Archive for februari, 2010

En trerätters fest för både ögat och, tja, magen blev det den här gången när familjen Bruun gjorde ett återbesök i det matglada 1970-talet. Bananer i skinkrock. Smaka på orden. Detta var nog det mest bisarra receptet vi lyckats gräva fram hittills, och låt oss vara ärliga; ingen hade några som helst förväntningar på denna kulinariska avart. Egentligen tänkt att serveras med curryris, men vi valde medvetet bort det eftersom vi tänkte oss detta som en förrätt. Tillagningen var förvånansvärt—>läs vidare…

Den bruna maten har skaffat sig ett bibliotek. Sprängfullt med läckra sjuttiotalsrecept, det ena brunare än det andra, väntar det på att utnyttja sina otyglade resurser, och vem vet? Det är inte omöjligt att vi provar ett eller annat av dessa matlagningens Frankenstein-skapelser. Här finns allt; den finaste husmanskost, spisarkväll i tonårslyan, (obs! äkta sjuttiotalscitat) samt en bok med stora bilder så att även herrarna har en chans i köket. Det mest skrämmande med dessa publikationer är inte de vilda—>läs vidare…

I familjen Bruuns femte matlag hade man nästan kunnat tro att det utsetts ett rött färgtema, men att det blev ”Röda havet” och lingonpäron på samma kväll var absolut inget särskilt genomtänkt val på det viset. Inte minst var detta något som stod tydligt klart när familjen Bruuns initiala entusiasm inför rätterna degraderades till den traditionsenliga, lätt besvikna, känslan av mättnad. Men. Inte konstigt att förväntningarna låg på topp när receptet på ”Röda havet – jättegod soppa” förutom den självförhärligande—>läs vidare…

Att Fettisdagen kan utläsas på mer än ett sätt kommer väl inte som någon nyhet för någon direkt, och det här tillfället bestämde sig farbror Bruun för att ta tillvara på i sin helgbjudning. Under det svenska högtidsdåret infaller nämligen inte så många begivenheter då hetsätning är ett socialt accepterat alternativ – det är väl förutom Fettisdagen bara julen, påsken och  midsommar då svullandet är gångbart och helt i sin ordning. Vad som utmärker en Bruunsemla mot den vanliga är—>läs vidare…

Vad som fick familjen Bruun att bestämma sig för fågelpastej till sitt fjärde matlag kan väl aldrig ordentligt utrönas: kanske var det receptets 12 – tolv! – gelatinblad som blev den avgörande faktorn, det får vi nog aldrig veta, men fågelpastej blev det. På gott och ont, mest ont. Mycket ingredienser var det.  Vi kan räkna upp kyckling, lök, äpplen, kycklingsoppa på burk, paprika, skinka och, naturligtvis, gelatin. Med mera. Var vänlig och notera familjen Bruuns autentiska 70-talsvåg! Produktplacering! Så—>läs vidare…