Det bruna biblioteket

Den bruna maten har skaffat sig ett bibliotek. Sprängfullt med läckra sjuttiotalsrecept, det ena brunare än det andra, väntar det på att utnyttja sina otyglade resurser, och vem vet? Det är inte omöjligt att vi provar ett eller annat av dessa matlagningens Frankenstein-skapelser. Här finns allt; den finaste husmanskost, spisarkväll i tonårslyan, (obs! äkta sjuttiotalscitat) samt en bok med stora bilder så att även herrarna har en chans i köket. Det mest skrämmande med dessa publikationer är inte de vilda avarterna, utan att det faktiskt finns en hel del rätter som låter goda. Jo, jag skojar inte.

I Sverige var vi före vår tid redan förr i tiden. Detta är lät att konstatera då Herrarnas bildkokbok dök upp på hyllorna så tidigt som 1968. Sjuttiotalet började med andra ord två år tidigare här än i resten av världen, vi behöver inte i detta sammanhang gå in på om detta var någonting att vara stolt över eller ej, utan nöjer oss med att konstatera faktum. Här kan man lära sig alla de tre klassiska köken, franskt, skånskt, och enkelt, och brunare recept än de här får man leta efter.

Smaklig måltid gavs ut av KF:s tidning Vi, där man alltså mellan avslöjande reportage om den amerikanska imperialismen och svältande barn i Biafra kunde njuta av recept som Sconesrulle, Sallad med mycket, och Den fina fisksoppan. I kapitlet ”Samling kring semesterminnen” kan vi få de bästa recepten från de länder vi besöker på semestern: Italien, Grekland, Spanien och Sovjet(!)

365 Middagar måste vara den mest praktiska av dem alla. Den gavs ut av serietidningsförlaget Semic vid jultid varje år, och Tja, det räckte ju med att köpa den så hade man alla middagar fixade för ett helt år framåt, inklusive julrecept. Vad sägs om ”Goda korvgrytan Allt-i-ett” för den 25:e januari, eller ”Annorlunda kålpudding” (det annorlunda verkar bestå i att den innehåller senap) en kall höstdag.

Husmanskost var det finaste man kunde bjuda på, och är så kanske än idag. Brännässelsoppa, mums vad det vattnas i smaklökarna. Fina skinklådan däremot låter inte helt oävet, även om alla dessa namn med prefixen ”fina”, ”goda” eller ”smakliga” eller liknande får en att undra över konkurrenternas kokböcker. Äckliga skinklådan? Sill på vidrigt vis?

Ah. Vi har nu hunnit till den intressantaste biten: spriten. Med ett inspirerande omslag, och upplysningen att det är tolfte reviderade upplagan jag håller i handen går det knappast att misslyckas. Visserligen gör typsnittet i ordet Cocktails mig en smula fundersam. Fanns det bara ett under dessa år? Det enda tillåtna statliga typsnittet som sedan kunde varieras i det oändliga genom att göra det kursivt, fett, eller kanske till och med byta punktstorlek. Man häpnar över variationsmöjligheterna. ”För nya och gamla cocktailvänner” står det, men det måste till en vänskap av betong för att orka traggla sig igenom den här stackars boken. Helt utan illustrationer, förutom ett par pennteckningar listar den sida efter sida med hundratals drinkar.” Andyn” heter en av dessa, och någon har med blyerts skrivit i kanten ”god”, och vi på den bruna maten lovar att utröna detta vid passande tillfälle. Intressantast är den lilla delen med recept man finner efter att ha druckit sig igenom de 231 drinkarna. ”Bananpinne” och ”Rot-låda” är två av dessa. Utgiven av Bonniers i Sesam-serien. För er som inte är bekanta med vad Sesam-mottagningen är lämnar vi detta åt fantasin, men förmodligen finns där en koppling vi inte mår bra av att veta.

Etiketter: , ,

10 kommentarer

  1. Sus

    Herregud…mamma hade ju ett sånt receptkartotek….!!!!
    Minnen!!!

  2. Men jag känner igen bilden på damen. Ingår hon i familjen? Har svår andnöd nu efter era recept. Tack!

  3. madameberg

    Damen på bilden var skribent på Allt Om Mat när 70-talet var ungt. Förmodligen har hon ingen aning om att DBM har ockuperat henne, men hon är så fin.

  4. Gustav

    Nu vet jag inte om ni var ironiska eller ej, men brännässelsoppa är fantastiskt gott!

  5. Emma

    Kan intyga Gustavs kommentar – äter det varje Valborg 🙂

  6. Tomas

    Har jobbat som kock i många år. Första krogen jag jobbade på var Kockska Krogen i Malmö som drevs av Lars Lendrop. Han kallade sig ”Patron”. Några av rätterna i ”Herrarnas bildkokbok” var så sent som på 90-talet fortfarande paradrätter på nämnda krog…

    Tack för en kul blogg!

  7. Vill bara tillägga att nässelsoppa är grymt gott, särskilt om man använder riktigt späda nässlor. Smakar lite som spenat fast friskare och mer smak.

Trackbacks / Pingar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*