Bananer i skinkrock, Sandwichtårta och Snöbollar i vaniljsås

En trerätters fest för både ögat och, tja, magen blev det den här gången när familjen Bruun gjorde ett återbesök i det matglada 1970-talet

Bananer i skinkrock. Smaka på orden. Detta var nog det mest bisarra receptet vi lyckats gräva fram hittills, och låt oss vara ärliga; ingen hade några som helst förväntningar på denna kulinariska avart. Egentligen tänkt att serveras med curryris, men vi valde medvetet bort det eftersom vi tänkte oss detta som en förrätt. Tillagningen var förvånansvärt enkel. Skiva ett par tomater, salta och peppra, och garnera med skink-omvirade bananer. Så enkelt att herr Bruun lyckades med det helt på egen hand trots sitt köksliga handikapp av att vara man. (Se inlägget om ”Det bruna biblioteket” .)

 

”Passar särskilt fint då man inte är speciellt hungrig” enligt receptkortets baksida, vilket inte heller det gjorde någonting för att höja förväntningarna. Som sagt. Ingen, jag upprepar, ingen hade väntat sig någonting annat än ett fullständigt kräkpulver, så döm om vår förvåning när det visade sig vara riktigt gott. Det låter helt otroligt, men både herr och farbror Bruun gav det en klockren fyra. Fru Bruun däremot var en smula mer svårflörtad, varför det samlade slutbetyget endast landade på 3,5. Ändå inte illa.

Gott?

Så kommer vi till Sandwichtårtan. Detta låter visserligen inte särskilt ovanligt som mat betraktat, alla har vi väl någon gång ätit smörgåstårta, men få rätter verkade i våra ögon mer äkta sjuttiotaliga än detta. Bröd, kaviar, böcklingpastej och räkost i en härlig blandning lät faktiskt en smula gott. Tyvärr upptäckte vi i sista stund att denna rätt skulle tillagats dagen innan den skulle avnjutas. Resulta: en ganska torr och tråkig historia. Möjligen kan det låta lite orättvist mot anrättningen att bli jämförd med en höjdare som Bananer i skinkrock, men betyget blev trots detta 3,2, förmodligen för att begeistringen från förrätten ännu satt i

Hackad paprika, en viktig ingrediens

Smaklig sörja

Ah. Efterrätten. ”Här är en efterrätt som kan vara lockande”, står det över tillagningsbeskrivningen. Detta oskyldiga lilla ord borde ha varnat oss, men inte så. Hemmagjord vaniljsås med fluffiga snöbollar. Mmm. Vi provsmakade såsen innan anrättningen ännu var färdig och mmm. Bland det godaste vi smakat hittills, och hade det stannat där hade vi delat ut vår första femma i betyg. Tyvärr gjorde det inte så.

Ser ut som snor, men är faktiskt bara äggvita.

Som kokas i mjölk!

Snöbollar är alltså hårt vispade äggvitor blandade med socker och som sedan kokas i mjölk. Ungefär som maränger påstod frun Bruun, bara med den lilla och, som det skulle visa sig, inte helt obetydliga skillnaden att de koktes istället för att stickas in i ugnen.

Med detta resultat.

Formen blev inte fullt så fin som på receptbilden, men man äter ju inte med ögonen enades vi om. Misstag, eller kanske hade det varit bättre om vi verkligen nöjt oss med ett sådant avnjutningssätt. Fulla av förväntan stoppade vi skeden i våra munnar. Först den ljuvliga vaniljsmaken, och sedan… Smaken från helvetet. Tänk er att ni äter väldigt lös mozzarella samtidigt som någon fiser er i munnen, och ni får någon liten aning om hur Snöbollar i vanilsås smakar. Låt detta bli en läxa, käre läsare. Låt er aldrig av någon som helst anledning luras att förtära detta monstrum i matväg. Är det överflödigt att nämna att dekokten hamnade rätt i sophinken? Med förvånade miner såg herr och farbror Bruun hur fru Bruun gav detta äckel en trea i betyg. Slutresultatet blev överraskande högt: 2,3, vilket enbart berodde på vaniljsåsen.

Vänligen notera familjen Bruuns äkta sjuttiotals ölglas

.

Som tur var kom farbror Bruun till undsättning med en hembakad och brunifierad butterkaka avbildad här nedanför.

 

Och så recepten:

 

13 kommentarer

  1. aspiringblonde

    Shit vad jag skrattar! Men vad det ser äckligt ut. Och visst äter man med ögonen (det gör jag i alla fall). Ni var modiga som stoppade bananen i skinkrock i munnen. Tack för en mycket bra sajt.

  2. Em

    Alltså, de där snöbollarna har jag sett ”Two fat ladies” laga, fast dom kokade dom i chokladmjölk och serverade dom även där i. Kanske hade det förhöjt resultatet?

    Bananer i skinkrock låter för övrigt härligt obscent och äckligt på en och samma gång. Jag kanske till och med måste prova dom, bara för det. 😉

  3. HA HA HA! Hamnade här när jag såg ert namn nämnas i metro i morse. Ha ha har sträckläst hela morgonen. ÅH så jag skrattar till beskrivningen av smaken för snöbollar, ”Tänk er att ni äter väldigt lös mozzarella samtidigt som någon fiser er i munnen” Ha ha tack för en superkul blogg.

  4. TT

    Ha! Vaniljefterrätten är en Ungersk specialitet ”madártej” som fritt översatt betyder ”fågelmjölk”, den är för övrigt en riktig höjdare!

    Den ska kokas på äkta vaniljstång och äggvitan ska klickas i och koka med i vaniljsåsen. Rätten kan ”kryddas” med russin som fått ligga och dra sig i rom. Serveras iskall från kylen, eller nykokt varm. Jag föredrar kall 🙂

    Ahhhh, vilka ljuvliga barnaminnen som detta återkallar…. familjelunch på söndagarna…. 😀

    Har för övrigt sträck / skräck-läst denna blogg och kan konstatera att sverige var matmässigt sett ett u-land. De flesta recept är rent ut sagt förskräckliga, oaptitliga och i bästa fall bara tråkiga.

    Inte undra på att folket var smala som stickor och att de som var med på denna tid inte har några positiva minnen från den!

    • Shwantz

      Min mormor gör alltid denna (madártej) då jag är i Ungern och hälsar på. Dock skippar hon russinen och har riven citron som garnering. Den skall ätas iskall. Gott…..

  5. Miss F

    Snöbollarna har en slående likhet med den klassiska franska efterrätten ”îles flottant”, ”flytande öar”. Den serveras traditionellt antingen med vaniljsås (oftast kall) eller saftsås. Jag har själv erfarenhet av att ha såväl ätit den i Frankrike som gett mig på att göra den själv dock inte efter de fina receptkorten. Jag kunde kallt konstatera att de kokta maränger som jag vid tillagningen uppfattade som misslyckade dvs hopsjunkna och sega var de som smakade bäst. De andra smakade precis som ni så målande har beskrivit. Andra gången tillagade jag bollarna/öarna i vattenbad i ugnen och det blev mycket bättre.
    Tack för en rolig och välskriven blogg! Inte minst beundrar jag ert mod.

  6. Clara

    Tillagade bananer i skinkrock som förrätt på gårdagens kräftskiva. Man kan säga att hade någon gäst velat ha mer så fanns det och blev över. Ve och fasa åt kombinationen banan och senap.

    • I found myself nodding my noggin all the way thruhgo.

  7. Louise C

    Inlägget lever fortfarande och så även humorn! Då särskilt bilder av tillagningen av efterrätten och texten som beskriver smakupplevelsen av densamma! Skrattade så högt och hjärtligt att min 4-åriga dotter bad mig vara tyst! 🙂

Trackbacks / Pingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*