Att farbror Bruun lever ett tämligen kärlekslöst liv kommer nog inte som någon överraskning för någon. Vägen till andra människors hjärtan sägs ju gå via magen, och med detta sagt kan väl tänkas att brun mat inte är någon önskerätt för den övervägande delen av dem.
Men. Maten skall ju ändock både mätta och tysta mun, även för den ensamme, och eftersom passion – i alla fall för farbror Bruun – tycks vara omöjligt att uppnå på tradionellt vis presenteras nu (med ett visst mått av bitterhet) någonting annat för läcker-gommen, nämligen den danska rätten ”Brinnande kärlek”.
Vad som gör Brinnande kärlek till just brinnande kärlek är svårt att förstå, för spontant förs väl tankarna till en het chili eller dylikt, men några sådana välkryddade finesser ägnade sig våra receptmakare på 70-talet inte åt. Inte är heller själva idén bakom särskilt erotisk eller upphetsande – rätten skulle kort kunna beskrivas som en pyttipanna med mosad potatis istället för tärnad.
Det här känns som typisk ungkarlsmat eller som något en lastbilschaffis i sin ensamhet trycker i sig på någon vägkrog, men det är väl tveksamt om det är den sortens motsägelsefull humor som är grunden till rättens namn. Mer troligt är väl att det är rödbetorna som ska symbolisera den brinnande kärleken, för någon annan pikant eller exotisk smaksättning existerar överhuvudtaget i den här sammansättningen. Kött, lök och potatis – inga konstigheter – och inte heller så festligt. Betyget hamnar på en svag trea, det här är helt okej men skrämmande fantasilöst. Bonuspoäng för att det ändå är roligt att överraska sin partner med (för den som har någon, alltså):
-Vad blir det för mat?
-Brinnande kärlek!
