Välkomna till familjen Bruuns fjortonde matlag! Tiden går och det blir längre och längre sedan det var sjuttiotal, men i takt med att era eventuella minnen bleknar blir rätterna på Den Bruna Maten bara fler och fler. Ingen kommer undan!

Innan vi börjar med den sedvanliga genomgången av veckans läckerheter: läs rubriken igen. Skinkägg i gelé. Hemliga lådan. Mörfluffs.  Är det någon av er som kommer att tänka på mat?

Nu när ni har sett bilderna och fått en förnimmelse av vad som komma skall: är det fortfarande någon som kommer att tänka på mat?

Kan man äta det här? Veckans middag kommer att gå till historien som en av de allra mest…intressanta. Till en början såg det dock inte konstigare ut än så här:

Kokt skinka, ägg, buljong, oliver och gelatin – fler än så var inte ingredienserna i vår förrätt – och därför borde den ju också vara väldigt svår att misslyckas med. Men nej, det var den inte. Den är nämligen extremt mycket misslyckad från början, och detta har man från receptmakarens sida försökt väga upp med att föreslå Skinkägg i gelé som ett bantningstips. ”Om man håller sig till receptet så ger det varje person ca 160 kalorier, ifall man skulle tillhöra kalorijägarna”, skriver man, men för att tillförskansa sig denna mängd energi kräver det ju att man faktiskt äter upp hela sin portion.

Vi kan väl redan nu avslöja att det inte var någon som gjorde det. Och vi tror inte att det hade spelat så stor roll om man hade frångått receptet lite. Kanske är det också just meningen med Skinkägg i gelé.

Som vanligt när det är gelatin inblandat, i det här fallet ett blad per deciliter vätska, kräver det lite planering. Här har vi först lagt ett tunt skikt buljong tillsammans med olivskivorna, låtit det stelna något i kylskåpet, för att sedan fylla på med skinka, hårdkokt ägg och resten av buljongen. Några portionsformar fanns inte farbror Bruuns ägo så det fick duga med kaffekoppar.

Efter fem timmars stelning i kylskåpet var det dags för servering. Och visst är Skinkägg i gelé något för bantare, men förmodligen ännu mer för den som inte är särskilt intresserad av att äta överhuvudtaget:

”Som en död Barbapapa” – Herr Bruun

”Det är i alla fall inte burkskinka.” – Fru Bruun

”Som det översta skiktet från en burk kattmat” – Farbror Bruun

”Det ser ju ut som något från Age of Empires!” – Fröken Bruun

Beskåda bilderna ovan igen. Ser du hur olivskivorna, som hjälplösa ögon, blickar upp på dig?

Känslan av att tugga i sig det geléstelnade skinkägget är svår att beskriva, och så här i efterhand framstår upplevelsen som än mer surrealistisk. Tänk er en mycket mjuk och seg godisråtta med köttbuljongsmak. Att gurgla ner en sked kattmat med ljummet vatten.

Faktiskt så är det tveksamt om denna rätt är på allvar. Har den någon gång ätits? Om den har ätits, är det någon som har uppskattat den? Inte ens rostat bröd kunde rädda Skinkägg i gelé och den enda som gav rätten mer än betyget 1 var herr Bruun, som av någon outgrundlig anledning gav den en trea. Det kan i och för sig bero på att herr Bruun är den enda i familjen som har upplevt 70-talet, och vi som inte har gjort det har ju våra föraningar om vilka skador det kan leda till – föraningar som vi nu delvis fått bekräftade. Genomsnittligt betyg: 1.8.

Nu är ni förmodligen nyfikna på vad som dolde sig i den hemliga lådan.

”En lättlagad och god liten kvällsöverraskning!”, säger receptet. Just ”låda” förekommer inte särskilt ofta i fråga om matlagning längre, de flesta brukar väl idag kalla det för ”gratäng”. Men nej, det blir inte bättre eller godare för att man är lite kreativ med namnen och kallar det något udda, det är hela Mästerkockens receptsamling ett bevis på. Maten blir sannerligen inte heller mer välsmakande om man går ett steg längre och gömmer ingredienser, som i fallet Hemliga lådan.

Purjolök, champinjoner, bacon, äpple och tomater…

…gömmer vi under ett rejält täcke ost.

Det enda som lyfter Hemliga lådan är locket: osten. Allting går som bekant att rädda med ost, möjligen också med bacon – dock inte i kombination med äpple – och det är också just där som Hemliga lådan brister. Förmodligen har man utgått från ett recept med äpple och fläsk, som på 70-talet var en populär duo – tillika en osannolik kombination. Betyg: 2.5.

Det börjar tryta lite bland familjen Bruuns dessertrecept, och därför fick vi denna gång ge oss på kategorin ”Mjuka kakor och småbröd”. Där hittade vi något med den intressanta benämningen ”Mörfluffs”.

Att ”mör” kommer av mördeg är vi ense om, däremot har vi inte exakt lyckats utröna vad ”fluffs” kommer av. Kakorna är visserligen toppade av en slags maräng, men man kan verkligen inte beskylla dem för att vara fluffiga.

De var söta och spröda och smakade helt okej, förutom cocktialbären. Cocktailbär är ganska fina att se på, fast smakar som gammal marsipan uppblandat med pappersmassa. Att någon modern smaktillsats inte kunnat lösa detta är ett mysterim. Nåväl,  med betyget 3.1 innebar det ändå att Mörfluffs blev veckans vinnare.

Nästa vecka är familjen Bruun inte tillbaka, däremot kommer det några gästrecept av Lynn och Johan, som ni kanske minns från Schweizerfonduen. På återseende!