Kvällsröra och Ostsallad i tomatbägare: läsarbidrag

Familjen Bruun blir väldigt glada när läsare hör av sig och provlagar mat ur receptskortsamlingarna. Om man mot förmodan inte skulle ha någon stående hemma eller i någon äldre släktings hem, så går det alldeles utmärkt att följa Hannah-Sofias exempel och bege sig ut och investera i en. Från 20 kronor och uppåt, eller kanske nedåt…

Minns ni Johan och Lynn och deras Schweizerfondue? Nu är de tillbaka igen, och den här gången har de slagit på stort med tvårätters!

Kvällsröra och Ostsallad

En brun fredag i april 2010

Denna ljumma aprilkväll skulle få bruna förtecken, men vi kände att en brun rätt inte gör rätt för sig och siktade istället mot minst två mästerkocksrecept. Med hjälp av tre skarpa näsor och receptboxen valdes först kategorier: ”Gott att börja med” och ”Kvällsgott utan pretentioner”. Efter en första grovsortering bland korten vattnades det i våra munnar vid anblicken av ”Ostsallad i tomatbägare” (avd 1, kort 13) och ”Kvällsröra” (avd 14, kort 74). Nu gällde det att i närmsta matbutik hitta lämpliga mängder av alla bruna ingredienser, bland annat ”en klyfta rotselleri”. Vi började så småningom att tillaga båda rätterna under tjo och tjim, glada tillrop och glam.


I förrätten lyste både brunt och smak med sin frånvaro, trots receptkortets färgstarka intryck. Smaken påminde mest om blött papper och endast en av oss kunde sluka sin bägare, resterande två bjöd en sent tillkommen gäst på sina rester. Kanske var det vårt tvivel inför dess vågade potpurri av frukt, grönsaker och rotfrukt som färgade vårt omdöme. Kanske var det vårt val av ost som spolierade anrättningen (den överblivna Emmentalern istället för Herrgårdsost). Kanske var det helt enkelt inte så gott till att börja med. Det vore väl för bra för att vara sant om Mästerkockens hela repertoar smakade lika ljuvligt som schweizerfonduen. Betyget hamnade i den lägre delen av den femgradiga skalan: två 2:or och en 3:a.


Kvällens huvudrätt bjöd på desto mer smak och ögonfröjd. Bara en sådan sak som att tillaga ägg i ugn kändes som en frisk fläkt och i slutändan ett välsmakande koncept. Frågan angående den exakta definitionen av ”en klyfta” gäckade oss under tillagningen. Vi beslutade att det motsvarade en fjärdedel av den inköpta rotfrukten. Eftersom en i vårt sällskap är vegetarian bytte vi ut nötfärs mot quornfärs. När det var dags för en första avsmakning mellan stekpanna och ugn fanns där inget som väckte våra smaklökar ur deras slummer. På 70-talet verkade kryddor endast innebära salt och peppar (och eventuellt persilja), vi krävde däremot mer styrka och smög därför i både vitlök och chilisås. Ett regelbrott kan tyckas, men i slutändan ett väldigt gott sådant. På en femgradig skala blev betyget en 3:a och två 4:or.


Pricken över kvällens i blev vårt filmval: ”Exorcisten”. En sjuttiotalsfilm av hög rang!


Lynn, Johan och Lars.

4 kommentarer

  1. Tomas

    Quorn fans väl inte på 70-talet 🙂

  2. Nej, det var nog dåligt med vegetarianer rent generellt, om man ska jämföra med idag.

    Kom att tänka på ett av recepten som heter ”Bara grönsaker”. Med köttbuljong i.

  3. Tjohoo vad glad jag blev när jag såg er länk till mig! Jag känner mig hedrad då både jag, många vänner och min kära mor (som mest ser det lite nostalgiskt dock ;)) älskar denna bloggen! Tackar tackar 🙂

  4. Karin

    Ja, ni är verkligen jätteduktiga!! Fortsätt, FORTSÄTT!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*