Efter det att Den bruna maten presenterade ”Röda havet” och ”Lingonpäron” för en tid sedan kom det synpunkter på att rätterna inte var tillräckligt bruna . ”Låter som Den röda maten…”, menade någon, och det kan man kanske förstå. Men familjen Bruun vill poängtera att vi tillåter oss lite variation i det här avseendet – mest på grund av en viss självbevarelsedrift -och för att använda några av våra receptmakares ofta  förekommande uttryck: vi avnjuter gärna den bruna maten med lite ”piff”, ”läckra tillbehör” och ”härlig garnityr”.

Denna vecka bestämde sig dock familjen Bruun för, mest för att markera och bevisa sin äkthet, att slå tillbaka mot kritiken och tillaga något av det allra brunaste som finns, nämligen köttfärspudding på nytt sätt tillsammans med bruna bönor. Och vad får då en köttfärspudding att vara ”på nytt sätt”? Innan vi går in på det tar vi oss en titt på det något brutala tillagningsförfarandet:

Köttfärspudding på nytt sätt är en riklig maträtt med många ingredienser. Basen är på fläsk- och lammfärs.

Färsen blandas väl, det måste man vara noggrann med.

För att uppnå en "studsig" konstistens blandas på slutet i uppvispad äggvita

So far so good, skulle man kunna säga, visserligen utan att ha provsmakat. Att det sedan visade sig bli mindre bra när det var dags för köttfärsen att svetta till sig i ugnen, det har vi sett tidigare bevis på här på DBM, och den här gången var inget undantag.

Nej, det är inte ost. Ett flottigt täcke pryder puddingen, som stått och blivit kokt i sin buljong och egen köttsaft.

Förväntningarna var väl inte särskilt höga när det var dags för att servera, även om nyfikenheten var stor om vad som just skulle tänkas vara ”på nytt sätt” med köttfärspuddingen. Det spekulerades i att det skulle kunna vara faktumet att färsen innehåller både fläsk, bacon och lamm; det kan väl tänkas att man på 70-talet inte ödslade lammkött på något så vardagligt som en färsrätt. Som tillbehör serverades alldagligheter som potatis, broccoli och bruna bönor, naturligtvis i enlighet med receptets rekommendation.

Sjuttiotalstricolore

De intiala, lite avmätta, kommentarerna om denna rätt rörde sig kring begrepp som lunchrestaurang, pilsnerkrogmat och storkök, och det rådde enighet om att det praktiska i den – tillagningen i storpanna – talade för det senare alternativet med skolmat och bespisning i åtanke. Ja, med många munnar att mätta är köttfärspuddingen som allra mest lämplig, då det inte finns några som helst spår av minimalism eller egentlig finess i den, trots att den är ”på nytt sätt”. En rätt som går medströms utan att göra några egentliga anspråk.

Det tog ett tag innan man vande sig vid den breda smaken av lamm, buljong och bacon, men efter en stunds mumsande konstaterade fru Bruun att hon inte skulle bli besviken om hon blev serverad köttfärspudding på en lunchrestaurang, i alla fall inte med 70-talsmat i åtanke. Utifrån detta var vi sedan överens om att detta var gott (i alla fall mer än gott nog), och betyget hamnande på en stark och kanske lite förvånande 4:a.

Äggula, socker samt saft och skal av apelsin redo att vispas

När den tunga och stabbiga känslan av att ha ätit köttfärspudding hade lagt sig var det dags för desserten – apelsinmousse med pistachmandel – med andra ord var det återigen tid för en rätt med en av de mest frekvent förekommande ingredienserna på Den bruna maten: gelatin. Att tillaga mousse från grunden kräver planering, kan vara komplicerat och innefattar flera moment, men lyckas man är det (i alla fall i dessertväg) ofta något som imponerar på gästerna.

Några blådruvor fanns inte att tillgå, så moussen fick klara sig utan detta.

Ett fint och vällagat stycke apelsinmousse, det får man ändå säga, men vid betygsättningen fanns vissa anmärkningar på att den var något smörig i konsistensen, vilket drog ner genomsnittet som hamnade på 3,5.

På det stora var detta ett lyckat matlag, då det på DBM är ovanligt att både varmrätt och efterrätt betygsmässigt placerar sig så nära omdömet ”Gott”. Något brukar ju annars alltid gå åt helvete, så denna vecka kanske det finns någon annan än familjen Bruun som kan tänka sig att provlaga?

Kära läsare, nästa vecka uteblir recepten men farbror Bruun lovar en annan upplevelse i samma klass. Väl mött!