Baconbröd, Färserat vitkålshuvud och Ananasdröm

Nationaldagen till ära ville vi ha någonting som kändes genuint äktsvenskt, och vad kunde väl mer symbolisera moder Svea än vitkål, massor av vitkål?

Brunt på vägDessa ingredienser är ännu rätt färgglada, men det bruna väntar alldeles runt hörnet. Kvällsgott utan pretentioner är ett namn som utmärkt beskriver vår målsättning denna afton; vi hade absolut inga pretentioner när vi började laga förrätten.

En nyinköpt och äkta sjuttiotalsduk prydde bordet, och ett frigolithuvud fick ersätta fröken Bruun som jobbade sent och bara skulle hinna smaka på efterrätten. Askkoppen på bilden ser ut att vara från sjuttiotalet den med, men är faktiskt inköpt i Riga för bara ett par veckor sedan. För våra grannar i öster tog sjuttiotalet aldrig slut, det fortsatte i det oändliga och vi är en smula avundsjuka på dem som kan uppleva en brun vardag varje dag.

Vi börjar med att bre smör på några helt vanliga korvbröd. Baconbröd lovade enligt receptkortet att bli ”en varm smörgås utöver det vanliga”, och detta trodde vi på utan att tveka. En hel del av de maträtter vi nu avprovat har faktiskt varit ”utöver det vanliga”.  Smaklöst utöver det vanliga, vidrigt utöver det vanliga, fånigt utöver det vanliga, listan på saker som skulle kunnat passa in här kunde göras lång, men vi begränsar oss till dessa tre för enkelhetens skull.

senap senap senapVad man gjorde var alltså att ta de smörade korvbröden, stoppa in ost, krydda med paprikapulver, samt vira runt med senapifierade baconskivor. In i ugnen, och ut på tallriken efter åtta minuter. Så lätt att till och med en nutida människa klarar av det. Att tomaterna skulle in i ugnen även de klarade vi däremot inte av, så de fick fortsätta vara kalla. En grov fadäs som minskar vår trovärdighet betydligt, någonting vi inte kommer att låtsas om i denna blogg.

Det här lät ju inte särskilt speciellt i matlagningsväg. Inte såg det överdrivet aptitretande ut heller, men som vi redan tidigare konstaterat är det svårt att misslyckas med bacon och ost, någonting som visade sig stämma även denna gång. Det stämde faktiskt så till den milda grad att vi formligen slukade dem. Baconbröd var en höjdare när det gäller kategorin gott och simpelt, och betygen blev skyhöga. Det bokstavligen regnade fyror och femmor och slutresultatet blev hela 4,5. Det här var en vinnare, och både farbror och herr Bruun gjorde planer på att införliva denna rätt i det nutida hushållet som given bakismat.

Att den svenska husmanskosten är fullproppad med recept på temat kål och köttfärs är ingen hemlighet. Tänk kåldolmar, tänk kålpudding, men tänk allra helst på färserat vitkålshuvud. Kålhuvudet ska självfallet vara av den större modellen, och gröps ur för att rymma sitt smaskiga inkråm. Lite som en semla av kål och kött. Bisarrt nog visade sig ett kålhuvud vara större på insidan än utsidan, och hur all denna kål kunnat rymmas i detta huvud är en vetenskaplig gåta av högsta rang. Visserligen luras perspektivet på bilden en aning, men det var verkligen sjukt mycket mer när det tagits ut.

smaskensDet aptitretande innehållet består av köttfärs, lök, mjöl och mjölk och hade i det stadium vi ser här ovan förvandlats från ”The Brain That Wouldn’t Die” till the spya in the matskål. Förutom att ha utseendet emot sig verkade det än så länge inte särskilt illa dock.

Så där ja. Nu är semlan färdig så när som på locket. Golvet var täckt av kålbitar och fru Bruun höll mer än en gång på att skära sig i handen under utgrävningens gång. Husets största kastrull visade sig vara ynkligt liten när den här besten lades i.

En blöt handduk virades runt huvudet och knöts ihop. Sedan skulle det koka i två och en halv timme, en behandling som krympte huvudet ungefär som de där sydamerikanska huvudjägarna gör. Med viss bävan väntade vi på att lägenheten, trappuppgången och hela resten av huset skulle fyllas med den särpräglade doften av kokt kål, men där blev vi grymt besvikna. Det luktade faktiskt inte alls mycket.

skrattar bäst som skrattar sistEtt ångande varmt och gulaktigt slemmigt kålhuvud hånflinar från skärbrädan, men skrattar bäst som skrattar sist. Det var också på det här stadiet vi upptäckte att mästerkocken fotograferat anrättningen innan den kokats, vilket gör att den ser betydligt mer smaklig ut än den sepia-tonade slemmiga boll som låg på vår skärbräda. Handduken stank så mycket att herr Bruun såg sig tvingad att förpassa den till sopnedkastet. Det fanns inte en chans i världen att den odören någonsin skulle gå att tvätta ur.

”Dela kålhuvudet i vackra klyftor” föreslog mästerkocken. Att definitionen på ordet vacker uppenbarligen är en smula varierande står klart efter detta. Kan överkokt kål vara vacker? Kanske är det så om man ser den genom sjuttiotalsögon, vi ryckte förvånat på axlarna och tog för oss. Innan vi går vidare ska här berättas att både farbror och fru Bruun tycker mycket om kål. De brukar frossa i kålpuddingar och dylika hopkok, och följaktligen var deras blickar en aning mer lystna än herr Bruuns, som endast äter vitkål om den förekommer i pizzasallad. Gaffeln balanserade full av färserat vitkålshuvud i farlig närhet av munnen innan sanningens minut var inne. Det smakade kål. Kål med stort K. Köttfärsen smakade kål, kålen smakade kål. Till och med ölen smakade kål, vilket kanske var passande då det var tysk öl, men för en simpel svensk strupe inte någon lockande smakkombination. Efter två och en halv timmes kokning blir kålen dessutom något upplöst, och inte ens familjens kålentusiaster åt upp hela sin portion. Herr Bruun spottade ut den i papperskorgen med ett utrop vi inte ska upprepa här då detta är en någorlunda barnvänlig sida. Betyget hamnade på 2, och kålhuvudet i soporna.

Ananasdröm lät riktigt behagligt efter föregående kulinariska Gestapomåltid, och ingredienserna lät inte helt fel de heller, möjligen med reservation för cocktailbären. Vispgrädde och choklad och nötter parade sig här motvilligt med ananas. Egentligen var det som att servera en hamburgare där brödet bytts ut mot ananasskivor och köttet mot gräddblandningen. Enligt receptet skulle man dela ananasskivorna på längden, någonting som vi efter en snabb blick på den sladdriga frukten, den otroligt vassa kniven och våra egna stackars ömtåliga fingrar avstod ifrån. Vi misstänker starkt att inte ens receptets upphovsmän/kvinnor utfört denna i det närmaste harakiriaktiga handling.

Det såg mumsigt ut och smakade mest nötter och ananas. Troligen upptäckte receptets skapare detta även de, och föreslog därför den livsfarliga ananasdelningen för att minska åtminstone ett av dessa smakintryck. Till dess fördel ska sägas att både nötterna och ananasen hjälpte till att effektivt ta kål (obs! inget skämt) på den annars rätt otrevliga smaken av cocktailbären. Varför säger man förresten cocktailbär? Har någon i läsekretsen någonsin beställt en drink i baren och fått den garnerad med detta? Hjälp oss med detta viktiga spörsmål. Ananasdröm både lät och såg gott ut, men betyget stannade på en trea, vilket är ganska lågt för att vara en efterrätt. Här kommer recepten.

42 kommentarer

  1. Alltså, vilken idé! Vitkålshuvud med köttfärs, kan ju aldrig vara gott, tänkte jag i början av inlägget, och det var det ju tydligen inte heller… Undrar bara hur de kom på idén…

  2. Det undrar vi också. Ju mer av den här maten man äter desto fundersammare blir man.

  3. C.

    Och här vände sig min mage in och ut!! Älskar er blogg och era MYCKET illustrativa bilder och inlevelsefulla texter till ! Min favoritblogg utan tvekan!

  4. Lotta

    det fanns även något som faktiskt förmodligen var värre och det var rätten får i kål. Vägrade detta även då det begav sig men min bästa väninnas mamma o pappa gillade detta, Inte hon. Lukten, jag säger bara lukten. Tack för rolig blogg

  5. Kristian.

    Cocktail bär är ju faktiskt ofrånkomliga om man vill blanda en solid Manhattan. Inte goda, men viktiga!

  6. Kristian.

    PS. Särskrivningen är också viktig DS.

  7. Sär skrivning är det bästa som finns näst efter cocktail bär och färserat vitkåls huvud.

  8. ROFLOL!!!!! Er blogg är ett FYND! Skrattade mig helt fördärvad från ”utöver det vanliga” genom kålhuvudet och ut genom annanasringarna!
    :-D:-D:-D:-D
    TACK!!

  9. Emma

    Jo då, cocktailbär kan man få i drinken. Fick det faktiskt senast i helgen när jag beställde en Gin Fizz 🙂

  10. Agge

    Detta är min nya favoritsida helt klart. Jag minns att min mor prenumenerade på mästerkockens recept. *S* men att vi fick det ni lagar på vårt matbord skulle jag kommit ihåg. Vi klarade oss.

  11. Åh gud, kålhuvudet påminner i stil om aphjärne-scenen i en av Indiana Jones-filmerna..

  12. Ha ha. Det var lustigt att du skulle nämna aphjärnan och Indiana Jones. Exakt detsamma gjorde vi när vi åt den, och funderade till och med att lägga in ett filmklipp för jämförelse.

  13. HAHA. Alltså vitkålshuvudet! FY FAAANNN.

  14. Oscar

    Den här bloggen är fantastisk.

  15. Jag skrattar så jag nästan dör varje gång ni gör ett nytt inlägg. 🙂 Men dom där baconbröden kanske man skulle prova, allt blir ju som sagt godare med bacon…

  16. Jag skrattar så jag nästan dör varje gång ni gör ett nytt inlägg. 🙂 Men dom där baconbröden kanske man skulle prova, allt blir ju som sagt godare med bacon…

  17. Jag måste säga att det där färserade vitkålshuvudet kan vara bland det vidrigaste i matväg jag sett på mycket, mycket länge…

  18. manne

    visst att cocktailbär då och då pryder en drink, men hur ofta dekorerar man sin aperitif med cocktailtomater?

  19. rebecka

    jag skrattade så mycket att jag dreglade. det är ett bra betyg. jag kommer vara en trogen läsare i fortsättningen, och ser fram emot att gå igenom den enorma hög av gamla Allt om Mat som ligger i stugan för att kanske hitta något att skicka till er…

  20. anloku

    Underbar blogg. Var får man tag i den där helsköna randiga skärbrädan?

  21. Marie

    Jag åt en variant av baconbröden som liten (på 70-talet förstås!) med vallmogifflar men i övrigt likadant. Det åt vi till middag och jag älskade det! Det händer att jag gör det fortfarande faktiskt. Gott och onyttigt (fett och salt).
    Älskar bloggen!

  22. Marie, du har rätt. Baconbröd är faktiskt den enda rätten av alla vi lagat som blivit återanvänd. Vi hade det till middag nu i veckan, men bytte ut korvbröden mot såna där småfrallor man bakar färdigt i ugnen. Sjukt gott.

  23. Marie, du har rätt. Baconbröd är faktiskt den enda rätten av alla vi lagat som blivit återanvänd. Vi hade det till middag nu i veckan, men bytte ut korvbröden mot såna där småfrallor man bakar färdigt i ugnen. Sjukt gott.

  24. Alexandra

    Jag drabbades av ”Får i kål”, det är nog bland det vidrigaste jag ätit och lukten satt kvar i huset i en vecka!
    Underbar blogg, skrattar alltid gott och beundrar ert mod…

  25. Underbart! Hur kan jag ha missat denna fabulösa blogg? Ananasdrömmen måste jag absolut testa, jag tror att den kan omvända en kär vän som annars är mycket negativt inställd till ananas.

    På tal om cocktailbär i drinkar så kan jag meddela att mina föräldrar fått sina drinkar dekorerade med just dessa läckerheter på Gran Kanaria under det ljuva 90-talet. På en sådan där tjusig bar som har fotografier på sina drinkar, så att man vet vad man ska förvänta sig av sin beställning.

  26. Olle

    Denna blogg framkallar rysliga minnen av en fiskrätt vi bjöds på av någon tant som mina föräldrar kände. Bärande ingredienser var vit fisk, banan och senap. Hhhuuuuööörgh

  27. Hampus

    En god vän fick ett cocktailbär i sin Irish Coffee på Grand Hôtel Hörnan i Uppsala. Det passade inte där heller…

  28. Kajan

    Själv fick jag ett ilsket rött cocktailbär i den (lika ilsket gröna) Margarita jag beställde på Söderhielmska i Gävle så sent som i juni i år. Vet dock inte om det kvalificerar sig som ”garnering” när det ligger på botten i glaset. …kan det månne ha varit Mästerkockens barnbarn som sommarjobbade där?

  29. Carl H

    En sofistikerad bar på franska rivieran som jag besöker ibland serverar den bästa Long Island Ice tean som gjorts i världshistorien, alltid dekorerad med Maraschinokörsbär (som det faktiskt heter egentligen). Bären funkar faktiskt bra på flera drinkar, så äckligt är det inte – Samma körsbär är de som brukar ligga likörindränkta och chokladdoppade i Aladdinaskarna.

  30. Det här är det roligaste jag läst på extremt länge. Jag grät, så mycket skrattade jag. Helt fantastiskt!

  31. Maja

    Jag har faktikst fått hela TVÅ cocktailbär i en whiterussian jag beställde en gång.
    Jag är en obotlig kitsch älskare och föröker därför förtvivlat varje gång jag beställer en drink (stället för en stor stark) få dne med Piff. Piff á chartersemester under 80-talet tänker jag då. Tyvärr brukar de sträcka sig till en extra drinkpinne i svart plast. Debaser (slussen) i sthlm var dom dock lite mer uppfinningsrika (eller så var jag lite fullare och mer påtryckande, gissar på de sista) och egfter att jag upplåtit en lång klagorasma över bristen på piff vart man än gick så sa han men du kan få två sådana här (cocktailbär) och varför inte liksom. Jag råkar faktikst gilla dom som röda rackarna. Så som svar på er fråga, Ja man kan få cocktailbär i cocktails nuföriden också, förmodligen är de dock inte just tänkt till white russians men dom fanns ju där i baren så?…

  32. Birgitta

    Skrattade så tårarna rann när jag läste om kålhuvudet och det andra. Fick hålla för munnen så inte grannarna skulle undra (klockan är mycket). Glad att jag hittade hit! Min mamma har Mästerkocken och jag har kopierat några favoritrecept som faktiskt är mycket goda! Dock inte vitkålshuvudet 🙂 Något av det värsta jag sett, era bilder, och något av det roligaste jag läst…

  33. Gusse

    Ah, färserat vitkålshuvud. Ett ypperligt val vid de där tillfällena då man inte riktigt kan avgöra om man vill ha en kåldolm eller ett bowlingklot.

  34. Robinj

    cocktailbär är bärande (höhö) ingridients i såväl manhattan som old fashioned.
    en gång fick jag apelsinsest i min manhattan och satt och surade ända tills drinken var slut.
    däremot verkar det vara näst intill omöjligt att hitta cocktailbär i dagligvaruhandeln…

  35. Den äldsta kokbok som utgetts på svenska, från 1600-talet, har recept på färserat kålhuvud så det var nog något lite historieromantiskt som drev dem till att publicera detta recept.

  36. Johan

    Var nyligen på bröllopsresa och då fick vi rikligt med cocktailbär i drinkarna. Jag svor sammanbitet åt otyget, men min kära fru kalasade till min otyglade förvåning mer än villigt på mina efterlämnade cocktailbär. Man vet aldrig vem man gifter sig med.

  37. flied lice

    Familjen Bruuns skapelse ser långt mycket mer aptitretande ut än i ”Indiana Jones and the Temple of doom” där dom blev serverade is-kyld aphjärna. Och hör och häpna, fortfarande finns det Kineser i en viss lokal provins som uppskattar att äta en aphjärna från en apa som ännu lever!!

Trackbacks / Pingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*