Det Bruna partyt

Festsugen? Såklart att du är det. Det var man på sjuttiotalet också har vi låtit berättas. Bland heltäckningsmattor och fejkad allmogemiljö söps det så att träskorna ramlade av. På Konsum kunde man köpa någonting som kallades mellanöl och gjorde folk så glada att man redan efter några år såg sig tvungna att förbjuda den. Inte kunde vi väl ha folk som trivdes så okontrollerat? I mästerkockens receptbox fanns förutom recept även ett antal broschyrer med tips för fester och annat, och Ungdomsbjudningen här nedanför är hämtad ur en av dessa.

Rosévin var ett utmärkt sätt att få tonåringarna igång enligt samma broschyr, vilket naturligtvis förklarar de glada minerna. En annan förklaring skulle kunna vara Disco-Dacke och hans partyorgel som uppenbarligen var populär, så populär att han lyckades med det imponerande konststycket att krångla ut hela sju volymer av denna tidsenliga praktblunder. Disco-Dacke kan man hitta på loppis, och Den Bruna Maten ångrar redan att vi endast tittade på den och inte investerade de typ tjugo kronor som begärdes för att få en handgriplig ljudillustration till ett gånget årtionde.

Håll ögonen öppna efter Det Bruna Diskoteket, som kommer att publiceras på denna sida inom kort. Där möter ni ett icke föraktligt antal av Disco-Dackes kollegor i tidstrogna dräkter, som det brukar heta på Skansen.

Inga kommentarer

Bli den förste att kommentera den här artikeln!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*