Och köttfärsen ska stekas innan man gör dolmarna. Och champinjoner… Ja ni hör, det är hur konstigt som helst och inte blir det mindre konstigt av att man vill ha oss till att hitta burkchampinjoner som ligger i smör istället för spad..! Uppenbarligen fanns en sådan produkt en gång i tiden, men det måste varit länge sedan.

Herr Bruun fick därför nöja sig med vanliga burkchampinjoner. På receptkortet användes ordet ”flocka”, som i att ”flocka ned färsen och rör…” och ingen i familjen Bruun hade hört det förut… Någon etymologiskt lagd läsare som känner till mer om det?

Hursomhelst, när färsen var genomstekt skulle den svalna för att sedan spädas ut med detta:

Det är inte helt lätt att se, men det är alltså ströbröd, kaffegrädde och ägg. Det låter kanske inte så konstigt, men längre fram kommer vi att upptäcka att detta var Mycket Dåligt.

Sallad var det, ja. 16 stora salladsblad ville Mästerkocken ha.

Nota bene: 16 stora ångade salladsblad. I den här rätten skulle salladen nämligen vara motsatsen till hur man vanligtvis vill att sallad ska vara: krispig, spänstig och fräsch…

Ja, ni vet. Allt som salladsbladet ovan inte är.

Nej, det är inte vackert men precis så här skulle det vara.

Herr Bruun var omåttligt stolt över sina fina ”dolmar”, här fotograferade innan de åkte in i ugnen för att salladen om möjligt skulle bli ännu sladdrigare.

Det blev den. Och sallad som först ångats och sedan ugnsbakats blir konstigt nog så sladdrigt seg att det nästan inte går att bita sönder den…

…så till slut sitter man bara och föser runt sin dolma på tallriken…

…eftersom blandfärs som kryddats med rosmarin inte heller är någon jättehit. Notera de vita klumparna i färsen, som ser ut som stelnat flott…

Det är ägget, grädden och ströbrödet som formade små koagulerade klumpar i ugnsvärmen. Det som var ätligt av salladsdolmarna var med andra ord champinjonerna. Betyget blev 2,1 eftersom det inte finns något universum där man tycker att varma salladsblad är en bra idé.

Hittills har kvällen alltså frambringat en hit och en miss – på vilken sida kommer desserten – Mandarindelikatess – att hamna? Följ med…

Mandarindelikatess skulle kunna beskrivas som en dessert som innehåller ganska lite ”Mandarin” och desto mera ”delikatess”. Om ens uppfattning av ”delikatess” är risgrynsgröt, alltså. För det är vad den här efterätten är.

En burk mandarinklyftor (ja, en burk på fyra personer…) lades i en form…

…och täcktes med hemkokt risgrynsgröt.

Två hårdvispade äggvitor fick kröna verket innan det gräddades.

Dekorera med några mandarinklyftor och servera!

Lätt som en plätt, men inte särskilt tilltalande…

Varken för ögat eller munnen, faktiskt. Maränglocket blev aldrig riktigt marängigt och då återstod egentligen bara risgrynsgröt med någon enstaka mandarinklyfta här och där – det blir ingen glad av. Och Mandarindelikatess fick därför inte mer än 2,6 i betyg av församlingen.

Adjö för denna gång och på återseende om dryga veckan

MVH

Familjen bruun

10 kommentarer

  1. Älskar dina fina nyanser av brunt, haha. Risotton såg ju inte helt odräglig ut, men de andra rätterna… Vem har haft mardrömmar och fantiserat ihop dem?

  2. Ja, jag säger då det! Efterrrätten såg riktigt god ut på bilden, men är det gröt så får det vara! 😀

  3. Underbar bild på salladsbladet! Man förstår liksom vart det lutar…

  4. k

    hej! super kul att läsa din blogg! men du borde verkligen skaffa en bättre kamera så att bilderna blev mycket bättre, då skulle de bli dubbelt så kul att se. jag tror det är ett bra tips.
    🙂

  5. K: Det är ju ett fantastiskt tips att en bättre kamera tar bättre bilder! Har aldrig tänkt på det!
    Tyvärr har familjen Bruun inte världens bästa ekonomi men om någon läsare donerar en bättre kamera så att vi kan ta bättre bilder så vore det jättebra. 🙂

  6. Julia

    ”Att flocka” kanske kommer från tyskans ord för ”flinga”, man smular/flingar ner färsen…

  7. Gammelmamman

    Jag kommer ihåg de där smörinlagda champinjonerna. Skitgoda!

  8. Man borde ju vara härdad av era tidigare inlägg, men det här rörde mig till skrattårar! Jag tror förresten att flocka kommer från flockulering och det var väl ungefär vad som hände med era dolmar…

  9. Hejsan!
    Fin läsning och inspirerande blogg!
    Kika gärna in på min om du har lust…
    Ha en fin dag!
    Kram

  10. oskila

    Jag vet bestämt att färsen skulle flockas ner i västindisk fläkt också, men olika ord fastnar olika gånger antar jag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*